\:D/
{|= [-o< 
8-[ /Fjällmor
Surkål och ödlor
-
Fjällfolket
Åh! Lycka 
Jag hoppas så att jag också kommer att bli det någon gång. Inte minst för hennes skull, såklart!
/LO
Jag hoppas så att jag också kommer att bli det någon gång. Inte minst för hennes skull, såklart!
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
-
Fjällfolket
Åh, vad rooooligt Fjällan! Håll oss underrättade. Nagelbitare!
Själv lever jag i en lätt schizofren värld. Milo har gått in i rollen som Lisabeth med hull och hår, han vaknar som Lisabeth och han går och lägger sig som Lisabeth. Gud nåde den som säger Milo av misstag! Vi andra tilldelas roller efter behov, ibland får jag vara Alva, ibland Abbe och då ingår repliken: Annars mår'u?. Pappa är för det mesta Kajsa och då måste han säg: LI-SA-BETH! efter att hon har sagt "fisrumpa" till borgmästarinnan. På morgonen är det Milos (oj förlåt - Lisabeth!) jobb att dela ut vällingen till alla och då får han/hon själv välling först eftersom det är Damerna först. Jag har haft många olika rollspel härhemma genom åren men det här tar nog priset i uthållighet och inlevelseförmåga.
Min lilla Milo snart 3,5 år, som dagligen följer sin bror och syster till skola och dagis, glatt pratar med fröknar och andra barn, kramar hejdå och vinkar adjö medan vi lämnar men ALDRIG med ett ord uttryckt en önskan om att få vara kvar eller själv börja på dagis. Och han lider då verkligen inte av varken tunghäfta eller social blygsel (tvärtom!
).
Samtidigt ser jag småsyskon som ska "skolas in" när nyaste lillasyskonet anlänt och det under gråt och protester och mycket oro. Oro också från föräldern ifråga när den märker att det inte blir bra Men det är ju viktigt att de får social träning, hon är ju så blyg. Jag tycker det är ledsamt.
Och jag är inte nån dagismotståndare och jag fattar att alla inte kan/vill göra den prioriteringen som vi gör men jag tycker verkligen att små barns behov är satta på undantag och att föräldrars behov omskrivs till barnens alldeles för ofta.
I tidningen idag var det en artikel om att BRIS undersökning som visade på omsorgssvikt (kortfattat att föräldrar inte har tid med sina barn vilket leder till massor av följdsjukdomar av psykisk art) inte bara bland familjer där det fanns en social utsatthet utan även bland vanliga medelklassfamiljer, hade mötts med tystnad. Kanske för att det landade bland många av våra makthavare och "agendaskrivare"?
i förrgår pratade jag med en pappa som berättade att hans två barn, en i sexårs och en i fyran, tillsammans hade tre fotbollsträningar, två ishockeyträningar och två dansträningar i veckan och att de behövde skjuts till alla.
Jag tyckte det lät mycket men det kanske det inte är? Jag finns inte i den världen än...
Jag citerar Gunnel Linde:
Att inte vara med sina barn när de är små är som att be någon att gå på bio åt sig.
Igår hetsköpte jag en BH/korsett-liknande historia för på onsdag ska jag till sömmerskan och sy in min klänning och då MÅSTE jag ha den RÄTTA BH:n. Jisses. Vilka Hitler-fasoner. Darlingen var dock VÄLDIGT nöjd, haha!
Näe, nu är det storstädning!
Kram Jannika
Själv lever jag i en lätt schizofren värld. Milo har gått in i rollen som Lisabeth med hull och hår, han vaknar som Lisabeth och han går och lägger sig som Lisabeth. Gud nåde den som säger Milo av misstag! Vi andra tilldelas roller efter behov, ibland får jag vara Alva, ibland Abbe och då ingår repliken: Annars mår'u?. Pappa är för det mesta Kajsa och då måste han säg: LI-SA-BETH! efter att hon har sagt "fisrumpa" till borgmästarinnan. På morgonen är det Milos (oj förlåt - Lisabeth!) jobb att dela ut vällingen till alla och då får han/hon själv välling först eftersom det är Damerna först.
Jag har haft många olika rollspel härhemma genom åren men det här tar nog priset i uthållighet och inlevelseförmåga. Min lilla Milo snart 3,5 år, som dagligen följer sin bror och syster till skola och dagis, glatt pratar med fröknar och andra barn, kramar hejdå och vinkar adjö medan vi lämnar men ALDRIG med ett ord uttryckt en önskan om att få vara kvar eller själv börja på dagis. Och han lider då verkligen inte av varken tunghäfta eller social blygsel (tvärtom!
