till allmän beskådan

[lilla mia]

hej!

jag antar att det alltid varit så i alla tider men varför kan man inte bara få ha sin mage ifred!? i princip alla har något att säga. specielt dem som träffar en mer sällan och dem man inte har så tight relation med.
för min del får jag nu ofta höra. men du är ju inte alls stor!

hur kommenterar man det?

och varför går jag in i en slags försvarsposition och vill vara stor. för egentligen är jag ju tacksam att jag slipper se ut som en elefant.

svaret blir oftast jag ligger iaf på kurvan... och så tittar jag ner i golvet. helst skulle jag vilja ha nån bitsk kommentar att slänga i ansiktet på dem för att dem ska fatta att man inte säger (negativa) saker om andras magar.

hur hanterar ni nadra situationen?

kram

[Marisch65]

Känner igen det där. Den här gången säger folk: Du är inte ALLS lika stor som förra gången. Men hur kan dom egentligen ha koll på det? Jag säger väl som du ungefär, att jag följer kurvan. Eller oxå säger jag bara nåt i stil med: Jasså tycker du?... Men jag håller med inte speciell kul att höra direkt.

Men värst tycker jag ändå det är när folk man inte känner ska fram och klappa på "kulan". Det gillar jag INTE.

Kram /Mari

[Gäst]

Jag hanterade inte situationen så bra, blev mest frustrerad för mig själv, som du ungefär. Men svärfar lyckades jag med en gång . Just den här kommentaren han gav var väl inte så farlig, men annars kan han lyckas säga både det ena och det andra och klappa på magen, så jag hade lite inneboende ilska att få ut!

- Oj, magen växer och växer, sa svärfar och klappade mig på magen (innan han ens sagt hej till mig).

- Ja, din med, ser jag, sa jag och klappade honom på magen (som är GANSKA rejäl).

Han blev skitsur . Vad nöjd jag var sen!

[blivandemamma]

Hahahaha, Jenny! Den var obetalbar!

Jag har egentligen aldrig stört mig på de som klappat mig på magen. I de situationer det har hänt, har det enbart varit trevligt faktiskt. Däremot kan jag bli superirriterad på de som måste kommentera att vi reeeeeedan skall ha en bebis till!

"OJOJ, var det verkligen planerat?!", är en kommentar jag hört fööör många gånger. Nu var det ju planerat, i högsta grad. Men om det inte varit det, vad skulle jag säga då? "Nää, det är ett högst oönskat barn!" Man frågar inte sånt, speciellt inte när man bara har en ytlig relation, eller inte känner varandra alls. Det är oftast de människorna som fäller sådana kommentarer.

I sommar hade vi stort kalas för farmor. Med på festen var pappas frus son, H (hängde ni med!? ) Han är 25 år, så det är ingen liten unge Pappa hade inte berättat för NÅN att vi skall ha ett barn till, så ni kan ju tänka er blickarna jag fick. Nåväl, H lutar sig tillbaka på stolen, flinar och säger "jasså du Anna, en bulle till i ugnen, det var snabbt jobbat". "Eh, jo" var det enda jag fick fram, paff som jag blev. "Vet ni om det blir en pojke eller flicka", frågar han sedan. "Ja, det är en lillebror", säger jag och ser glad ut. "Attans, Anna. Ni får på det igen!" "VA?!", sa jag, "tack men jag är överlycklig över den här pojken", "jaja men alla vill väl ha en flicka också", säger han och flinar ännu mer. Jag blev så arg och ledsen att jag bara reste mig från bordet och gick ut i trädgården. Maken försökte släta över det med att säga att han är så barnslig och lever ett helt annat liv, ungkarl och allt. Sen tänkte jag för mig själv, jag skulle klämt till med "Ja, det var väl därför din mamma skaffade tre barn, hon var väl inte nöjd med de två första pojkarnar, innan hon fick en flicka" men det var kanske tur att jag höll mun......

[Johanna w.]

