. Jag brukar vagna som påminnelse ett par gånger. Det som vi funderar lite på är att hon tom jollrade innan hon somnade strax efter att kuren var avslutad men det upplever vi inte just nu. Väntar hon på vår hjälp(har vi hjälpt henne för mycket med höga ljud tex. dammsugaren etcoch vagning) eller är hon bara extra frågvis just nu 
Låt ljud i huset vara verktyg och besked nog åt henne! 
Som det är nu så "tror" hon att "först ska jag ligga här en stund - sedan ska jag låta lite - och DÅ kommer någon och vagnar - och först DÅ ska jag somna". Så om du backar lite här så kommer hon att förstå att "nu ligger jag här och har det bra - sedan somnar jag skönt av mej själv". Så bort med påminnelsen och använd ramsan istället (om du nu ska använda mer än ljud i huset 
). Eh - du skriver inte hur gammal hon är men om hon är över 3 månader så är det ju ramsan som ska ta över och vagning är kristilldelning. Lycka till!
Kvällens nattning var en mindre lyckad historia. Hon har precis fått nytt rum och kanske smög där med en och annan varg in för ikväll var hon både ledsen och arg. När jag tyckte att hon lät riktigt förtvivlad gick jag in och la tillrätta och buffade lite och solfjädrade sen en lång stund men det känns inte som vår kristilldelning funkar . Det kändes mest som hon blev ännu argare. Ikväll känns det som hon somnade olycklig för på slutet(hon höll på i ca.40min) skrek hon och tystnade och lagom när jag trodde att hon somnat skrek hon igen. Jag behöver goda råd. Hur går vi vidare Kan tillägga att allt har gått väldigt smidigt innan så vi har inte behövt träna upp någon kristilldelning.Anni skrev:Kan tillägga att allt har gått väldigt smidigt innan så vi har inte behövt träna upp någon kristilldelning.
Anni
Här har vi "orsaken"! Man ska nämligen ALLTID ha en väl inövad kristilldelning att ta till - annars så står man där med förvirring och osäkerhet då det blir kris 
. Innan krisen kommer så står man ju dessutom och hoppas på att "det går över snart" iom att man känner att man inte har mer att "ge". Detta innebär mången varg och obefintlig attityd av självklarhet. Vilket i sin tur smittas över till barnet som blir oroligt. Som väl är så kan man reparera det ! Öva upp en kristilldelning - vilken blir fungerande den sekund du själv tror på det du gör - och det gör man om man övat! När det då blir kris så har du intet att oroa dej över utan du vet att du reder ut det = attityd av självklarhet. Säkerheten i att ha ett väl inövat krisverktyg jagar bort alla vargar och den säkerheten smittar av sej till barnet. Därför är det troligt att det aldrig blir någon kris! Det absolut bästa verktyget i kuren är attityd av självklarhet som ger en säkerhet som genomsyrar luften barnet andas! Backa, backa, backa. Använd ramsan i det allra längsta och buffa/vagna endast vid VERKLIG kris! Står vagnen stilla där ingen hör 8) så kan du visst ramsa även ute. Att det strular mer och mer beror på din osäkerhet just nu. Det är onödigt för du KAN det här ju ! Och kom ihåg att det är ganska betydelselöst att kunna verkygen i kuren då de inte behövs tas i bruk (då det går "bra")... 
Det är ju när de behövs som man ska använda dem och då med säkerhet! Lycka till!
Jag är tyvärr lite snabb att ta upp henne och trösta men idag lade jag band på mig och gjorde faktiskt färdigt det vi höll på med(insmörjning och pyjamas)under ljudliga protester men sen var det som bortblåst. Flickan var hur go´och glad som helst. Anni skrev:Idag har vi backat ordentligt. Inga vagningar och bara låta ramsan ta och då lyssnar hon faktiskt på den. Det var precis som hon struntade i den innan för hon visste att snart kommer någon och drar i vagnen. Kvällens nattning fick pappa stå för och den gick på 15min mot 45min igår
Precis så är det! Fast jag skulle vilja omformulera lite ändå 8) ... För det är NI som har sett till att ramsan har varit "struntbar" iom att NI har haft vagningen i bakfickan hela tiden. Då har NI inte förlitat er på ramsan och övertygat både er själva och banet om att det ska vagnas. Med den attityden och känslan använder man ramsan "fel" och man upplever att ramsan inte "tar". Ville bara reda ut det - för man ska inte begå tankefelet att det är själva barnet som "struntar i saker" eller "har förväntningar". Nej - man bör se till sina egna tankar, känslor och handlingar för de kan man påverka så att det blir "rätt"! Det där skriket - är det under sovning? Eller - som jag förstår det - så är det bara sådär rätt som det är. Och vad du gör då är att du tröstar lite "halvhjärtat" med attityd av självklarhet och går vidare i livet. Hon frågar "är detta på tok livsfarligt?" och då svarar du "nej då - det här är livet och det är helt ok!" Bra gjort och lycka till och backa än mer så blir det här bara bra!