. När min första pojke föddes för tre år sedan var jag i sluttampen av min utbildning, hade bara magisteruppsatsen kvar. Jag var övertygad om att barn gick att kombinera med mina dåvarande framtidsplaner, och jag skäms idag för att säga det, men fem dagar efter att min älskling kom till världen satt jag på min första föreläsning igen
. Jag läste på nätterna när jag ammade, och drevs av en vilja att "bevisa" att jag kunde Var nu den kan ha kommit ifrån... 
Nåja, det gick som tur var snabbt upp för mig att jag var inne på helt fel spår, och när jag efter några månader av en slump började läsa i min mammas gamla ex av Barnaboken så föll ju allting på plats
8) TACK ANNA!!! 
Sedan dess har jag vetat att jag inte vill lämna bort mina barn, och det fick bli min utgångspunkt när jag planerade mitt nya liv. Jag bestämde mig för att bli egenföretagare, och min man har tvingats lyssna igenom förmodligen en miljon affärsidéer, den ena vildare än den andra
Jag bestämde mig för att jag ville göra något som inte skulle skapa destruktiv stress, som skulle gå att kombinera med ett liv tillsammans med barnen. Jag ville inte ha tuffa deadlines eller arga kunder som ringer och skäller på mig när jag sitter på lekplatsen med mina små. Jag ville kunna styra min tid, och starta något som sedan kunde "rulla" och där det dagliga arbetet kunde delegeras. Det slutade med att jag öppnade en butik i våras, och sedan ytterligare en efter sommaren. Visst har jag jobbat otroligt intensivt i perioder, stuckit iväg varje kväll kl 19 när barnen somnat, men nu funkar det! Jag är hemma på dagarna med mina älsklingar, och vi har två anställda som jobbar alla vardagar. Jag har börjat kunna plocka ut en mycket liten men ack så efterlängtad inkomst. Det känns så himla coolt att vi har fixat det, och så fantastiskt rätt att barnen hela tiden har fått vara med! Dom har varit med och målat och renoverat, byggt klädställningar och borrat upp belysning. Min treåring har tom fått egna blåbyxor De har varit med på inköpsmöten, och de har sprungit kring mina ben när jag tagit betalt Idag fick min lille, store pojke gå ensam in i blomsteraffären och köpa blommor att sätta på disken! Stoltheten i hans ögon när han kom ut med buketten och växeln till mig och lillebror tror jag inte att de flesta dagisbarn får känna särskilt ofta... Detta blev ju en hel roman, det var inte meningen.... Hoppas att min lilla historia kan ge idéer! Det finns så många fler vägar att gå, så många fler sätt att göra saker än de flesta verkar tro... Kram till er alla, och tack för detta fantastiska forum!!!
Klok är du - och dina raringar kan vara lyckliga som har fått just dig till mamma 