4-åring som spottas...

[Kristin]

Hej!

Vår 4-årige son har kommit på hur man spottas. Inget konstigt i det, med undantag då han spottar på t ex mig när han blir arg . Vi har förvisat honom när detta har hänt. Är det så vi skall hantera detta beteende? Både min man och jag tycker att detta är ett mycket oacceptabelt beteende. Häromdagen spottade han på mig när vi just hade lämnat Liseberg och jag gick och pratade med min man... . Jag blev helt paff och faktiskt lite ledsen . Kändes jättekonstigt. Han har inte spottat på min man än, men på mig flera gånger.

Tips?

PS! Kan tillägga att hans humör är lite väl mycket uppochned nu. Utbrott. Kan inte ta ett nej. Skall läsa lite mer på forumet imorgon om problem med 4-åringar.

Kristin

[Ewa]

Hej !

Visst är spottning ett oacceptabelt beteende i sociala sammanhang, även om man genom åren mött en och annan (ung man) som inte riktigt tagit det till sig

Med 4-åringar så tycker jag visst att man kan berätta att man inte spottas ute bland folk, och definitivt inte PÅ folk, men jag tycker att man i förstone visar HUR och VAR man faktiskt FÅR spottas. Upprepas beteendet därefter, när man visat HUR man gör, DÅ förvisar man. Men koncentrationen måste i första hand vara på att lära de hur man SKA bete sig.

Två trådar som jag tror kan ge lite bra vägledning framåt:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=15652
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11468

Kram Ewa

[Mule]

Hej!

Jag har inget jättebra svar, men ett barn i nästan exakt samma ålder som din son (juli -04). Hade problem med henne från maj till och med nu, ungefär. Hennes humör pendlade upp och ned väldigt mycket och jag fattade ingenting, eftersom hon hade varit lugnet självt väldigt länge. Fick hjälp på detta forum till slut. Vi gav henne alldeles egna uppgifter att göra. Inte bara hjälpa till. Oj, vad stolt hon blev! Sedan har vi tagit ledningen igen. När trotsen var över slappnade vi av och lät saker och ting bara glida på och det fungerade inte. Vi har haft några rejäla fighter med henne. Bl.a. fick hon inte åka med och bada när hon vägrade ta på sig en tröja i bilen (det var ganska kallt i bilen). Några andra saker som legat och pyrt gick vi också igenom och nu är hon solskenet självt igen. Jag tror att hon ville veta att vi står pall, att vi vet vad som gäller och att vi bestämmer det mesta i huset. Att prata med henne hjälpte överhuvudtaget inte alls. Det var bara, bara handling som gav resultat. Och attityden var också extremt viktig.

Hoppas att du får mer exakta råd av någon annan!

Häslningar Mule, mamma till dotter (-04) och son (-06)

[Mule]

Hej igen!

Oj, jag såg inte att du hade fått ett bra svar av Ewa redan! Ursäkta!

Mule

[Ewa]

Inga ursäkter här, Mule [-X Det var toppenråd och väldigt viktiga insikter du gav där, som jag hade lite för bråttom för att få med i svaret. Stort tack