Hur hantera bisex. tonårsdotter och bestört styvfar?

Tina68 · Inlägg av **Tina68** » mån 06 okt 2008, 12:29

Tack för alla synpunkter!!
Det har verkligen varit viktigt för mig att höra allas åsikter i detta.
Min man har varit rörande tillmötesgående med tanke på hans åsikter. I helgen har tjejen varit här och hjälpt oss laga mat, vi har ätit middag och hon har sovit över. Allt för att lära känna henne.
Det ska nog bli bra framöver när "chocken" har lagt sig för alla parter..

Kram på er alla!

Åse · Inlägg av **Åse** » mån 06 okt 2008, 13:40

Härlig rapport

Åse

TorpSara · Inlägg av **TorpSara** » mån 06 okt 2008, 20:00

Vad skönt att höra.

Bra val av karl. Det är inte alla människor som kan sätta sig över sina fördomar, det är ju galet svårt...

Fjällfolket · Inlägg av **Fjällfolket** » mån 06 okt 2008, 20:02

ooooh

krama på mannen tycker jag

/Fjällmor (som blir regnbågsmoster any day now)

kiki · Inlägg av **kiki** » mån 06 okt 2008, 20:02

Kul att höra, fler rapporter väntas

annifrid · Inlägg av **annifrid** » ons 08 okt 2008, 14:03

Det här var verkligen en upplyftande tråd att läsa! Jag ville bara tillägga att rfsl anordnar kurser för föräldrar till homo- och bisexuella barn, ifall ni (eller din man) skulle vilja träffa andra föräldrar och diskutera funderingar.

Bara ett litet tips... Men ni verkar klara detta fint ändå.

K-ina · Inlägg av **K-ina** » ons 08 okt 2008, 14:40

Jag läste en bra artikel i en tidning hos frissan... Tror att det var M-magasin.
Artikeln handlade om Kim Kärnfalks mamma och hon berättade där om alla känslor hon hade känt när hon fick veta att hennes dotter var bisexuell.
Mamman var med på Pride i somras men det var en lång resa dit för henne

Kanske artikeln går att hitta om man vill...

Kim Kärnfalk har ju också skrivit en bok... Om den handlar om hennes sexualitet låter jag vara osagt men den heter Mamma, mormor och jag. Så jag antar att den handlar en del om hennes relation till mamman...

Tina68 · Inlägg av **Tina68** » lör 11 okt 2008, 21:34

Jag är så glad att folk är så engagerade!! Hur härligt som helst. Det är så lätt att tro att man är ensam på jorden och även om man inte ser varandra så sitter det någon där bakom en liten dator och tänker på mig/oss. Fantastiskt!!

Den största hjälten i detta "drama" är nog ändå min man, men så har han också jobbat mycket med sig själv, och det är väl i såna här stunder som människor prövas. Det är ju så lätt att prata och säga "rätt" saker, men när tingen väl kommer till kritan kan människor agera tvärtemot. Min man gör däremot raka motsatsen. Han pratar högt om sina fördomar, men när han agerar sätter han sig över det

.
Och det är vad man gör som räknas. Detta är en sann hjälte.

Det finns hopp!

kiki · Inlägg av **kiki** » lör 11 okt 2008, 21:51

Fjällfolket · Inlägg av **Fjällfolket** » lör 11 okt 2008, 22:14

tack för den rapporten!

Måste i sammanhanget få berätta om min mamma.

Hon går i Pridepraden, varje år, trots fibromyalgi och ryggskador visar hon sitt stöd och sin kärlek till min syster...

Stolt? MOI...?

All kärlek är bra kärlek

/Fjällmor

Medusa · Inlägg av **Medusa** » mån 13 okt 2008, 09:38

Jag är ny här och blev medlem för att få berätta hur jag tänkt runt detta.
Jag har många lesbiska och bögar i mitt umgänge och statistiskt sett lär en på tio vara homosexuell. Därför KAN min dotter vara det och för mig har det varit viktigt att visa att det är lika ok som att vara heterosexuell.

Hennes gudfäder är bögar och i umgänget finns gifta par av samma kön. Jag talar inte särskilt om det utan mer att det ska vara en självklarhet att det är ok att välja sitt liv - ensamstående, heteropar eller homopar. Eller att bo med sin syster eller sin moster eller hur man nu vill lösa sina relationer.

Förr kunde jag tänka att jag inte önskade ett barn homosexualitet eftersom utanförskap är smärtsamt men idag har jag väl insett att vi alla är utanför på något sätt så det viktiga är väl att man själv känner sig ok med den man är.

Så för mig gäller detta inte bara sexuell läggning. Jag måste också försöka vara öppen för att hon är en person som inte är som jag och att hennes livsval inte alls kommer att stämma överens med vad jag tycker är "bra". Det klarar jag dåligt men jag kan åtminstone försöka visa henne att världen är full av olika människor som gör på olika sätt och att alla fungerar om man har en grundläggande respekt och kärlek... jag ska erkänna att jag inte har det för mig själv fullt ut och mitt viktigaste arbete är att känna den känslan för mig själv eftersom barn inte blir som man säger utan som man gör...

Tack för möjligheten att få formulera detta - det hjälpte mig!

Åse · Inlägg av **Åse** » ons 15 okt 2008, 19:52

Hej Medusa, och välkommen till forumet

Tack själv för ditt inlägg - jag tycker du formulerar din inställning så väl. Jag vill också visa min son på en mångfald av sätt att vara och leva på - och inser att han verkligen måste få se och uppleva att det finns massor av okej val, inte bara höra det. Känns så viktigt och läskigt och svårt... hur ska det gå när världen ska bli stor - dagis, skola

Åse

Tina68 · Inlägg av **Tina68** » tor 16 okt 2008, 12:34

Fjällfolket skrev:tack för den rapporten!

Hon går i Pridepraden, varje år, trots fibromyalgi och ryggskador visar hon sitt stöd och sin kärlek till min syster...

Vilken järn-lady! HEJA!

Tina68 · Inlägg av **Tina68** » tor 16 okt 2008, 12:42

Medusa skrev:
men jag kan åtminstone försöka visa henne att världen är full av olika människor som gör på olika sätt och att alla fungerar om man har en grundläggande respekt och kärlek... jag ska erkänna att jag inte har det för mig själv fullt ut

Du har helt rätt. Respekt = kärlek

Ingen kärlek utan respekt.
Det är viktigt det du gör; att erkänna bristerna. Det är första steget till att göra sig av med dom.
Vilka underbara människor det finns här på forumet