OJ va längesen det var jag skrev här! Det har gått en månad sedan sist! Vi har jobbat på och det känns som att det faktiskt börjar gå åt rätt håll med sömnen och ramsan här. Ska lämna en utförlig rapport om det mesta.
Till att börja med! Elle, vi har följt dina råd ovan. De har funkat hyfsat faktiskt. Ibland har jag kunnat ramsa Junior tyst och han har somnat om. Ett tag var det så att han sov luren rakt igenom 2-3 ggr i veckan, hade uppvak som jag kunde ramsa tyst på ca 2 ggr i veckan och 1 gg i veckan gapade han luren ut. Jag upplevde till slut att ramsan inte tog och jag sprang in i rummet och lugnade osv. Men det hjälpte inte! När jag ramsade skrek han ibland bara mer. Ja har ni läst ovan så vet ni ju hur det har varit.
En annan sak som hände var att han började vakna på kvällarna och nätterna och vara ledsen. Då gick det fint att ramsa tyst på honom. Det gav mig en tankeställare.
Jag fick nog runt midsommar och bestämde mig för att lägga Junior i spjälsängen på daglurarna. Sagt och gjort! Det har verkligen varit lösningen för oss. Första gången hade han en del frågor och undrade varför han skulle ligga där när det inte var natt osv. Ramsan löste det och han sov! De gånger han haft uppvak på långluren i spjälsängen har jag kunnat ramsa honom och han har somnat om. INGET hysteriskt skrikande som i vagnen. Detta har lett till att jag sluppit springa in i rummet och vi har istället hamnat i en positiv spiral där uppvaken på kvällar och nätter försvunnit och de problematiska uppvaken på långluren har också försvunnit. Det har hänt nån enstaka gång (kanske 1 gg i veckan) att han vaknat och legat och pratat glad. Det får han väl göra då, jag kan ju inte tvinga honom att sova. En dag när tiden var ute och jag gick in och skulle väcka låg han på rygg och pillade på sina fötter och var pigg och glad. Vilken skillnad!
I samma veva som vi flyttade långluren från liggvagnen till spjälsängen bestämde jag att göra schemaändring och korta långluren från 2 h till 1.5 h. Jag vet att det var i tidigaste laget runt 6 mån men jag tänkte att det fick bli så ändå istället för runt 6½ mån. Det har fungerat bra. Han var lite trött den första veckan (krypfrustration på det) men det gick bra.
Nu ångrar jag att jag inte lagt honom i spjälsängen tidigare. Han gillar att röra sig och bökar runt åt alla möjliga håll innan han somnar och på natten. Täcket ligger ALDRIG på. Helt klart så var det inte hans grej att ligga selad på mage i en vagn där han inte kunde röra sig själv. Jag tror att det var det som gjorde att han inte svarade på ramsan och som gjorde att han vaknade och skrek så och inte lugnade sig.
Tillrättaläggandet är inte så lätt nu utan han hinner flytta sig innan man släppt armarna. Jag försöker lägga tillrätta men han är mest sur och kravlar runt och rör sig i sängen, bökar runt och låter lite men somnar sedan inom 5-10 min. Han får bekräftelseramsa när han är tyst.
Junior är minst sagt AKTIV. Alla (BVC mfl) kommenterar att han är ovanligt tidig och oerhört aktiv. Förutom det får vi alltid höra att han är så fruktansvärt NÖJD och GLAD. Vilket han är!
Runt 5 mån började han komma på hur man ålar och det har utvecklats och han ålar snabbt nu och tar sig över hinder. Mest sparkar han ifrån med högerbenet, särskilt när han har bråttom mot något. Sedan ett par veckor har han börjat ställa sig på knä och gunga, göra kryprörelser med armarna och benen har de senaste dagarna börjat hänga med lite ibland på underlag som inte är för hala. Proppen släppte nog när vi var på stranden häromdan och han kröp runt i sanden i vattenbrynet. Då tog han sina första korsvisa kryprörelser kan man säga. Inne på golvet hemma är det inte lika enkelt och han ålar fortfarande mest, fort.
Som om inte det vore nog så har han sedan några veckor också kommit på att han kan resa sig upp. Han drar sig upp till knästående mot saker. Sedan nån vecka även upp till fullt stående. Han har varit rätt frustrerad över detta men blir oerhört lycklig när han lyckas!
Han har bra koll på kroppen, håller sig i och kan sätta sig ner själv. Ramlar sällan och slår sig, gör han det blir han inte speciellt ledsen, mest förvånad. Innan han reser sig upp känner han efter så att det han håller i är stabilt och inte ger efter när han häver sig upp. Saker som vippar reser han sig med andra ord inte emot.
