Feber under kurning!

[emmy79]

Hejsan,

Vi är inne på tredje natten i kurningen men vår son (8 månader) har fått feber. Undrar därför hur/om vi ska göra något annorlunda tills han blir frisk? Han var jättetrött och hängig igår och idag. Trodde att det var p.g.a. kuren men nu förstår jag ju att febern också är en förklaring till det. Han höll bokstavligt talat på att somna under hela gårdagen och idag. När vi tog feber idag ca kl.17.15 och såg att han hade 39,9 fick han göra natt.

Vi frångick alltså kvällsrutinerna helt idag och han fick dessutom lägga sig vid 17.50 i stället för vid kl. 19 som är enligt schema. Ska vi avbryta helt och börja om eller ska vi fortsätta som vanligt? Han sover inget bra nu utan ligger och smågråter av och till. Han ligger oftast ner och blundar och kravlar upp lite med benen under magen eller så sätter han sig upp och då passar vi på att ge lite vatten för att han ska få i sig ordentligt med vätska. Ska jag ta upp och amma honom trots att jag slutat att "nattsnutta" honom sedan i fredags? Hjälp!

[kiki]

Hej och välkommen till forumet

Trist att juvelen blivit sjuk men det är vädligt vanligt att de blir sjuka efter några dagars sömn, som om kroppen äntligen kan slappna av och släppa ut sjukan. Vanligt alltså så dra inga för höga växlar och tyck inte synd om honom. Feber är besvärligt men inte farligt.

Jag tycker inte du ska ta upp honom för att snuttamma, han berhöver sova, nu mer än nånsin, ge honom alvedonsuppar och ta av kläder, ha svalt i rummet och håll lite koll. MEN låt honom sova ifred. Tänk dig hur du själv vill ha det när du är sjuk. Man vill vara ifred men veta att någon håller ett extra litet öga på en, eller hur.

I morgon kan du bjuda på marginalkvartar överallt om han behöver sova det blir rätt mycket extra om han har 3 lurar, på kvällen i morgon kan du ge honom en halvtimme. Men försök så gott det går att hålla tiderna nu under kuren.

Kram Kristina

[emmy79]

Tack för snabbt svar!

Vi tänkte försöka ge honom lite Alvedon nästa gång han sätter sig upp. Men är det ok att göra som vi gör nu? Det känns som att man "förstör". Vi tittar till när han gråter lite mer, går in och ger lite vatten, lägger tillrätta och ramsar ut. Gör inget när han "gråter till" kort eftersom han blir tyst själv. Och ska jag "tvångshålla" honom vaken som jag gjort i igår och idag? Känns lite sådär. Han bara sitter (ramlar nästan), orkar ingenting.

Dessutom undrar jag om jag gjorde rätt igår när han blev ledsen. Han grät och lät uppriktigt ledsen och så liten och ynklig men jag ramsade på. Till slut blev han tyst och somnade. Det rörde sig om max 10 min. Men buffning skulle ju bara användas vid krislägen och jag bedömde att han i sådant fall skulle gråtskrika. Eller?

[emmy79]

Ja, just det. Såg marginalkvartarna nu. Är så trött så jag håller på att förlora förståndet......

[kiki]

Hej igen

Om han inte fått någon alvedonsupp skulle jag gå in och ge honom en i sömnen, då kommer han att sova bättre. Försök att ha så svalt ni kan i rummet och ta bort täcket.

Bra att han somnade på ramsan, bra jobbat.

Man får gå lite på känsla när de små liven är sjuka, behöver han sova så låt honom tvinga honom inte att vara vaken hela passet. Marginalkvartarna gör 1,5 timme om han sover 3 ggr. Alvedon även under dagen kan göra susen för att maten och en stunds vaken tid ska orkas med. Men jag vet min tjej har sovit igenom 2 dagar i sträck när hon var sjuk. Sitta i soffan med en bra bok kanske kan orkas med. Svala bad till kvällen. Du kommer att känna under morgon dagen vad som är bäst för honom.

Kramar och godnatt
Kristina

[ilindstrom]

Aaaahhhhh, jag känner mig som världens sämsta mamma just nu.

