hej, våran 4 åring till tjej har humör, lätt till skratt och tårar, busig liten fröken som gärna vill bestämma och tycka om allt.
Hon har alltid varit väldigt mammakär, vilket resulterat i att pappan hennes fått ta emot hårda ord, blickar osv..men pappan tar inte åt sig (där heller),
Hon verkl skriker åt honom att gå därifrån, han får inte sitta i samma soffa eller sitta nära, gå bort, vill inte vara med pappa osv...jobbigt detta att höra och jag vet ärligt inte hur man tacklar problemet.
Nu ska vi snart flytta isär så då blir det kanske annorlunda, hon har periodvis alltid varit så här mot honom...
vad gör vi?
"dumma pappa"..eller vadå?!
"dumma pappa"..eller vadå?!
VHGmamman
Har du BB? Där har du nämligen detta alldeles strålande beskrivet under Trotskapitlet. Det borde din tjej vara ur nu - men här behöver nog pappan (och kanske även du) visa att ni står för vad ni säger. Att här bor (åtminstone just nu) TVÅ föräldrar. Och sitter man någonstans så sitter man där. Och flyttar sig inte på beställning. Som Anna har sagt i en annan tråd: "Här skriker man på att bli uppfostrad". Den tråden kommer här - tror den kan vara till nytta också:
Hör av dig om du vill bolla vidare när du läst.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11468
Kram Ewa
Hör av dig om du vill bolla vidare när du läst.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11468
Kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Vi behöver säkert vägledning båda två, dock känns det som om pappan är mera osäker i sin roll, vilket säkert jag bidragit med då jag oftast kan känna av läget liksom...
Vi brukar inte göra så stor sak av det när hon beter sig så här, typ nästan låtsas som det regnar, men varför gör hon så här mot honom bara?
Ska vi fortsätta inte göra nåt kanske, men uppmuntra henne mellan dessa perioder ännu mera nästan överdrivet. Tror jag förstår ändå
Vi brukar inte göra så stor sak av det när hon beter sig så här, typ nästan låtsas som det regnar, men varför gör hon så här mot honom bara?
Ska vi fortsätta inte göra nåt kanske, men uppmuntra henne mellan dessa perioder ännu mera nästan överdrivet. Tror jag förstår ändå
VHGmamman
Hej 
Precis som Ewa skriver så tycker jag absolut att ni ska göra någonting. Hon söker gränser och behöver lära sig hur man gör här i världen - och hur man inte gör. Hon kommer fortsätta söka gränser och besked tills hon får dem. Inte arga gränser utan raka och sakliga som informerar om då hur man gör och hur man inte gör.
Anledningen till att han just utmanar pappan kan säkert vara flera och det är svårt att säga vad när man inte känner till er familj. Egentligen spelar det ju heller ingen roll för barnet behöver veta hur man gör här i världen - oavsett. Som AW säger "Den otrevlighet man bespar sig själv dömer man barnen till."
En annan mycket givande tråd. Låt dig inte luras av rubriken.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 10&start=0
Som Ewa sa så finns vi här för att bolla vidare.
Varm kram
Susanne
Precis som Ewa skriver så tycker jag absolut att ni ska göra någonting. Hon söker gränser och behöver lära sig hur man gör här i världen - och hur man inte gör. Hon kommer fortsätta söka gränser och besked tills hon får dem. Inte arga gränser utan raka och sakliga som informerar om då hur man gör och hur man inte gör.
Anledningen till att han just utmanar pappan kan säkert vara flera och det är svårt att säga vad när man inte känner till er familj. Egentligen spelar det ju heller ingen roll för barnet behöver veta hur man gör här i världen - oavsett. Som AW säger "Den otrevlighet man bespar sig själv dömer man barnen till."
En annan mycket givande tråd. Låt dig inte luras av rubriken.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 10&start=0
Som Ewa sa så finns vi här för att bolla vidare.
Varm kram
Susanne
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
jag måste vara världens trögaste person som ändå inte fattar, jag har läst igenom allt som bifogat och det förstår jag ju, men bokstavligen då hon skriker åt sin pappa el gör andra saker trots att vi förklarar o visar hur man ska göra så blir det mycket ofta utbrott, lipningar osv...förvisningar händer då hon absolut INTE lyssnar eller vill ändra sig, alltså för stunden just då när hon gör så vad gör jag konkret? Vi säger ju att pappa blir ledsen om man säger så och förklarar även att om nån skulle säga så till henne så skulle hon bli ledsen osv..
Mycket att tänka på..
Mycket att tänka på..
VHGmamman
Det ska nog vara mindre prat och mer handling i den situationen (och alltid egentligen).
Nu är vår dotter inte lika stor, så vi har inte kommit dit än. Men jag har läst om trots i BB och tänker att jag skulle göra såhär om min dotter ville flytta på mig:
-Nu sitter mamma här. Där kan du sitta! Välj vilken sked du vill ha! (eller annat avledande.
Dottern forsätter med "frågor", dvs försöker få mig att flytta på mig.
-Nu sitter mamma här, om du inte slutar kan du inte vara här med mamma.
Dottern fortsätter.
-Kom så får du sätta dig i sängen en stund. (Här kommer sängdumpning, som jag inte har praktiserat än och därför inte riktigt vet hur den går till.)
