Vill inte somna in på kvällen...vad göra?

[Piggapatrik]

Hej alla goa.
Är inne på 3:e natten nu, det mesta funkar bra. Vår 6 månaders son sov hela förra natten inkl "vargtimmen". Då han vaknade somnade han om av sig sjäv.. Även på dagen så somnar han på 2 röda om han läggs på magen i vagnen. MEN! Vi har länge haft svårt att få honom att somna på kvällen (även innan SHK). Han är mycket ledsen och vi kan inte (som det känns nu) sluta buffa utan måste hjälpa honom att slappna av.......1:a natten buffade jag i 1 timma & 45 minuter, igår gick det på 30 minuter just nu håller mamma på....23 minuter har gått och han är ledsen.

Det verkar som om han är rädd när det är mörkt....eller? Finns det någon som kan ge oss något tips. Om vi lyckades med detta skulle det kännas fulländat!!!

Mvh
PiggaPatrik och GladaPetra

[annawahlgren]

Det är lysande jobbat En trött liten gosse blir lättad och nöjd och får sova. Men ställer frågor förstås, när mamma tar vid - så sufflera du Att redan andra natten kunna/våga somna om själv och sova över vargtimmen är så otroligt skönt, och så bra jobbat av dig

Läs på om det behövs som pepp - Lathunden kanske i all enkelhet, igen och igen - och släpp på inga villkors vis in några (egna) vargar. Det här är fantastiskt Se nu framåt. Målet för ögonen. Raka rör och med glädje - vilket kan ses som Attityden av Självklarhet i ett nötskal

Och nej, tänk inte så att han skulle vara rädd för mörkret, som om det vore någon sorts åkomma Han behöver få veta - ni behöver lära honom - att mörkret, hans mörker, är lugnt, tryggt och skönt och verkligen inget tillhåll för några lömska vargar, för dem håller ni koll på med bössorna laddade

[annawahlgren]

PS Och så förstås - glöm inte skrattet-till-go'nattet som är superviktigt. Det ska vara riktigt urkul att bli lagd! Man ska vara fullsmockad med glada känslor

Och korta sedan ner själva nattningen så mycket som möjligt - sikta på två minuter, inte mer, och där är ni snart

[/LO]

Hej.
Jättebra jobbat.

Jag kommer bara ihåg hur vi hade det innan vi kurade. Vi grejade och bar och höll på för att Vera grät och var ledsen.
Det jag har fattat - långt senare - var ju att vi störde henne. Hon fick aldrig chans att komma till ro själv.
Det blev extra tydligt närmormor var barnvakt när Vera var precis ett år. Hon var ledsen och förtvivlad och mormor visste ju hur hon skulle göra men hade också i huvudet att man inte ska lägga ett ledset barn. Efter en stund visste hon inte vad hon skulle göra så hon la henne i sängen. Vera tystnade på en sekund stoppade tummen i munnen och somnade.

Våga ge honom lite förtroende att klara av att somna själv. Skratt till go'natt, kort buff och solfjäder och sedan ut med ramsa. Behövs det så får ni göra om det igen, men ännu kortare den gången.

/LO

[Piggapatrik]

Hej igen,
Vi spelar boll i 10 min och busar så han kiknar varje kväll. Men så fort han kommer in i det mörklagda rummet och hamnar på mage så början han gråta. Sedan är det bara att buffa på . Vi buffar i minst 30 minuter och han bara gråter och gråter. Buffandet lugnar honom inte, ibland känns det nästan som om vi hamnat i "skrikmetoden" trots att vi föjler Annas råd till punkt och pricka.

Det vi undrar är om man kan hjälpa honom att inte bli så ledsen på något bra sätt just på kvällen för på dagen så går det hur fint som helst.

Anna vi vill tacka dig för att du gav oss 3 våra kvällar, nätter, mornar och dagar tillbaka. Vi mår redan mycket bättre. PS vi var på ditt mycket inspirerande seminarium i Sthlm och köpte en bok till våra vänner som inte kunde närvara pga att de var på bb då....de har redan påbörjat "Anna-träningen" mycket målinriktade.

Mvh
PiggaPatrik och GladaPetra

[/LO]

Har ni mörkt när ni går in i rummet?
Det är inget fel i det, men ett tips kan ju vara att ha det ljust i rummet och släcka när ni går ut.