Vår son (8 månader) har alltid sovit dåligt. Det bestämde vi var tvungen att få ett slut för någon vecka sedan. Vi började att lägga honom vid kl. 19 och försökte att hålla honom i sängen till kl. 07. Då började han natten i sin säng i vårt rum, när han vaknade på natten lyfte jag över honom till oss och så fick han snutta sig natten igenom...

Förra fredagen bestämde jag mig tvärt för att sluta nattamma och nu skulle han sova i sin säng hela natten. Det blev givetvis höga, långa protester när han inte fick komma upp och bli tröstad i famnen. Men vi bet ihop och var hos honom hela tiden, klappade, försökte lägga tillrätta, prata lugnt etc. Efter 45 min somnade han av utmattning. Hela natten bestod av uppvaknanden, mkt gråt och tröst vid hans säng. Men vi tog inte upp honom. Väldigt jobbigt för alla så klart.

På lördagen flyttade vi in honom till hans rum. Det blev en hel del uppvaknanden men han var inte lika ledsen och inte lika länge. På söndagen bestämde vi oss för SHN på riktigt. Hade då kopierat schemat för "Laura 8 månader" ur SHN-boken men lagt alla tider 30 min. tidigare.

Det gick förhållandevis bra (förmodligen har vi gjort lite småfel men det är som ni vet svårt) och han sov som en gud under dagslurarna för att han var såååååååååååå trött. Behövde inte göra något i princip. Men så igår upptäckte vi att han hade feber. Han fick göra natt kl. 17.50 i stället för kl. 19. Passade honom lite extra inatt och gav vatten och Alvedon. Han sov oroligt och grät till men tystnade av sig själv så vi gjorde inget förrän han blev ledsen. Då ramsade vi (eller pappan rättare sagt för jag är helt utomjordiskt trött).

Idag så fick han en extra kvart på morgonluren. Provade att lägga ner honom kl.11.45 för att han skulle kunna få en extrakvart till om han ville för lur nr 2 men då blev han bara jätteledsen och ville inte sova. Men kl. 12 ska han sova i vilket fall som helst. Han har sovit på rygg i vagnen i vanliga fall men nu la jag ner honom på mage och fick göra som vid natt 1, d.v.s. lägga tillrätta 1000000000 ggr (eftersom han sätter sig upp) och han var jätteledsen men jag tänkte att jag kan inte ge mig för då blir det ännu konstigare. Jag solfjädrade ganska länge för det gick han med på och han somnande kl. 12.12 men så sover han väldigt oroligt nu och har vaknat och gråtit efter ca 30 min. Fick återigen lägga tillrätta och vagna lite, slutade med ramsa och fick göra om samma procedur några gånger.

Alltså är allt inte klockrent och ibland känns det som om jag plågat/plågar honom när allt inte går planenligt. Vid några tillfällen när han varit lite ledsen har vi ju bara ramsat honom och han har blivit tyst efter en stund (kanske 10 min på sin höjd och då han han inte gråtit oavbrutet utan lite upp och ner, till och från). Nu är han hes och jag inbillar mig att det beror på att han har "fått" gråta mer i kombination med att han varit förkyld och har feber.

Jag undrar nu om allt är bortkastat och vi måste börja om från början eller om vår strävan redan innan kuren kan bidra till att uppnå önskat resultat. Jag resonerar lite som så att han man bara sikte på målet och är konsekvent så kan det gå även om det tar lite längre tid. Men likväl så tyngs jag av ett svart samvete eftersom jag tror att jag ger honom men för livet när han har fått vara så ledsen (tänker på första natten, inte SHN) trots att vi varit där heeeeeeeeeela tiden. Sen har han ju varit lite ledsen även under kuren då vi som sagt inte gått in utan bara ramsat.

Tänker inte på annat än mitt dåliga samvete vilket inte är främjande för någon.

Till överst på sidan


annica72



Registreringsdatum: 13 maj 2007
Inlägg: 73
Ort: Eskilstuna
Postat: ons sep 10, 2008 12:52 Rubrik:

--------------------------------------------------------------------------------

Barnets gråt är egentligen Frågor. Barnet behöver inte tröst, utan Svar. Sedan jag själv verkligen förstod det tycker jag inte alls att det sliter så i mammahjärtat om dottern skulle gråta vid t ex läggning.

Tänk efter en stund. Varför skulle barnet vara genuint ledsen om han är mätt, varm och ligger i sin säng?

