Har små barn sovit på mage i alla tider?

Lillamolntuss · Inlägg av **Lillamolntuss** » mån 13 jun 2005, 19:53

Anna!
Först ett stort tack för att du delar med dig av din oändliga klokhet - vi vet inte vad vi skulle göra utan dig!

Ringde min 87-åriga farmor idag och frågade hur dom gjorde på 40/50-talet, då hon fick barn och enligt henne skulle barnen då ligga på rygg eller möjligtvis på sidan. Hon sa även att hon inte var riktigt säker på om även hennes mor lagt barnen på rygg, men hade aldrig hört talas om att någon lagt barnen på mage förrns "på senare år". Frågade även en vilt främmande 85-årig tant på tunnelbanan idag och hon sa samma sak.

Kan det kanske vara regionala skillnader, eller vad tror du?

/LO · Inlägg av **/LO** » mån 13 jun 2005, 21:04

Jag har också frågat samma sak och fått samma svar.
Makens 89-åriga mormor sa att man inte fick lägga barn framstupa, som hon kallade det. Hon sa att de skulle läggas på sidan och vändas fram och tillbaka för attinte huvudet skulle bli snett. Hennes mamma hade påpekat detsamma för henne sa hon.

Men för mig spelar det ingen roll, jag såg tydligt att Vera sov jättebra den dagen vi la henne på mage. Och innan dess hade vi henne på sidan ochhon sov gott då också. På rygg låg hon bara i vagnen i början.

/LO

Inlägg av **annawahlgren** » mån 13 jun 2005, 23:43

Tack kära lilla molntuss för dina vackra ord

Ja, uppgifterna går verkligen isär, det vet jag om. Men jag tror folk minns lite som de vill här

Jag är inte så säker på att jag själv skulle ha mints så tydligt hur jag la första barnet om det inte hade varit för det där med navelklämman, som jag frågade doktorn om, och för min mamma (en sällsynt gäst i mitt hem) som fick tyst på det skrikande barnet på mage just, och jag minns att jag tänkte: "Jaha, ska hon alltså ligga på mage VAKEN också?"

Det här var vad jag svarade LO när vi talade om saken oss emellan:

På BB las alla barn på sidan i fosterställning också på min tid, men det var ju den allra första korta tiden, första veckan. Att man skulle ha hoprullad filt bakom lilla ryggen kan ju ändå inte ha varit för att de inte skulle ramla över på mage - det KAN inga nyfödda från sidoläge, eftersom lilla armen ligger i vägen. Utan det var för att de inte skulle falla över på rygg (och kanske kvävas av sina uppkastningar; numera påstås det ju att de inte skulle kunna det p g a någon reflex, men det var man allmänt rädd för förr).

Sedan tror jag att folk blandar ihop ligga på mage med sova på mage. Klart små barn läggs på rygg - när man ska byta på dem, prata med dem, hålla på med dem, för att man ska kunna se på dem och kommunicera med dem och allt det där. Och det är ju det man minns - mötena, samvaron, kärleken! Men när det väl var dags att sova, la man dem. vågar jag påstå, på mage. För alla (mödrar, kvinnor) visste att de sov bättre så. Man kan spekulera i varför - om man nu ska bortse från att folk antagligen också "visste" att magläget krävdes för den motoriska utvecklingen; alla vet ju att barn rör sig energiskt också i sömnen - men en aspekt på det hela som ingen direkt talar om är ju att mjukdelarna, de ömtåliga, utsatta, icke av ryggraden och revbenen skyddade, aldrig någonsin exponeras i djurvärlden, om inte av hundar för att visa underkastelse, och de blottar halsen; det är inte omöjligt att tänka sig att späda barn känner sig oroliga och extra utsatta av ryggläget och att det är därför de sover sämre, liksom undermedvetet ständigt på sin hjälplösa vakt. Stackarna! Och det ville folk skydda dem ifrån. Tror jag.

På mina resor utanför vår västerländska civlisation glor jag ju på spädbarn lika mycket som hemma. Och folk lägger dem på rygg när de är vakna, i marknadsstånd, på bastmatta på jordgolv, etc. Men både för att lugna och för att söva lägger man över dem på mage sedan. Det är definitivt det klart vanliga.

Inlägg av **annawahlgren** » tis 14 jun 2005, 20:52

Ur ett mail i dag från en finlandssvensk mamma:

I helgen var vi hos mina föräldrar. Min mamma stod och såg på Viktor där han sov så sött i vagnen. Sen sa hon: "Sku' det här barnet alls sov' nånting på rygg?" Ja, det kan man ju undra... Nåja, vi diskuterade magläget. Jag och mina två syskon har alltid lagts på magge. (Vi är födda -74, -78 och -85.) Jag kollade med mamma om hon visste hur hennes mamma gjort. Tyvärr dog min mormor så pass tidigt att mamma inte hunnit fråga henne. Däremot brukade min morfar säga: "Ligger hon 'å gru'?" då han såg oss barnbarn sova på mage som bebisar. I hans finlandssvenska dialekt fanns det alltså ett särskilt uttryck för "ligger bebisen på mage?"