). Samtidigt ser jag småsyskon som ska "skolas in" när nyaste lillasyskonet anlänt och det under gråt och protester och mycket oro. Oro också från föräldern ifråga när den märker att det inte blir bra Men det är ju viktigt att de får social träning, hon är ju så blyg. Jag tycker det är ledsamt.
Och jag är inte nån dagismotståndare och jag fattar att alla inte kan/vill göra den prioriteringen som vi gör men jag tycker verkligen att små barns behov är satta på undantag och att föräldrars behov omskrivs till barnens alldeles för ofta.
I tidningen idag var det en artikel om att BRIS undersökning som visade på omsorgssvikt (kortfattat att föräldrar inte har tid med sina barn vilket leder till massor av följdsjukdomar av psykisk art) inte bara bland familjer där det fanns en social utsatthet utan även bland vanliga medelklassfamiljer, hade mötts med tystnad. Kanske för att det landade bland många av våra makthavare och "agendaskrivare"?
i förrgår pratade jag med en pappa som berättade att hans två barn, en i sexårs och en i fyran, tillsammans hade tre fotbollsträningar, två ishockeyträningar och två dansträningar i veckan och att de behövde skjuts till alla.
Jag tyckte det lät mycket men det kanske det inte är? Jag finns inte i den världen än...Jag citerar Gunnel Linde:
Att inte vara med sina barn när de är små är som att be någon att gå på bio åt sig.
Igår hetsköpte jag en BH/korsett-liknande historia för på onsdag ska jag till sömmerskan och sy in min klänning och då MÅSTE jag ha den RÄTTA BH:n. Jisses. Vilka Hitler-fasoner.
Darlingen var dock VÄLDIGT nöjd, haha!Näe, nu är det storstädning!
Kram Jannika
-
Gäst
Jätteintressant det här med dagis, Jannika! 
Jag tycker det skall bli spännande att se vad som händer i januari! Eller inte händer...
Hugo, som också är 3,5 nu, skall nu under hösten börja gå en halv dag i veckan i och med att han fått plats. Jag tycker det låter jättebra. Avdelningen är liten - där finns inte mer än 13-14 barn, och jag inbillar mig att det blir en mjuk övergång till i januari, då det är meningen att han skall börja gå en halv dag varje dag. Jag tror också att han är redo för detta. Vi var och hälsade på där i våras och han sprang omkring och tittade, hängde inte alls vid mitt byxben som han gjort innan när vi kommit till ställen där det finns andra barn och stället är nytt. Nu på onsdag skall vi få besök av två spec.pedagoger som håller i den specialpedagogiska verksamheten på förskolan - de vill träffa Hugo och jag tycker det låter jättebra.
Sofia - hon skall fylla två till julen. Tanken är att hon skall börja i januari hon med, men där har jag däremot inte hört ett pip om någon plats till henne.
Själv skall jag eventuellt - om jag får plats - läsa på halvfart från och med januari - på distans. Om jag får den studieplatsen då spelar det ju ingen roll om Sofia har fått plats eller inte. Då kan hon få stanna hemma ett tag till.
Mera spännande blir det ifall jag inte får studieplats inom lärarlyftet, Sofia inte har fått någon plats på någon förskola, och föräldradagarna är slut. Hur i herrans namn gör man då..?
Nåja.
Men det känns skönt att tänka att
OM det skulle visa sig att Sofia inte är ett skvatt redo för det här i januari, och jag läser hemifrån, då kan jag strunta i allt vad dagisinskolning heter och vänta tills i augusti, ge henne mera tid hemma.
(Däremot vill jag inte tänka på vad som skulle hända ifall Sofia inte är redo, och jag inte har fått någon studieplats utan måste till jobbet. Så jag tänker inte så! KLART att jag får den där studieplatsen! )
Jag tycker det skall bli spännande att se vad som händer i januari! Eller inte händer...
Hugo, som också är 3,5 nu, skall nu under hösten börja gå en halv dag i veckan i och med att han fått plats. Jag tycker det låter jättebra. Avdelningen är liten - där finns inte mer än 13-14 barn, och jag inbillar mig att det blir en mjuk övergång till i januari, då det är meningen att han skall börja gå en halv dag varje dag. Jag tror också att han är redo för detta. Vi var och hälsade på där i våras och han sprang omkring och tittade, hängde inte alls vid mitt byxben som han gjort innan när vi kommit till ställen där det finns andra barn och stället är nytt. Nu på onsdag skall vi få besök av två spec.pedagoger som håller i den specialpedagogiska verksamheten på förskolan - de vill träffa Hugo och jag tycker det låter jättebra.
Sofia - hon skall fylla två till julen. Tanken är att hon skall börja i januari hon med, men där har jag däremot inte hört ett pip om någon plats till henne.