Och fundera på det jag sa om att ni stör honom. Bara tankar alltså, men det kan ligga något i det.

/LO

[Piggapatrik]

Vår son somnar men efter att ha panikskrikit i 30-40 minuter. Idag så väntade vi någon minut innan vi skulle buffa...tänkte vi. Några sekunder efter att han kommit in i sitt rum så panikskriker han. Det gör han aldrig annars (på morgon eller på dagen). Ingen ramsa i världen tar på honom, känns som den aldrig gjort.

För oss är det känns det omöjligt att få honom lugn....han somnar av utmattning.

Vi ber alla som är på forumet om tips då detta är det enda som kvarstår och det är en mycket jobbig process varje kväll. Ja vi går efter boken, skrattet innan nattet, badad, mätt, trött, mörkt, buffning, fjädern, ramsan mm mm mm men inget lugnar honom.

Lite orolig PiggaPatrik & GladaPetra

[annawahlgren]

Tack, LO och tack, käre Piggapatrik för dina varma ord Hälsa bb-folket med TRE varma kramar

Nu måste jag be dig besinna dig lite. Du/ni är fortfarande alldeles i början av kuren. Men inte mer i början än att ni skulle ha slutat buffa och låtit ramsan ta över. I stället har ni en hel skock med vargar svansande kring benen till kvällen och talar om halvtimmar och gallskrik. Det är lika sorgligt som onödigt Så ut med dem

Här krävs större förtroende för lilla barnet och mer inlevelseförmåga. Inte ska han t ex förpassas till ett mörklagt rum. Hur kul skulle det kännas för en vuxen Man vill inte famla sig fram till sängen i mörkret och undra var man är någonstans och hur det ser ut här i världen. Man vill veta och se och släcka lampan själv. Om du förstår

Så ta honom skrattandes in i rummet och hälsa och heja på lampa och annat som hör dit och säga godnatt åt alltihop. Titta då inte på barnet utan titta på Saken som ska sova så gott alldeles strax, precis som han, pojken där i famnen. Gör en liten glad procedur av det hela, som upprepas varje kväll och "hör" inte eventuella protester utan prata på, till och om allt annat, glatt och betryggande

Lägg honom sedan med tillrättaläggandet snabbt och sakligt, säg godnatt och strunta helt i buffandet. Ett klart, statiskt, distinkt och mycket snabbt solfjädrande får avsluta det hela, plus tryck, plus ramsa med glad och stadig röst under rörelse UT. Fortsätt allt högre allt längre bort från (den halvöppna) dörren. Gör ljus och ljud utanför och kasta ett par ögon på Lathunden! För nu gäller det att avvakta. Och sedan ramsa betryggande och mycket högt och lugnt och rymtiskt, när påminnelse krävs. Helt enligt loggboken och utan skymten av vargar

Jag vill ha tag i Attityden av Självklarhet här och som sagt, betydligt större förtroende för lilla barnet - som ingenting annat begär än lugna, säkra föräldrar som har bössan laddad utåt, bortåt, inte hänger över sängen och hotar att skjuta lilla barnet... Förlåt skämtet men hoppas du ser allvaret

Läs på alltså och coola ner, och gläds åt att polletten väldigt, väldigt enkelt kan trilla ner när som helst även kvällstid. Om den bara gör det för er

[Piggapatrik]

Hej,
Vi har nu kämpat på med stadiga och tydliga riktlinjer för vår son, efter 5 kvällar då han panikskriker direkt när vi närmar oss sängen, innan vi lägger honom känns det mycket jobbigt. Och att han sedan fortsätter att panikskrika över 30 minuter varje kväll oavsett hur vi beter oss. Nu på hans 6 månaders dag så var vi "brottsliga" vi orkar inte mer....vi upplever det verkligen som om han får genomlida en mycket jobbig tid innan han somnar helt utmattad.

Problemet är inte att han inte sover eller inte somnar och sover som en klocka på dagar och nätter utan just läggningen. Det är som om han har sett den värsta och största vargen han kan tänka sig och nu befinner sig i dess mun...

Vi känner att vi inte kommer vidare efter 5 dygn och 30 minuters lugnande inför kväll 6. Kan man få personlig hjälp av dig Anna eller av någon annan som har goda erfarenheter av att lugna innan natten?

/TröttaPatrik