Kan nioåriga pojkar leka med dockor?

[Gäst]

Så - kjolen, den skulle jag helt enkelt ha under Tills jag kom någonstans där jag kunde "ta fram" den

Det är förstås ditt val Anna och säkert inte speciellt komplicerat för din del. Du behöver antagligen inte pruta så mycket på "vem du är" för att göra det.

Ni som är intresserade vill jag rekommendera att läsa den här artikeln och fundera över vad den här pojken/flickan hade behövt från sina föräldrar när han/hon var liten! http://www.aftonbladet.se/karleksex/hbt ... 1845794.ab Att vara sitt barns allra bästa vän i världen är inte så enkelt som det kan verka . Att inte låta sin pojke ha kjol, trots att han ger uttryck för sådana önskemål, kan faktiskt innebära att man går från bästa vän till att sälla sig till skaran av mobbare . Tycker jag.

Jag funderar lite Anna. Du har ju själv brutit mot en och annan social norm . Nio barn.... Inte helt i linje med rådande normer, eller hur ? Om din bästa vän i världen hade dristat sig till att säga: "Vet du Anna. Jag tror att det vore bra för dina barn om du inte visade upp dom när ni var ute. Du förstår, en del människor stöter sig på att folk har så många ungar, och det vill du väl inte utsätta dom för? Ingen skall få vara dum mot dina barn och därför vore det bra om du kunde ordna så att dom inte syns så mycket när ni är ute." Skulle du fortfarande uppfatta henne som din bästa vän i världen ?

[annawahlgren]

Jag talar ju inte alls om mig själv. Jag talar om "mig" som ett barn som behövde skonas från rynkade näsor enligt paktmodellen ovan (Niklas och Gabriel). Som vuxen har jag ju lärt mig de där sabla koderna och kan betala priset det tarvar att trotsa dem. Det kan inte ett barn och ska slippa, menar jag, i det längsta, dvs skonas från negativismer och fördömanden så långt det någonsin är möjligt. Tids nog kommer missunnsamheten, hatet mot "den andre", rentav själva ondskan i fatt.

[inger]

Niklas är aldrig med någonstans.
Så fort familjen ska i väg tittar Gabriel på Niklas med förväntansfull min.
- Nu Niklas ska du in på dagis, säger han och ler .
- Kan han inte få vara hos mormor? försöker jag.(Jag kan ju inte föreslå farmor eftersom det rimligtvis är jag och jag ska ju med på familjeutflykterna).
- Nej, han ska vara på dagis och det tycker han är så roligt! säger Gabriel bestämt.
Han leker fortfarande med Niklas här hemma och Agnes storasyster som är elva år hakar ivrigt på i docklekarna. Hennes kompisar är bortresta och det är bara hon och Gabriel som leker nu.

Jag vet att snart kommer ingen av dem att leka med dockor längre.
Jag har alltid tyckt att det är något speciellt med dockor, så det kommer att vara mycket vemodigt när den dagen kommer.

[inger]

Nu har jag fått tag i boken som jag refererade till.
Den heter Man och man emellan och är skriven av Lars Bohman.
I boken finns ett intressant avsnitt som heter det homosexuella barnet, som berör en del diskussioner vi haft här på forumet.
Jag kan verkligen rekommendera boken.

I slutet av boken tackar Lars Bohman, Anna Wahlgren på föjande sätt.
"Anna Wahlgren har genom sitt exempel visat hur man bär sig åt för att få en bok skriven. Hennes obarmhärtiga språkliga genomgång av texten har varit synnerligen omfattande och smärtsam, för att inte säga pinsam. Med tusentals påpekanden har hon lyft språket till en högre nivå. I denna process har jag kommit till insikt om att man inte kan skriva rätt upp och ner som man tänker och talar, om man har för avsikt att bli publicerad. Trots detta är ingen annan än jag själv ansvarig för de språkliga misstag och otympligheter som kvarstår. Hennes trogna vänskap har varit ett stöd i alla svåra stunder."

[Susanne*]

Tack för att du berättar Inger.

Härligt att ni har hittat ett sätt som fungerar och att både Gabriel och Niklas har det bra.

Tack för att du satte igång en viktig diskussion.

Kram
Susanne

[Doris]

Upptäckte den här tråden nu! Läste igenom i ivrig, rasande fart och måste bara säga:
PEA! Oh lord va mycket bra du har skrivit här! Jag är helt på din linje! (Om jag förstått dig rätt, dvs...)

Jag skulle aldrig neka mitt barn något som inte gjorde någon annan illa (tex att ha kjol). Om barnet var stort nog att förstå ett resonemang om att det skulle kunna stöta på motstånd så skulle vi öva och öva på hur man skall säga, försvara sig, vända ryggen mot hyenorna och gå därifrån med högburet huvud.

Mobbing beror inte på offrets handlingar, utan på förövarnas egna problem. Jag kan inte lära mitt barn att undvika några "mobbingfällor" för mobbing förekommer inte som en konsekvens av vad den mobbade gjort. I så fall borde ju mobbing kunna utrotas genom att vi alla snällt rättar oss i leden. Rädslan för att bli utstött får aldrig vara vägledande i valet av handlingar!

[Gäst]

Tack Doris!