Själv skall jag eventuellt - om jag får plats - läsa på halvfart från och med januari - på distans. Om jag får den studieplatsen då spelar det ju ingen roll om Sofia har fått plats eller inte.
Då kan hon få stanna hemma ett tag till.Mera spännande blir det ifall jag inte får studieplats inom lärarlyftet, Sofia inte har fått någon plats på någon förskola, och föräldradagarna är slut.
Hur i herrans namn gör man då..? Nåja.
Men det känns skönt att tänka att
OM det skulle visa sig att Sofia inte är ett skvatt redo för det här i januari, och jag läser hemifrån, då kan jag strunta i allt vad dagisinskolning heter och vänta tills i augusti, ge henne mera tid hemma.
(Däremot vill jag inte tänka på vad som skulle hända ifall Sofia inte är redo, och jag inte har fått någon studieplats utan måste till jobbet.
Så jag tänker inte så! KLART att jag får den där studieplatsen! )Klart du får! Du är ju ett sant affirmationsproffs, haha! 
Vi har ägnat hela morgonen och fm åt att kratta ihop löv och äpplen. Jander har räddat de som var fina medan darlingen krattat och jag, Milo och Nike skottat upp på spadar och tömt på pressening och i skottkärra. Phu. Men myyyysigt! Nella har cruisat runt gnagandes på diverse mer eller mindre ätbara fallfrukter. Blä. Men hon var nöjd i alla fall.
Igår hittade vi miljärders (!) trattkantareller inte alls långt in i skogen och tom några fina vanliga gula. Så nu blir det smörstekta till lunch. Mums.
Kram Jannika
Vi har ägnat hela morgonen och fm åt att kratta ihop löv och äpplen. Jander har räddat de som var fina medan darlingen krattat och jag, Milo och Nike skottat upp på spadar och tömt på pressening och i skottkärra. Phu. Men myyyysigt! Nella har cruisat runt gnagandes på diverse mer eller mindre ätbara fallfrukter. Blä. Men hon var nöjd i alla fall.
Igår hittade vi miljärders (!) trattkantareller inte alls långt in i skogen och tom några fina vanliga gula. Så nu blir det smörstekta till lunch. Mums.
Kram Jannika
Hej hopp!
Fjällan - håller alla tummar för liten syster...
Angående stilar och annat. Men framför allt DM:s. Jag kände mig aldrig som någon slav under någon rådande trend, måste jag säga. Eller som att jag var tvungen att vara som någon annan. Det här var ju ett superlyft efter platta, obekväma converse eller pumps eller ännu värre som folk (även jag ibland) tryckte ner fötterna i. DMs är ju - med rätta - arbetar-skodon framtagna för att göra fötterna väl. Och det GÖR de. Därav min långa kärleksaffär med just det märket. Men visst, i lerigt Skåne är Ecco Goretex definitivt att föredra - där är jag med dig, Åsa!
Skulle gärna fortsätta fnula ihop med dig där, Jannika. Men Disa, nej f'låt, LISABETH (jodå, vi har en här också), ska upp nu.
Kram på er
Fjällan - håller alla tummar för liten syster...
Angående stilar och annat. Men framför allt DM:s. Jag kände mig aldrig som någon slav under någon rådande trend, måste jag säga. Eller som att jag var tvungen att vara som någon annan. Det här var ju ett superlyft efter platta, obekväma converse eller pumps eller ännu värre som folk (även jag ibland) tryckte ner fötterna i. DMs är ju - med rätta - arbetar-skodon framtagna för att göra fötterna väl. Och det GÖR de. Därav min långa kärleksaffär med just det märket. Men visst, i lerigt Skåne är Ecco Goretex definitivt att föredra - där är jag med dig, Åsa!
AmenJannika skrev:men jag tycker verkligen att små barns behov är satta på undantag och att föräldrars behov omskrivs till barnens alldeles för ofta.
/.../
Jag citerar Gunnel Linde:
Att inte vara med sina barn när de är små är som att be någon att gå på bio åt sig.
Skulle gärna fortsätta fnula ihop med dig där, Jannika. Men Disa, nej f'låt, LISABETH (jodå, vi har en här också), ska upp nu.
Kram på er
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 -
Fjällfolket
oh så intressant här skrivs
och hu vilken rysare här blev.
Det är min lillasyster och hennes sambo som nu fått äran att välkomna en liten Alfred
Det blev lite dramatiskt för sambon då lille Alfred kom med huvudet på fel håll och fastnade. De fick ta till sugklockan och då gick hon sönder ordentligt och började blöda. Hon kördes bort och sövdes ner och lille Alfred fick gosa in sig hos min syster...
Jag vet inte så mycket än, men han är en go' pralin på 3900 och 52
Och jag är en mycket stolt regnbågsmoster
/Fjällmor
och hu vilken rysare här blev.