Hej!
Blivandemamma: Jag måste faktiskt säga att ett barn inte behöver vara planerat för att vara önskat.
Ang kommentarer fick jag höra av en mamma på ö-f i förra vekcan- Va, är du i v. 35 du ser ut att vara i v. 20!!!
Hmm tänkte jag, tror hon att jag alltid är så här tjock? ( Har gått upp 23 kg och ligger över kurvan).
Folk som rör magen tycker jag är jätte jobbigt och jag ryggar instinktivt av att någon närmar sig med handen, även om jusst det personen får röra .

Men folk älskar ju att slänga ur sig både det ena och det andra- Hej tjockis. Och -Oj, Dani ( min sambo) vad har du gjort med henne? hahah. Ja, skit kul hahaha. Den vanligaste har blivit- gör ni inget annat?!

Men det värsta av allt tycker jag att alla ska dela med sig av deras kompisars kompisar händelser där barnen dött i magen, dom råkat skära i tarmarna under ett k-s osv. Folk är helt pantade ibland

[Sussi]

Jag har heller aldrig gillat när folk ska TA på magen hela tiden, utan att fråga. Men att göra som du gjorde, JennyH, med din svärfar, är kanon! Så gjorde en kompis till mig också, och jag lovar att det var sista gången som den pesonen tog på en gravidmage utan tillåtelse

Du är inte ALLS lika stor som förra gången

Skulle jag svara: "Jaha, vilken koll du har då, själv har ingen aaaning" eller nåt liknande på.

Att fråga om barnet är planerat är fruktansvärt oförskämt! Likaså att kalla folk tjockis mm, men det är som om allt är tillåtet mot en gravid kvinna.

"Ja, det var väl därför din mamma skaffade tre barn, hon var väl inte nöjd med de två första pojkarnar, innan hon fick en flicka" men det var kanske tur att jag höll mun......

Nej, jag tycker det var synd att du höll mun Hade väl varit kul att se killens min om inte annat!

[blivandemamma]

Sussi, javisst är det oförskämt att fråga om ett barn var planerat! För det var ju precis det jag menade, Johanna. Att ett barn som inte är planerat kan vara precis lika älskat och absolut inte oönskat! Jag tycker ingen har att göra med sexliv, privatliv eller en sådan synnerligen intim fråga som ens familjeplanering!

Och Johanna, förstår verkligen vad du menar. Vem vill höra obehagliga historier om kompisars barn som dött eller komplikationer, verkar ju helt absurt!

De som klappat mig på magen har varit människor jag tycker om, som firat av ett stort leende och sagt, "Åh, va fin du är, Anna". Det blir jag snarare glad av

[Fd Medlem]

Här är en som faktiskt GILLAR när folk tar mig på magen!
Alla som tagit mig på mina gravida magar har gjort det kärleksfullt, fascinerat, förväntansfullt.
Däremot blir jag ett LEJON när jag får kommentarer om magens storlek och form, hur välmenta de än kan vara.
Har snäst av mången plump. Förolämpat. Generat.
Har provat alla strategier och mest framgång har det känts att säga precis vad man tycker och tänker.
En kollega for till exempel ut i ett resonemang om att min mage var så stor och det var "inte normalt" och så hade inte hennes mage sett ut osv...
Jag sa helt sakligt att det ju inte kändes så fint att höra, vad menade hon egentligen? På vilket sätt var min mage onormal? Hade hon något förslag på vad jag kunde göra åt det "onormala"?
Hon blev mycket generad och fattade hur dumt hon betett sig.
En annan gång ville släktingar FOTOGRAFERA min enorma mage, strax före BF. Som värsta freakshowen, det blev lite masspsykotisk stämning, alla bara hängde på i snurren om min mage och dess enorma storlek, den blev allmängods man bara kunde ta för sig av genom att kommentera och fota ur alla möjliga vinklar. När jag jamsat med en stund kände jag bar NEJ! INTE OKEJ!
Så jag reste mig upp och sa helt coolt: "Nej hörrni, nu är det slutfotat. Var snälla och radera era bilder, det är min mage med mitt barn i som ni lustiggör er över. Det känns verkligen inget vidare, magen och barnet är en ganska privat sak. Hoppas ni förstår och respekterar det!"
Alla blev jätteförlägna och bad om ursäkt. Och raderade bilderna. Skönt.

