Ledsen vid ensamlek i spjälsäng

[HoppMorAnnika]

Ledsen i spjälsängen, känner någon igen sig?

Har nyligen börjat kura mina tvillingar, ett år, och det går hyfsat. Flickan superduktig. Pojken är ledsen när jag lägger honom i spjälsängen på kvällen, vaknar efter kl. 06.00 på morgonen och är ledsen till det att vi gör dag kl. 06.45 (utnyttjar marginalkvarten, 07.00 egentl). Skrattet före gonattet innebär att han skrattar och har kul ända till hans kropp sänks ner i spjälsängen. Går inte få hejd på hans oro och frågor vilket gör att jag får lugna, solfjädra och ramsa och köra nattningen. Samma visa natt som daglurar.

Nu när vi infört ensamlek i spjälsäng så är han lika ledsen som vid sovtiderna - trots att han "ska" leka och inte sova. Syrran leker bra. Har provat att de får titta på varandra resp. ha insynsskyddade sängar. Vill inte tvinga honom. Är han rädd i sängen. Har jag missat nåt? Förstår inte. Hoppas på många av era erfarenheter.
/Annika

[JH]

Hej!

Det låter som att lillpojken kanske frågar mer än din tjej och då behöver han också tydliga svar!. Jag skulle prova att backa litegrand (sluta solfjädra mm och bara ramsa utanför dörren i nödfall) och se om han kan klara av sin lilla "kris" själv. Han måste få känna att det är ok att sova själv, att du finns, men utanför dörren och att det inte är farligt. Nu kanske du bekräftar hans rädslor genom att gå in och "störa"?

Skrattet till godnattet klarar ni ju galant. Se till att efter alla nattningsbestyr (UTANFÖR hans rum - bada, läsa, gosa, skratta, eller hur ni nu gör), bara gå in och lägga honom och gå direkt med en säker, glad och hög ramsa. Avvakta sedan utanför rummet en stund och lyssna av hans protester (arga, frågande, ledsna?) Ramsa igen, men inte förrän det känns som att du MÅSTE gå in till honom (då ramsar du ISTÄLLET för att gå in alltså) - en bestämd ramsa. Gå inte in om det inte känns som absolut kris, då ska du gå in lägga till rätta och eventuellt solfjädra en kort stund, sedan gå igen med ramsan. Fastna inte i rummet, utan gå så fort han lugnat sig.

Angående ensamleken så hade vi samma problem när Elsa blev 8 månader. Innan dess hade hon suttit nöjd och lekt, men plötsligt gick det inte alls. Hon gallskrek så fort jag tog två steg från sängen. Jag gjorde ett uppehåll i två veckor och därefter bestämde jag mig för att genomföra. Hon fick sitta varje dag i alla fall ett par minuter. Jag försökte bryta när hon var tyst, men om det inte gick så gick jag i alla fall in och låtsades som att allt var JÄTTEkul och nu var det slut på ensamleken för det hade JAG bestämt. Det tog ungefär en vecka (jobbig vecka! ), men sen tyckte hon att det var kul igen. Först satt hon 5 min och lekte, sen 10, sen 15 osv. Jag ökade på ganska långsamt dock.

Hoppas något av råden är till hjälp.

[HoppMorAnnika]

Ok, jag ska prova att låta honom "vila" från ensamlek i spjälsängen ett par veckor, kanske tills han är lugn vid nattningen i sängen, och sen låta honom öva lite i taget. Tack för det.

Du skriver att nattningsbestyren ska ske utanför rummet. Hade inte greppat det, trodde nästan det var tvärtom. Berätta mer.

Ja, jag håller med om att jag säkert stör nu när jag är kvar och solfjädrar. Men det var ju det här med att inte lämna en skrikande unge. Det går visserligen bättre nu än för några dagar sedan (tack vare ett tips från ett tidigare inlägg). Men nu är det nog läge att lämna rummet tidigare. Ok. Jag går ut och ramsar bestämt. Han har hittills inte tystnat någon gång (ens för en sekund) när jag ramsar. Är det för att ramsan inte tar eller för att han är envis? Den där lilla livskrisen - kan han klara av den stående tror du? Han liksom studsar upp när jag lämnar honom.

