Lång läggtid

[carolinr]

Hej,
Nu har vi kört hans dagsvila och vi känner inte att vi har kläm på det här alls. Han är så trött nu så att han somnade vid beskedet eftersom det inte länfre finns någon övergång mellan vaken/sömn. Efter 20 minuter vaknade han av en borr på gatan. Pangramsa, men han gick upp i panik väldigt fort och han fick en solfjäder men så fort man går ut så sätter han igång igen i full panik. Vi tycker det känns som ramsan börjar betyda "nu lämnar de mig för alltid". Nu är han nära att tappa rösten och vi känner inte att vi vet hur vi ska hantera natten.
Är det dags att börja om eller vad ska vi göra??
Vi prövade 5-minutersmetoden för fem månader sen och även fast vi inte gillade den så kändes den mjuk i jämförelse med det här och så ska det väl inte vara?

//Adam & Carolin

[ilindstrom]

Jag tycker ni ska avbryta kurandet. Läsa på igen både i boken, trådar här på forum och annas krönikor. Fundera efter om det här är något för er. Ni måste hitta säkerheten och attityden i ert agerande. Ni måste tro på det här till 110% annars så kommer ni att misslyckas. Läs. läs och läs tills allt sitter i ryggmärgen. Vi finns här om ni bestämmer er för att fortsätta.

hälsningar
Ida

[Lua]

Hur gjorde ni, Adam och Carolin

[annawahlgren]

Välkomna är ni Och tack alla, som rått och stött och hjälpt så vackert i denna tråd.

Vi prövade 5-minutersmetoden för fem månader sen och även fast vi inte gillade den så kändes den mjuk i jämförelse med det här och så ska det väl inte vara?

(Låt mig då bara retoriskt fråga varför ni inte höll fast vid 5mm om ni tyckte den kändes mjuk )

Ni fastnade genast i det beramade buffningsträsket och lärde därmed lilla älsklingen att det var farligt när ni gick. Sedan förundrade ni er över att han trodde det var farligt när ni gick.

Små barn gör som vi lär dem.

Det är först Lugnet, sedan Säkerheten som ska förmedlas, och med det har ni misslyckats kapitalt. Det är bara att beklaga men ni är sannerligen inte ensamma - om det kan vara en tröst för två tigerhjärtan - om att fylla rummet med era personliga orosvargar, ovanpå dem lilla barnet redan har att försöka värja sig mot och som vi ju skulle skjuta, jaga ut, hålla stångna så att han slapp dem

Jag vill föreslå er att lägga ner hela projektet tills ni - om och när - känner er mogna och förmögna att verkligen ge lille gossen den goda, vargfria, SÄKRA sömn han (liksom alla människor) så innerligt väl behöver. Bästa förberedelsen är insikten. Ni måste veta exakt vad ni gör och varför - precis som när man lär sig köra bil - och då är teoriboken ett måste.

Fundera på saken, och om och när ni kommer fram till att ni vill ge den goda, sammanhängande, njutningsfyllda och säkra nattsömnen en chans som en gåva för livet till ert barn, rekvirera då Internationella Sova hela natten och läs och lär. Verkligen LÄR

För att kunna besvara ett litet barns oroliga frågor om huruvida saker och ting verkligen är säkra här i världen och barnet vågar sova lugnt, förvissat om att ingen fara hotar, måste man veta - och själv förstå - de rätta svaren, i ord och handling, och kunna förmedla dem utan skuggan av egen oro.

Det är en talang ni får användning för hela lilla pojkens uppväxt igenom.

[carolinr]

Hej!

Och tack till alla som tagit sig tid att svara på våra inlägg!

Jag vill dock förtydliga några saker.
Först och främst var 5-minuters metoden fruktansvärd och det var därför vi avbröt. Vi trodde att shn skulle innebära mindre skrik, vilket tyvärr inte alls stämde. Har ni läst tidigare inlägg ser ni att Theo skrikit till och från i 4 timmar innan han somnade (!!!) vid ett tillfälle. Han somnade aldrig innan minst 1,5 timmas skrik trots ramsor, solfjädrar, långa stunder vi lämnat honom i fred och buffning. Jag vill inte att min son ska somna på det sättet, så ja - där sviktar väl absolut min inställning och det känns såklart tungt att ta nya tag efter det. Jag upplever också att vi bad om råd för att fortsätta och då får svaret att avbryta. Svaret provocerar mig givetvis, även om jag förstår att det är ett bekvämt svar att ge.
Tilläggas ska också att vi flera gånger läst boken, läst cirka 50 trådar på hemsidan och verkligen laddat! Jag kan inte någonstans hitta fall där barn skrikit lika mycket.
Vi kommer att behålla mycket av det som ingår i metoden, eftersom det känns bra för oss. För tilläggas ska också att Theo senaste nätterna haft mycket färre uppvak än tidigare. Dock måste vi hitta sätt att gå runt skriket.
Jag vill avslutligen verkligen tacka er som tidigare peppat oss och svarat på våra frågor så snabbt.

Med vänliga hälsningar
Carolin

[carolinr]

Kom på en sak till. Jag undanber mig verkligen fler svar som går ut på att "skylla" på vår inställning eller göra annat än peppa oss!
mvh
Carolin

[ilindstrom]

Det var synd att ni tar det som om vi skyller på er inställning. Det gör vi absolut inte. Men den är ett måste annars förmedlar ni en osäkerhet som liten känner av och då blir frågorna otaliga. Läs i andra trådar som har varit i samma sitts som er så ska ni se att de som valt att fullfölja och hottat upp attityden kommit i mål. Varför jag bad er att avbryta kuren var för att inget barn ska behöva skrika så mycket som er lille gjort. Det här är ingen skrikmetod utan man ska använda verktygen för att bryta, vilket jag tycket mig se att ni inte lyckats med.

