Nu har jag hamnat här (igen), men det är lite frågor som jag och (troligtvis min dotter vill ha svar på).
Emma är 21 månader och har sovit gott (med hjälp av kuren) sedan hon var 5mån. När hon var 1½ år började hon "knorra" och strula lite på natten, men jag fick råd av er här på forumet och Anna W att det bara var att fortsätta med verktygen och att detta var "första trotsåldern". Vi fick det att fungera igen, efter ca 2 veckors omkurning.
Nu vet jag inte om det är dags igen eller vad det är som sker?? När vi är hemma är det inga problem att lägga henne för kvällen, däremot om vi är borta så fungerar det sämre. Hon är ju väl medveten om allt som händer och jag kan förstå att det inte är så kul att lägga sig när man är på fest - men samtidigt vill jag inte dra för mkt på rutinerna,,,,eller ska man tillåta att hon får vara med så länge hon orkar?
Det andra dilemmat är att middagssömnen är hon inte så förtjust i längre,, trots att hon behöver det!
Hon vill inte alls sova och blir bara ledsen.
Vi kämpar på med verktygen - men är det en liten trotsålder till som väntar runt knuten eller vad är det som händer?
Har läst i barnaboken att 2-åringar ska vara underbara att ha i hemmet och att dem är som mest "hjälpsamma" och tillmötesgående under denna period.
Börjar fundera på om jag glömmer bort att förklara för henne hur allt går till (med sömnen) och att det är därför som hon "frågar" och blir arg i sin säng,,
Hade varit tacksam för bra råd och om det är någon som har det som vi.
(Bör tilläggas att detta bara pågått 3dagar,,, men varför vänta med hjälp när jag vet att det finns så kloka msk här,, O:) )