Det är min lillasyster och hennes sambo som nu fått äran att välkomna en liten Alfred
Det blev lite dramatiskt för sambon då lille Alfred kom med huvudet på fel håll och fastnade. De fick ta till sugklockan och då gick hon sönder ordentligt och började blöda. Hon kördes bort och sövdes ner och lille Alfred fick gosa in sig hos min syster...
Jag vet inte så mycket än, men han är en go' pralin på 3900 och 52
Och jag är en mycket stolt regnbågsmoster
/Fjällmor
Grattis Fjällmor {|= , det får väl bli "Du och jag, Alfred!", under hela uppväxten, kan jag tro.
Alfred är väl ett toppennamn."Di-ha OM Alfred!", sägs här minst en gång om dagen - och då åsyftas just Emils kompis. Det är mycket tycka om olika människor i lilltufsans värld just nu. Och förutom Alfred tycks det just nu mest om en annan Emils närstående. Liten tufsa har alldeles visst förälskat sig en smula i Father A. "Di-ha OM Asse, Di-ha om Asse MYCKET!" En viss tidningsartikel kan nog ha en del med det att göra - hela familjen SusanD var nämligen med i HD förra veckan. Men när vi sist råkade på Father A i egen hög person blev liten tufsa minsann en smula generad. Men tycka-om-andet består.
Och en hälsning till Jannika: Svampkursen har givit utdelning \:D/ Numer kan här plockas svamp - även i Skåneland alltså. Inte så illa för en riktig svamptok. Och barnen är likadana. "Me-a famp!!!!!", ropar liten tufsa ivrigt så fort hon slukat brunsoppar, trattisar och annat som bjudits. Den här veckan trodde jag faktiskt att de skulle tröttna för vi har varit och plockat svamp 4 dagar bara denna vecka. Men inte. De går på och knatar och lägger sig och drömmer en smula och fyller en liten hink eller tycker att man kan få sno mamma eller mormors hittade guldkorn för att lägga i den egna hinken.
Bra också för kloka 4-åringar att få stoltsera nyvunna kunskaper. I onsdags var vi nämligen uppe hos familjen på Åsen och tog med liten Siggebus med ljuvlig storebror och rar öm moder på lite exkursion i svampskogen. Och storbusens lektion i olika svampsorter och hur man skiljer dem åt och hur man gör om man råkar gå vilse i svampskogen och annat livsnödvändigt ville aldrig ta slut. Tur då att man har så hängiven publik som SusanD och Sigge. Emil var mest intresserad av att gå och hålla mormor i handen. Och bevars min också ibland. En sådan ljuvlig unge är han, Emil. Som kramar musten av en när man ses
{|= , det får väl bli "Du och jag, Alfred!", under hela uppväxten, kan jag tro. Alfred är väl ett toppennamn."Di-ha OM Alfred!", sägs här minst en gång om dagen - och då åsyftas just Emils kompis. Det är mycket tycka om olika människor i lilltufsans värld just nu. Och förutom Alfred tycks det just nu mest om en annan Emils närstående. Liten tufsa har alldeles visst förälskat sig en smula i Father A. "Di-ha OM Asse, Di-ha om Asse MYCKET!" En viss tidningsartikel kan nog ha en del med det att göra - hela familjen SusanD var nämligen med i HD förra veckan. Men när vi sist råkade på Father A i egen hög person blev liten tufsa minsann en smula generad. Men tycka-om-andet består.
Och en hälsning till Jannika: Svampkursen har givit utdelning \:D/ Numer kan här plockas svamp - även i Skåneland alltså. Inte så illa för en riktig svamptok. Och barnen är likadana. "Me-a famp!!!!!", ropar liten tufsa ivrigt så fort hon slukat brunsoppar, trattisar och annat som bjudits. Den här veckan trodde jag faktiskt att de skulle tröttna för vi har varit och plockat svamp 4 dagar bara denna vecka. Men inte. De går på och knatar och lägger sig och drömmer en smula och fyller en liten hink eller tycker att man kan få sno mamma eller mormors hittade guldkorn för att lägga i den egna hinken.
Bra också för kloka 4-åringar att få stoltsera nyvunna kunskaper. I onsdags var vi nämligen uppe hos familjen på Åsen och tog med liten Siggebus med ljuvlig storebror och rar öm moder på lite exkursion i svampskogen. Och storbusens lektion i olika svampsorter och hur man skiljer dem åt och hur man gör om man råkar gå vilse i svampskogen och annat livsnödvändigt ville aldrig ta slut. Tur då att man har så hängiven publik som SusanD och Sigge. Emil var mest intresserad av att gå och hålla mormor i handen. Och bevars min också ibland. En sådan ljuvlig unge är han, Emil. Som kramar musten av en när man ses
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06