Angående att läsa på så fick jag en känsla av att ni inte gjort det eftersom ni stodd och buffade till sömns första natten och var rädda för att ge bekräftelseramsan. Vilket är helt tvärt emot vad som står i boken och här på forum.

Så jag skrev det inte av elakhet och inte för att det var det enklaste svaret för mig att ge. Känner mig faktiskt påhoppad. Jag lägger ner många timmar om dagen alldeles gratis här på forum för att hjälpa barn så att de får sova. Och då få dessa ord slängd i ansiktet känns inte så roligt

Än en gång vill jag belysa vikten av att ha rätt inställning, använda verktygen korrekt och att hitta ett sätt att förmedla trygghet till er lille. Det gör ni inte genom att skylla på barnet, oss här på forum eller själva SHN. Utan det gör ni genom att analysera ert agerande de här dygnen som varit. Istället för att gräva ner huvudet i sanden, så läs Annas svar igen och ta till er det som står där.

Jag hoppas och vill att ni reder ut det här och kommer fram till målet. Vi finns här för att hjälpa er om ni är villiga att ta emot hjälpen.

hälsningar
Ida

[carolinr]

Hej Ida!
Jag tycker verkligen att alla ni som är inne här på sajten gör ett fantastiskt jobb, det var därför jag var så noga med att tacka för all hjälp! Och jag är väldigt glad för att ni tagit er tid att svara. Självklart var det inte meningen att få dig att känna dig "påhoppad". Jag tror blev bara frustrerad av ert svar eftersom jag tycker att vi verkligen jobbat med attityden av självklarhet. Sen kanske sömnbrist efter ett gäng tuffa nätter spelar in . Och tro mig, vi har VERLIGEN läst på!
Jag har ännu inte gett upp idén om att få detta att funka. Jag tror kanske bara vi måste skynda långsamt, och funderar därför på att börja om igen - för det kändes som att det inte blev rätt vår första natt. Vi måste ju bryta skriket. Så nu tar jag ett djupt andetag och nya, friska tag.
Och återigen - jag ber om ursäkt om du uppfattade mina ord som hårda.
Bästa hälsningar
Carolin

[miar70]

Jag älskar det här forumet, på sant!
Jag blir så glad ända in i hjärtat när diskussionerna nästan alltid håller hög nivå, och vi kan vara ärliga mot varandra, bryta ihop och resa oss och komma igen!
ilindstrom - du gör ett makalöst jobb, det vet du! Ibland kan man behöva en liten rumpspark, ett litet omrusk - det tror jag carolin förstår !

Så nu tar jag ett djupt andetag och nya, friska tag.

Härligt!
Och här kommer du att få all hjälp du är villig att ta emot!

Kram till er båda!

[TorpSara]

Och visst kan man backa tillbaka från 0! Jag har sugit på er tråd i några dagar, och du säger själv så klokt det jag har tänkt.
Nummer ett är att lugna. Ett barn MÅSTE vara lugnt innan det kan somna. Backar man för fort så står man där med ett barn som inte låter sig lugnas av de verktyg man tar till, och de andra vill man inte ta till eftersom de är "förbjudna".

Så, börja från natt ett när ni är redo, och backa långsamt. Kanske måste ni hjälpa honom till ro lite mer och lite oftare, men bara ni hela tiden backer succesivt så kommer även er son att sova som en gris.

[mamaSandra]

Hej.
Vill bara säga att det är inte lätt det här med kurning! Vi har hållt på ett antal veckor men det sitter ju inte riktigt ( ) kan jag säga. Nu har vi inte sån sits som du och din man beskriver men haft rätt så knöligt (och har). Jag tycker att ni verkar ju tro på den här metoden, precis som vi.(trots det är det skitsvårt)

Vi har kurat med vårt första barn och det tog 2 nätter sen var det klart och färdigt!! Otroligt. Vår lille gosse är betydligt mer kritisk och ifrågasättande, kan man lugnt påstå Vi fortsätter enträget och ställer frågor och läser här på forumet för vi vet ju hur resultatet blir Och tack och lov för all hjälp som finns här

Vad vill jag säga egentligen är bara Lycka till med allt sovande och att guldklimpen kommer till ro...Bakslag kommer ju inte sällan innan framsteg Men visst man vill ju att saker ska ramla på plats hyfsat kvickt men kämpa på, oavsett vad ni väljer att göra

Hälsar Sandra

[ilindstrom]

Jag har ännu inte gett upp idén om att få detta att funka. Jag tror kanske bara vi måste skynda långsamt, och funderar därför på att börja om igen - för det kändes som att det inte blev rätt vår första natt. Vi måste ju bryta skriket. Så nu tar jag ett djupt andetag och nya, friska tag.

Precis Carolin =D> , exakt de orden ville jag läsa. Förbered er väl och ha en plan framför er hur ni ska agera. Börja om från natt ett i lathunden så finns vi här för att stötta och hjälpa.

Och återigen - jag ber om ursäkt om du uppfattade mina ord som hårda.

Äh, inte behöver du be om ursäkt. Det viktiga är att ni är på banan igen.

ilindstrom - du gör ett makalöst jobb,

Tack Mia för värmande ord. Det samma säger jag om ditt jobb här på forum

hälsningar
Ida