Den andra föräldern

[livelys_mamma]

Hej! Har precis börjat med att göra min lilla tjej på 2 1/2 år (!!!) trygg att somna själv i sin egen säng om kvällarna.Började i går. Gensvaret ikväll har varit enormt! Hon kom upp ur sängen kanske 30 gngr, men efter dessa trettio gngr av tillbaka ned i sängen, klapp o ramsa så log hon tillslut mot mig sa "Mamma jag är inte ledsen mer" lät sig lyftas upp i sängen, la sig med en gång, drog täcket upp till öronen, svarade "Godnatt, mamma" på ramsan o somnade sedan, när jag stod ute i köket o diskade. WOW!!! Jag menar här snackar vi vimsmorsan nr 1!! Vaggade ungen till sömns I FAMNEN tills hon var 19 månader gammal! Har sedan dess suttit o låtsas sovit vid hennes säng i ca 1 1/2 timme varje kväll tills hon somnat. Har suttit o gråtit o haft andnöd o velat .. ja... mycket frustrerande har det varit... O sedan då så har hon den sista två månaderna börjat vakna om nätterna, prick 23:30 o kommit upp till min säng o krupit ned där. O sedan vaknat där o velat tillbaka till sin säng, o jag har sprungit där fram o tillbaka, upp o ner. Helt förrvirrad o rådlös. Så detta är helt otroligt!
Nu till min fundering: Jag o pappan lever inte tillsammans. Tydligen så har inte han samma problem hemma hos sig när det gäller hennes sömn, hon vaknar inte på nätterna där iaf, men han får ändå sitta hos henne tills hon somnar. MÅSTE den andra föräldern ha precis samma nattningsrutiner? Kan tänka mig att hon kan skilja på rutiner på olika platser, hos pappa fungerar det på detta viset, hos mamma så här. Problemet är att jag jobbar skift, vilket innebär att VISSA enstaka kvällar så är han tvungen att natta henne hemma hos MIG. Det är DÄR som jag är orolig att det kommer krascha. Vad tror ni??

*kram*- Livelys trötta men numera mycket inspirerade Mamma

[annawahlgren]

Se där, här kom bakgrunden jag efterlyste i mitt förra svar till dig. (Varför starta en ny tråd )

Underbart att du känner dig så inspirerad och glad och att lilla barnet svarar med sådan uppenbar lättnad, nu när hon äntligen får hjälp att sova så gott på nätterna 8)

Tänk då inte (för att återgå till din andra tråd) i termer av "vägrar", som om det vore barnet som styrde över dig, nätterna, livet och världen. Hon väntar på din ledning och har äntligen fått åtminstone smaka på den, så blås henne inte på den fröjden genom att börja darra på handen nu plötsligt Håll fast vid inspirationen, glädjen och därmed Attityden av Självklarhet

Lägg för Guds och lilla barnets skull inte över ansvaret på henne - det har vi ju sett hur ni orkade med det, eller hur? Varken du eller hon stod pall

Och ta en sak i taget Nu behövs lite enkelt, trevligt tålamod och ett tålmodigt genomförande av saker och ting. Vad pappa gör och inte gör är en annan och senare historia Först ska lilla barnet ha sin goda sömn, och när den sitter - pålitlig, efterlängtad och trygg - kommer varken du, pappa eller lilla älsklingen själv att vilja ifrågasätta den, för vad skulle vara poängen med det Men dit är det en underbart litet stycke kvar

[annawahlgren]

PS Och så ska du ha pris och beröm för att du är så himla duktig och ambitiös och GÖR saker nu äntligen som är riktigt, riktigt bra för lilla barnet och för dig själv!

Tre kramar får du för två gräl...

