Snälla, hjälp mig förstå plötsligt

[Rocky]

Min son, 7,5 månader gammal, har börjat trassla ordentligt med dagslurarna. Hans schema ser ut som följer:

Natt: 19–07
Lur 1: 09.30–11
Lur 2: 14.30–15.15

Detta har fungerat hittills. Visserligen har det varit en del protester vid läggningarna, men sedan jag & sambon fick till snitsen med det här med att backa på rätt sätt så har det gått allt bättre. Inte helt sällsynt är det att vi bara lägger honom och han somnar nöjt efter en stund utan ett enda gnöl.

Problemen har kommit sedan någon vecka tillbaka. Han somnar lugnt och fint när han läggs för dagslur, men efter exakt 30 minuter vaknar han och är fullt ut ledsen, det verkar som om han går från sömn till att vakna och gråta direkt. När jag ramsar så blir han RIKTIGT upprörd och börjar skrika förtvivlat, tidigare har ramsan tagit som den ska. Jag har lyssnat av innan jag har ramsat för att inte förväxla det med något gråt som kanske sker i sömnen och som han kan lösa själv, men han gråter på ett sätt som verkligen låter som att det behöver åtgärdas.

Vid riktig kris har jag gått in och buffat och det har fungerat lika länge som jag har buffat, när jag har slutat och ramsat ut har skriken tilltagit rejält. Hittills har jag inte fått till något omsomnande på långlurarna, han blir alldeles för upprörd för att det ska funka och jag blir så ställd när jag plötsligt inte når fram med verktyg som tidigare fungerat att jag säkert skapar små spirande tvivels-vargar som kryllar runt fötterna på mig.

45-minutersluren på eftermiddagen är också smittad med 30-minutersbacillen. Luren sover han i vagnen, vi tar en skogspromenad. Trots att han somnar fint i vagnen och dessutom är trött efter förmiddagens raserade lur så vaknar han efter dessa oförklarliga 30 minuter. Inte ens terrängunderlaget som brukar vara otroligt sövande hjälper i det här fallet.

Nätterna fungerar hittills – peppar, peppar – men jag märker även där en tendens till ökad oro, han vaknar och gnölar betydligt oftare även om han somnar om själv utan åtgärder från vår sida.

Snälla, några kloka råd att ge mig? Teorier om vad som händer? Jag behöver verkligen lite synpunkter på detta just nu, mina funderingar över varför jag inte når fram gör inte saken bättre.

Tack på förhand!

[/LO]

Hej
Äter han bra, så att det inte finns några tvivel om att han är mätt så det räcker?
Detkan vara en begynnande åttamånadersångest. Det som då behövs (och annars också givetvis) är oförtrutet jobbande med verktyg och attityd från er sida. Inget får ifrågasättas. Beskeden ska vara tydliga utan minsta tvekan och HELT befriade från frågor till honom.

Alltså lugna, glada, punktsättande ramsor. Gå in och buffa KORT vid kris (= megakris).

Försök också att ha lugn och ro runt honom när han är vaken, så att han inte behöver få mer intryck än han just nu klarar av. Utforska världen nära, gärna ute, men inte så mycket folk.

/LO

[annawahlgren]

Tack, LO

Du har så rätt - orosvargarna kryllar och då blir man ställd, eller tvärtom Försök att inte tappa fattningen. Allt kan vi inte begripa. Han kan ha för sig allt möjligt i sitt rika inre liv som du inte har en aning om och som han lika lite själv har en aning om, höll jag på att säga. Han behöver en (eller två) stabil klippa. Omvärlden får verkligen inte förändras när innervärlden gör det Så håll stilen. Känns buffandet fruktlöst så skippa det, lägg bara tillrätta och använd solfjädern en liten stund, ramsa strax därifrån. Kortare, kortare för varje gång. Tänk inte KRIS utan bara "Oj då - lilla älsklingen har visst vaknat på fel sida, måste lugna sig". Trettio minuter är inget bra sömnrytmspass och ska han absolut vakna efter det, behöver han lååång tid att morna sig och verkligen vakna. Så ta det liksom inte på allvar. Lugna honom lite snabbt (men direkt) i förbigående och skynda till de andra sjutton bebisarna

Att du känner att du inte når fram kan bero på: 1. du tar i för mycket - han är inte vaken ordentligt, 2. han frågar inte efter din hjälp, han har egna livkriser att lösa, 3. du behöver byta verktyg och förenkla det hela. Har han fått allt han behöver här i världen är det inte synd om honom - tänk så

Ute i skogen kan han behöva täckas för, mot synintrycken om än så ljuvliga.

[Rocky]

Tack så mycket för era svar!

Ja mätt är han, så det är nog inte där problemet sitter. Begynnande åttamånadersångest kan det mycket väl vara, det har dykt upp en del andra små symptom också.
Över huvud taget är han oerhört intensiv just nu, det är så häftigt! Han kryper, klättrar, ”pratar” oavbrutet och högt och har en energi och charm som är oslagbar. Trots en förkylning som dök upp mitt i alltihopa (och som naturligtvis kan ha bidragit till en del oro) så är han på topp. Och då är det ju inte så konstigt om det blir mycket för honom att fundera på ibland.

I alla fall, peppning och därigenom tillfilad Attityd var precis vad jag behövde. På’t igen! Tack!

[AnnaPanna]

Jag hade samma dilemma och fick lite input här på forumet. Testade först med mera mat, utan resultat. Även om hon var trött och somnade så kanske det bara var vana att somna på de fasta tiderna fast inte var så trött?! Så jag lade om schemat och förlängde vakenperioderna till 3 - 31/2 timma, enligt några inläg här. Det var några som skrivit att de var problem att ha de små sovandes i vagn efter 6 månader pga deras nyfikenhet. Vår dotter är dessutom väldigt rörlig så jag lade långluren på förmiddagen hemma i sängen - funkar bra. Både jag och dottern har varit solar i snart 2 veckor! Varför hon nu är upprörd i sin säng efter 40 minuter vet bara hon. Jag har inte lyckats få henne att somna om...