Jag började buffa min dotter när hon var 7 veckor. Då hade hon helt plötsligt börjat protestera när hon skulle sova på dagen. När jag tog upp och "tröstade" blev hon bara lugn för stunden. Av att inte sova blev hon övertrött och eländig. När jag sedan började buffa, kunde jag tänka att det är för hennes bästa, hon ligger trygg och mätt i sin säng, jag står bredvid och lugnar med mina händer. Kan erkänna att jag också tänkte att "hon kan ju inte skrika oavbrutet tills hon flyttar hemifrån!"

Ang. lur nr 2 idag, så blev det naturligt nog frågor eftersom han, vad jag förstår, är van att ligga på rygg i vagnen. Säkerligen tar det inte alls lika lång tid för honom att somna in nästa gång du lägger honom på mage i vagnen. Troligtvis kommer han att sova lugnare utan att vakna och ställa nya frågor. Du jobbade ju på toppenbra och gav honom nöjaktiga och konsekventa svar på hans frågor! Tänk vad bra han har det som har en mamma som ser till hans bästa och ger honom den underbara SÖMNEN!

Du mår dåligt över hur den första natten med gråt innan SHN. Det är jag helt säker på att sonen glömt för länge sen! Det vore synd om ni hade fortsatt att agera som den natten. Genom att dröja sig kvar för länge och prata för att lugna, släpper man in vargarna i sovrummet. Men det vet du ju nu, då du har läst på om SHN! Det är handfast handling som gäller och det gör du ju så strålande nu!
_________________
Mamma till Klara född 2007-03-29
Handleder kur av miss K född maj 2007. Kurstart 29 aug 2008.

[emmy79]

Ja, jag kan ju fortsätta att fråga på...

Är det ok att låta honom smågråta lite (som vi gör nu), han tystnar ju av sig själv inom en minut ungefär. Det är ingen hysterisk gråt eller så men den kan låta genuint ledsen, som om han känner att han inte vill bli lämnad men det är ingen mening att gråta för att de kommer inte tillbaka, de bara "snackar" där ute. Om han gråter mer så ramsar vi så klart och då har han tystnat hittills. Det känns så olustigt.

Ledsen mamma just nu.

[TorpSara]

Vi har mycket smågråt när det är förkylt. Det handlar inte om att han känner sig övergiven. Ett övergivet barn är absolut inte smågråtande.
PANG! på ful mammavarg!

[emmy79]

Ok, så då får han smågråta lite eftersom han blir tyst så gott som på en gång. Vi ramsar inte i onödan här inte...

Är det förresten ok att göra ett fikabesök hos bekanta under uppföljningsveckan (på lördag) om vi håller schema?

[TorpSara]

Jadå, det går bra!

[emmy79]

Jag måste också fråga om det är ok att uträtta lite ärenden på stan o.d. under uppföljningsveckan. Allt under förutsättning att tiderna hålls givetvis. Det som blir annorlunda är ju i så fall vad vi gör under en dag. Och i största möjligaste mån så äter vi hemma, kanske blir det ett bröstmjölksmellis på stan om det skulle bli svårt att hinna hem i tid.

[emmy79]

Ännu en fråga:

Han börjar nästan jämt att gråta när jag väcker honom. Vad göra?

[ilindstrom]

Javisst kan du göra ärenden på stan, bara du har schemat klistrat för näsan

Han börjar nästan jämt att gråta när jag väcker honom. Vad göra?

Jag skulle ta upp honom sovandes och väcka honom i famnen. Om han börjar beklaga sig så ger du inget extra för det utan pratar på med glad hurtig röst och snyggt avleder det hela. De brukar då sluta efter ett par dagar.

hälsningar
Ida

[emmy79]

Tack för all hjälp, den är verkligen GULD värd!!!

Jag fortsätter att fråga:

Han ska sova 20 min på em (kl.15.30-15.50). Hur gör jag om han (som nu) somnar kl.15.45? Låter jag honom sova till kl. 16.05 och nyttjar marginalkvarten?

[Emma80]

Hej! Om det tar en kvart eller mindre skulle jag ge honom de 20 minuterna. Om det tar mer än 15 min skulle jag bara ge 5 min.

Kram Emma