Vad jag vill visa på är tydliga svar, inget långt argumenterande och inga upprörda känslor från min sida. Hon ställer frågor och jag svarar. Att hennes ton inte är trevlig får man låtsas inte höra...
Nu är vår dotter inte lika stor, så vi har inte kommit dit än. Men jag har läst om trots i BB och tänker att jag skulle göra såhär om min dotter ville flytta på mig:
-Nu sitter mamma här. Där kan du sitta! Välj vilken sked du vill ha! (eller annat avledande.
Dottern forsätter med "frågor", dvs försöker få mig att flytta på mig.
-Nu sitter mamma här, om du inte slutar kan du inte vara här med mamma.
Dottern fortsätter.
-Kom så får du sätta dig i sängen en stund. (Här kommer sängdumpning, som jag inte har praktiserat än och därför inte riktigt vet hur den går till.)
Vad jag vill visa på är tydliga svar, inget långt argumenterande och inga upprörda känslor från min sida. Hon ställer frågor och jag svarar. Att hennes ton inte är trevlig får man låtsas inte höra...
Klara född 2007-03-29 Hanna född 2009-10-05 Det du skriver om att ni förklarar att pappa blir ledsen. Kan tänka att det är för stort och konstigt för barnet att ta in. Fast nu ser jag att hon är 4 år. Hmm, kanske nån annan har större erfarenhet av lite större älsklingar...
Känner ändå att hon behöver ett enkelt svar på frågan "Kan jag bestämma över pappa eller är det ni föräldrar som styr den här skutan?" Kan tänka mig att det känns betryggande att få ett lugnt och stadigt svar som säger att det är vi som styr och ditt beteende accepteras inte. Vi vuxna är den starka klippan som är lugn, tydlig och orubblig. I det ingår det (känner jag) att man lämnar känslorna därhän och inte visar att man blir sårad över barnets beteende. Vilken klippa bryter ihop i gråt, liksom.
Sängdumpning ska nog bytas till förvisning med tanke på åldern. Du praktiserar redan förvisning och det är bara att fortsätta svara på samma sätt. Poletten trillar nog ner, när föräldrarna svarar på samma betryggande sätt varje gång hon frågar.
Känner ändå att hon behöver ett enkelt svar på frågan "Kan jag bestämma över pappa eller är det ni föräldrar som styr den här skutan?" Kan tänka mig att det känns betryggande att få ett lugnt och stadigt svar som säger att det är vi som styr och ditt beteende accepteras inte. Vi vuxna är den starka klippan som är lugn, tydlig och orubblig. I det ingår det (känner jag) att man lämnar känslorna därhän och inte visar att man blir sårad över barnets beteende. Vilken klippa bryter ihop i gråt, liksom.
Sängdumpning ska nog bytas till förvisning med tanke på åldern. Du praktiserar redan förvisning och det är bara att fortsätta svara på samma sätt. Poletten trillar nog ner, när föräldrarna svarar på samma betryggande sätt varje gång hon frågar.
Klara född 2007-03-29 Hanna född 2009-10-05 Ljuvligt klokt från annica72 - TACK 
Precis så. Att vädja till barnens känslor och att de inte ska göra någon glad eller ledsen är en av grundbultarna i BB, tycker jag. Fostran utan skuld, som Anna skriver om. Som jag känner igen väldigt väl. Inte så mycket från min egen uppväxt som från makens. Att man ska akta sig för att göra någon glad eller ledsen över ditt eller datt. SAKLIGHET fungerar oändligen mycket bättre - och skapar tryggare, gladare ungar och vuxna, tror jag. Så lämna känslorna därhän och tala istället om att "Så säger vi inte till varandra i den här familjen. Så säger inte jag till dig. Och så säger inte du till dig." Det räcker alldeles utmärkt. En varning. Fortsätter sedan beteendet så kan man tyvärr inte vara med. Förvisning alltså. Tills man är färdig med det man ska. Och kan vara med igen.
Har du inte BB, så kan du säkert hitta den på Biblioteket i väntan på att jubileumsutgåvan kommer ut. Den är ovärderlig och bjuder så mycket aha-upplevelser och följer er genom livet sedan.
Kram Ewa
Precis så. Att vädja till barnens känslor och att de inte ska göra någon glad eller ledsen är en av grundbultarna i BB, tycker jag. Fostran utan skuld, som Anna skriver om. Som jag känner igen väldigt väl. Inte så mycket från min egen uppväxt som från makens. Att man ska akta sig för att göra någon glad eller ledsen över ditt eller datt. SAKLIGHET fungerar oändligen mycket bättre - och skapar tryggare, gladare ungar och vuxna, tror jag. Så lämna känslorna därhän och tala istället om att "Så säger vi inte till varandra i den här familjen. Så säger inte jag till dig. Och så säger inte du till dig." Det räcker alldeles utmärkt. En varning. Fortsätter sedan beteendet så kan man tyvärr inte vara med. Förvisning alltså. Tills man är färdig med det man ska. Och kan vara med igen.
Har du inte BB, så kan du säkert hitta den på Biblioteket i väntan på att jubileumsutgåvan kommer ut. Den är ovärderlig och bjuder så mycket aha-upplevelser och följer er genom livet sedan.
Kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06