[JH]

När vi kurade så protesterad Elsa ofta vid nattningen, antingen när vi la ner eller precis när vi gått ut. Det skulle ha varit omöjligt att genomföra kuren för oss om hon måste vara helt lugn varje gång vi lämnade rummet. De första nätterna så vagnade vi ju såklart vid minsta pip, men efter det så måste man ju backa...

Jag skulle alltså se till att allt är kul och mysigt innan läggning. Sen lägga honom och gå med glad bestämd ramsa, även om han ställer sig upp eller protesterar (någon annan får rätta mig om jag är helt fel ute ).

Sen skulle jag tänka att ni ska stanna utanför så länge han inte blir jätteledsen (alltså megakris!). Han KAN ju lägga sig ner själv, eller hur? Blir det kris så gå in, lägg tillrätta, kort solfjäder och ramsa ut direkt när han tystnar. Fastna INTE i rummet! Avvakta sedan igen. Ramsa vid behov, men inte för ofta (öva ramsan i olika tonlägen!!) och gå bara in igen om det verkligen är kris!

[HoppMorAnnika]

Tack för ditt svar. Provade detta nu när de skulle sova midda 13-14.30. Flickan somnade efter 5 min. Hon har fått en gudagåva dessa dagar - kan tydligen sova trots att brorsan skriker så frenetiskt och länge.

Jag gjorde som du föreslog. La tillrätta, solfjäder (visserligen 2 minuter men han lugnar sig ju inte) Gick ut med ramsa. Han har skrikit/gallskrikit omvartannat hängandes på spjälsängskanten med armarna. Jag har ramsat uppmuntrande, bestämnt, självklart och nån gång bekräftat när ljudnivån gått ner något - men det var tydligen bara för att ladda om och fortsätta skrika. Har varit inne och lagt tillrätta 2 ggr (tvunget) och ut snabbt. Nu, 57 minuter senare orkade jag inte mer. Gick in, la tillrätta, solfjäder tills han somnade samt bekräftelse. Han hade nog hållit på en timme till. Känns fel. Jag är lika förtvivlad som han nu.

[JH]

oj då Jobbigt för er båda...

Men jag tycker ändå att du gjorde ett bra jobb. SHN är ju en process, ingen quick fix, som många brukar påpeka här Din son har många frågor och det tar längre tid för honom att förstå svaren. Om det ska funka så MÅSTE du själv tro att det kommer att funka, annars hör han i dina ramsor att du är osäker, att vargen kanske ändå finns där ute och lurar Läs på ALLT om SHN igen, och igen. Först då kan du känna dig säker på vad du ska göra i varje situation och då förmedlar du också den känslan till honom, jag lovar!

Jag förstår att det är jättejobbigt, men du måste ändå försöka vara konsekvent. Vad är alternativet? Hoppas att du får fler handfasta tips. Mammut eller AW kanske orkar svara?

Kram på dig och ge inte upp!!! Tänk hur bra det har gått med tjejen, klart att du och lillkillen fixar det här!

[HoppMorAnnika]

Tack för dina varma ord.Jag har förstått att det inte är tillräckligt att bara läsa på INNAN kuren. Det är många frågor och svar man inte förstår förrän man ställs inför dem. Därför lika viktigt att läsa på under kurens gång - i boken och i forumet.

Det senaste jag ställdes inför och inte riktigt kunde avgöra med min Själklarhet och Attityd var:
-Kan jag vänta ut lillpojken tills han tystar - hur många timmar får det ta - utan att gå in och buffa/solfjädra utan bara ramsa? Hade jag säkert vetat det idag, hade mina nerver hållit hela vägen. De ska ju inte skrika.

-Det andra är att ska jag solfjädra honom istället tills han blir lugnt och tyst och nästan somnar; lätta försiktigt på händerna och ge bekräftelse.
Jag såg en fråga tidigare ang detta och refererade till dvd:n där AW samtidigt solfjädrade och ramsade. Svaret var Gör som det står i boken. Blev tveksam.