[livelys_mamma]

Tack för dina svar Anna! Hon vaknade inatt, dock inte "på utsatt tid" utan kl 02:50. Natten till igår "fajtades" vi från 23:30 till 02:45. Inatt fick jag lyfta tillbaka henne fyra gånger, sen sov hon!!!!!!!!! WOW! Vid ett utav de tillfällena satte hon sig upp o var arg på mig, då sa jag "Nu skall du ligga ned o så skall mamma lägga på dig täcket o klappa på dig", inte med arg eller stressad röst, utan med en lugn "kommandoröst". "Pang"- la hon sig ned, i exakt samma ställning som hon somnade i på kvällen. Det gör hon varje gång jag lyfter tillbaka henne i sängen, lägger sig i den ställning som hon vanligtvis ligger o sover i. O det är så härligt att se hur hon reagerar då jag kommer för att lyfta tillbaka henne när första tån nuddat golvet. Hon ställer sig, benen lite isär, (jag lyfter henne under magen så hon hamnar i liggande ställning när jag sätter ned henne i sängen.) Sedan lyfter hon upp armarna mot mig, men inte för att klamra sig kvar uppe hos mig utan för att det skall bli lättare för mig att lyfta känns det som, lägger sig tillrätta o ser riktigt nöjd ut när jag klappar, även om hon sen då protesterar lite när jag ramsar o går ut. Men DET känns som att hon gör det enbart för att se om jag pallar trycket, om jag verkligen menar att det är detta som gäller, inte för att hon inte vill ha det.

Sen skall jag ju erkänna att jag kör en lite modifierad version av shn-kuren. Det var någonting som bara föll sig naturligt, att strukturera upp det på detta viset. Hade flyttat hennes säng o sedan så hade jag shn-kuren i bakhuvudet då jag har en nära vän, Bustrollets mamma, som berättat mycket om sitt tillvägagångssätt för att få sin dotter att sova. Men jag hade som sagt inte läst på någonting innan jag började. Men så här ser det ut iaf:

Dels så har jag inte hennes spjälsäng kvar, den står hos hennes pappa, så det är ju växa sängen som hon haft i ca ett års tid som hon får sova i. O sedan gör jag på följande vis: Äter kvällsmat vid 18:45, borstar tänderna och pyamas mm så att vi klockan 20:00 är i sängen. Läser EN saga, småpratar lite/godnattpuss, sedan säger jag att "nu släcker jag lampan", släcker den, klappar henne fem gånger över håret, säger "Godnatt, godnatt Älskling" går ut o ställer mig i köket o sätter igång med disken. Köket ligger precis så att jag ser in i hennes rum, o så fort jag ser den första lilla tån, så går jag som sagt in, lyfter upp henne i sängen, klappar fem gånger över håret, säger "Godnatt, godnatt Älskling" går ut o sätter igång med disken igen. O detta fungerar! *peppar peppar*

Vad tror du om detta upplägget? *kram*- Livelys mamma

[annawahlgren]

Jag säger bara det, pris och beröm åt er båda

Pass på bara så att inte ett nytt litet mönster seglar upp à la permanent underhållning, dvs likadant återkommande natt efter natt - förstår du? Jag menar: även med diverse modifikationer och personliga finesser måste Sova hela natten-kuren få vara en process, ett framåtskridande för att man ska uppnå målet man vill ha: hela, sammanhängande, lugna, pålitliga nätter för barnet. Så för att din lilla älskling ska kunna (fortsätta) göra framsteg, krävs att du gör "baksteg" - först och kontinuerligt, hela tiden tills ni är framme.

Så låt de fem klapparna bli fyra, tre, två... etc Lyftandet upp i sängen allt kortare, sakligare - din vistelse i rummet ö h t snabbare och alltmer känslobefriad - etc. Se dig mer och mer som ett redskap, NÅGOT snarare än någon, som hjälper henne till goda trygga sköna nätter

Och glöm aldrig skrattet till go'nattet - och till morgonen Det är DÅ det ska vara roligt hålligång - inte på natten, inte det minsta.

Jag är så glad för lilla barnets skull Och för din självkänslas skull Och för DINA (kommande lugna härliga egna) nätters skull Så tuta och kör och var lycklig, stolta mamma