Skall man alltid bekräfta tystnad? (och några and

[Gäst]

Puh, i morse var vargtimmen lång och högljudd! Det var tredje natten irad som Hanna vaknade vid femtiden och höll i gång i över en timme. Tidigare under de tre veckor vi kört har hon bara vaknat någon natt här och där. Hur lång tid har det tagit för er andra innan nätterna satt sig helt?

De senaste nätterna har jag börjat fundera över det här med bekräftelsen. När Hanna vaknar springer jag upp och ramsar med en gång (kanske skall jag sluta med det om hon är nöjd?). Sedan ligger hon och "kurrar", kanske kommer det någon liten snyftning men inte mer än så, innan hon somnar om. Skall jag, trots att hon inte gråter, bekräfta tystnaden? Jag vet att mina betryggande ord är det sista hon skall ha med sig in i sömnen, men är det inte ändå bättre om hon får med sig sina egna förnöjda gurglingar? Och är det så att jag alltid måste få det absolut sista ordet? Om det kommer lite kurr efter bekräftelsen, skall jag bekräfta igen då? Känns som om jag startar ett samtal i onödan då.

Jag fick också en annan tanke i natt när Hanna, för ovanlighetens skull visserligen, grät en hel del innan hon somnade om. Vi har planerat att åka till Madeirua den 5 juli (men ännu inte bokat). Vågar vi åka? Dels är det ju inte så lyckat om vi rubbar henne genom ny miljö och nya rutiner som det ju säkert delvis blir (å andra sidan kan vi ju inte vara hemma hela sommaren, det vore inte så kul för storebror). Dels är det ju inte så kul att bo på hotell med en liten unge som låter ordentligt redan kl 05. Inte minst med tanke på att storebror är ganska lättväckt. Hur skulle ni göra?

Allt gott!
Pea