-Pojken somnade men flickan vaknade 4 min senare - en kvart för tidigt - vilket ju är helt ok. Men hur hantera att hon skriker. Bara ramsa? Absolut bara ramsa och inget mer? eller lägga tillrätta /solfjäder trots att hon ju bestämmer själv om hon ska sova vidare eller ej.

Slutligen, jag är ändå fast övertygad om att detta ska gå vägen. Jag vill ha två pigga glada barn med en pigg och glad mamma. Så det så! Fortsätter att läsa i forumet och är fortsatt tacksam över att du och andra tagit dig tid att svara.

[HoppMorAnnika]

Måste bara få säga att jag känner mig extra envis ikväll. På 40 min har jag gått in 2 gånger och lagt tillrätta och solfjädrat. Ramsat mestadels utanför dörren. Men nu, jäklar anamma pyttipanna, är det tyst.

[JH]

Det låter bra!!

Är helt säker på att du klarar detta! Alla som har kurat har nog nån gång stått utanför dörren med ett frågande och protesterande barn på andra sidan och tänkt att "nä, det här går inte!". Men det gör det ju! Din dotter är ju bevis för det, eller hur.

Man ska INTE ramsa i rummet, utan på väg ut ur rummet och sedan utanför (man säger ju ramsan x4, första "versen" säger man på väg UT ur rummet, de andra 3 säger man utanför). Anna har själv skrivit att hon ramsade inne i rummet på DVD:n för att hon kurade 3 barn samtidigt, och det var svårt att ramsa utanför, samt för att det skulle bli tydligt i DVD:n. Så bry dig inte om det Att solfjädra tills han nästan somnar är något man i såfall kan göra vid kris i början av kuren, för att barnet ska förstå att han ska somna i sängen. MEN, det är absolut inget man får fastna i! Då kommer han att förvänta sig att du ska göra så varje gång han vaknar, och det är ju inte meningen!

Du skriver att "de ska ju inte skrika", men det är inte riktigt rätt. Ditt barn ska aldrig vara LEDSET, men "skrika"/protestera/fråga, får han, och kommer han, att göra innan ni har nått fram. Det är viktigt att man lär sig skilja på ledsna protester och arga/irriterade/sura protester. Är han något av det sistnämnda så ska du inte gå in. Men om han är riktigt ledsen så måste du lugna honom, men då snabbt och med en säker och tydlig hand.

Summan av kardemumman är att man måste KÄNNA sig säker. Man måste känna att "det jag gör är RÄTT och BRA, och jag VET vad jag ska göra och varför". Kan man få den känslan så känner barnet det, jag lovar! Är man själv osäker, rädd och orolig, så känner barnet av det och det blir mycket svårare att lugna honom.

Kämpa på och läs på!

[JH]

Såg inte ditt inlägg förrän jag skrivit mitt

Vad bra!!! Vilken attityd!!

[HoppMorAnnika]

Man ska INTE ramsa i rummet, utan på väg ut ur rummet och sedan utanför (man säger ju ramsan x4, första "versen" säger man på väg UT ur rummet, de andra 3 säger man utanför). Anna har själv skrivit att hon ramsade inne i rummet på DVD:n för att hon kurade 3 barn samtidigt, och det var svårt att ramsa utanför, samt för att det skulle bli tydligt i DVD:n. Så bry dig inte om det Att solfjädra tills han nästan somnar är något man i såfall kan göra vid kris i början av kuren, för att barnet ska förstå att han ska somna i sängen. MEN, det är absolut inget man får fastna i! Då kommer han att förvänta sig att du ska göra så varje gång han vaknar, och det är ju inte meningen!

Det är detta jag har undrat över och nu blev det klart för mig TACK. Har missat att AW skrivit att det var pga 3 kurningar samtidigt. Det är också lösningen för mig om det skulle köra ihop sig, eftersom det är tvillingar, 2 kurningar samtidigt. Tack igen, det där behövde jag höra.