[Marisch65]

Måste bara lägga till lite.

Det här med att folk ska klappa och ta på magen. För min del har jag ju absolut inget problem med det vad det gäller människor som står mig nära. Det stör mig inte, utan det gäller folk som man bara är mer eller mindre bekant med. Alla människor har ju sitt space och är olika vad det gäller kroppskontakt osv.

Jag håller med om att alla plumpa kommentarer om vad som är "normalt" eller inte är helt ovidkommande. Man kan ju inte ens jämföra två graviditer på samma kvinna. Hur ska man då kunna jämföra två magar på två olika kvinnor?? Magen ser ju som den gör, hur ska man kunna ändra på det?

Folk är så himla bra på att sköta sig själva och skita i andra när hjälp SKULLE behövas. Men gravida kvinnor är visst väldigt ofta lovligt byte.

Oj! Hetsade visst upp mig lite där...

Stå på er iaf! ALLA gravidmagar är vackra, små som stora. För innuti ligger ju det vackraste man kan tänka sig.

Kramar / Mari

[ÅsaB]

Jag har inga större problem med att folk säger att jag är så liten. Jag vet ju själv att jag är inom ramen för vad som är normalt, även om jag ligger under medelkurvan. Men det gjorde jag ju med Waldemar också och han var ändå en 54 cm lång kille och vägde 3,6 kg. Om jag hade varit orolig, då hade jag väl brytt mig, men om nu folk tror att man måste bli stor som ett hus, så be it. Mig stör det inte.

Däremot kan jag väl också ha lite svårt för att folk skall klämma på magen, men det är inte så ofta det har hänt. Men visst är det lustigt: De som vill känna är de som man INTE VILL skall känna och de man känner sig nära och som hade fått klämma hur mycket som helst - de respekterar och tar det lugnt! Konstigt...

En sak som jag kan tycka är lite jobbigt är att man BARA blir gravid. Allt skall ursäktas och förklaras "Hon är gravid". "Inte skall väl du bära, du är ju gravid". Och då spelar det ingen roll att jag kanske bär en kudde!!! Förra gången hjälpte jag min syster att renovera och flytta med magen i alla hörn, men jösses, jag fick liksom kämpa för att få göra något alls! Jag är inte sjuk, jag är bara gravid! Jag kan ju själv sätta mina gränser för vad jag orkar och klarar av, eller??

[*frieda*]

Har inga problem med någonting förutom magklämmeri och " Hej tjockis!" Mgklämmeri, kanske framförallt eftersom jag normalt sett har lite komplex över degmagen. Som fortsätter att vara lite smådegig ganska långt in i graviditeten Jag tycker helt enkelt inte att magen är fin

Annars kommenetrar jag aldrg någonsin gravida magar själv 8)

[kiki]

Har inga problem med någonting förutom magklämmeri och " Hej tjockis!" Mgklämmeri, kanske framförallt eftersom jag normalt sett har lite komplex över degmagen. Som fortsätter att vara lite smådegig ganska långt in i graviditeten Jag tycker helt enkelt inte att magen är fin

Annars kommenetrar jag aldrg någonsin gravida magar själv 8)

Så är jag med, degmagad sparar pengar till en operation men pengarna går hela tiden åt till annat Tillslut tror jag att jag blir kompis med den i allafall Jag köpte en superfin t-tröja när jag var gravid med ett stort STOP märke på, ingen tog mig på magen när jag hade den.

Däremot så kommenterar jag alltid gravid magar men alltid med -Gud vad fin du är. För det tycker jag verkligen att alla gravida är, vackra som gudinnor. Jag själv kände mig superfin under min graviditet.

[lilla mia]

hej!

vad kul att så många tycker och tänker.
jag har kommit fram till ett alternativ att replikera med när någon slänger ur sig en kommentar (stor eller liten mage)
ja, magen ser ju ut som den gör. det går ju inte att ändra på den direkt! ett konstaterande fakta men ändå ett lite snäsigt svar så att den som uttrycker sig ev skulle kunna förstå att den INTE ska kommentera magen som den just gjort!

kram!