Just ja, att sitta utan stöd gör han också. Det tog inte många dagar innan han också kunde sätta sig själv från magläge, lägga sig, åla vidare, sätta sig osv.
I samband med uppvaken på kvällarna som jag beskrev ovan hade han en svacka där han blev rädd för främlingar och verkade lite osäker.
Nu senaste veckan har han sovit helt fläckfritt på långlurarna och han är bara sååå oerhört nöjd och glad. Utvecklas i en rasande fart och är naturligtvis helt fantastisk. Har verkligen blivit en riktig personlighet som tycker att det är onödigt och oerhört tråkigt att sitta still och klä på sig kläder. För att inte tala om att ligga på rygg på skötbordet! Up&Go-blöjor är vår räddning! Junior älskar att leka tittut, när man gör hick-ljud, sjunger Ekorrn satt i granen, kittlas, badar tillsammans och bubblar under vattnet. Ibland får man blöta pussar över hela ansiktet, ja eller fötterna också för den delen om de råkar vara i närheten.
I övrigt är han en arbetare och forskare av stora mått. Vi låter honom hållas och det äts på både sandlådesand, jord i rabatterna, gräs, hundmat och diverse prylar. Han älskar att dammsuga och tjuter av förtjusning och ålar runt efter dammsugaren. Eller ibland till kontakten och drar ut den. Hehe...
Enda gången han är still och nöjd är när han sitter i vagnen och vi går på promenad med hundarna, vilket blir 2 gånger om dagen. Då hjälper han till att hålla hundarnas koppel (lydig icke koppeldragande hund går bredvid vagnen och bebis suger på kopplet).
Med maten går det upp och ner. Välling till frukost, mellis (+ fruktpuré eller banan) och nattslurk. Mums! Säger Junior om det. Vi har utökat ransonen och börjat göra på 250 ml vatten + pulver. Oftast blir en liten skvätt kvar. Nappflaskorna har börjat bli för små så nu har vi börjat köra med vanliga hederliga Bambinoflaskor som är 300 ml, vilket funkar bra. Det är bara lite jobbigare att diska och ha i pulvret när det inte är wideneck.
Lunchen och middagen får han vanlig matig puré. Ett tag åt han väldigt bra men nu är vi i en svacka igen. Det verkar mer vara dagsformen än själva smaken som är hans problem. Idag har han knappt ätit en liten burk till lunch och till middagen var det mest söl. Han vill gärna ta sin egen sked och slabba i tallriken (ja det får han göra). Han vill själv och blir sur när man ska mata. Här har vi väl vårt gissel just nu. Känner att man kanske pressar och trugar lite väl mycket ibland. Man vill ju att han ska äta ordentligt så att han sover gott. Lite ond cirkel varning här... Strular lunchen har vi gett en slurk välling innan luren.
Han har lite svårt att äta knäckebröd, kex osv för han sätter bitarna i halsen och kräks. Lite ivrig kanske. Samma med vattnet till maten som han får i pipmugg (utan droppstopp pga den vi har med droppstopp är så långsam att han inte får i sig nåt alls utan bara biter på muggen). Han vill hålla själv och blir sur när man ska hjälpa till. Ibland får han för mycket vatten i munnen och sätter i halsen och hostar å har sig.
Förutom det så är det mycket svårt att få honom att äta när man är borta nånstans, ute osv. Han har inte tiiiiid.
Livet är rätt bra nu och det känns så skönt att det rättat till sig med lurarna. Attityden har blivit bättre när det gäller det. Pappan som har jobbat ganska mycket och varit borta långa dagar har gradvis tagit mer och mer när han varit hemma. Junior är inte mammig öht och verkligen inte klängig. Han sysselsätter sig bäst själv långa stunder med egna projekt. Tvärtom blir han missnöjd om han måste umgås med kramsjuka mormödrar och andra beundrande släktingar då han förvägras utöva egen forskning och arbete.
Det värsta av allt är väl att jag ska börja jobba, imorgon! Sitter här nu på söndagkvällen och har värsta ångesten. Jag VET att Junior har det hur bra som helst hemma med Pappan. Men man är ju ändå lite hönsmamma. Framförallt kommer jag ju att saaakna honom till förbannelse när jag är borta på dagarna. Som tur är har jag mycket varierat schema och kort väg till jobbet så jag får iaf säga godmorgon och vara med en stund hemma på morgonen nåra dar i veckan. Andra dar kommer jag hem rätt tidigt. Ska jobba 4 veckor nu när Pappan har semester, sen är jag hemma igen. Vi har gjort så för att snåla på föräldradagarna.
Ensamleken fungerar bra och han sysselsätter sig. Ibland låter han mycket glad, ibland är det bara vanliga mmm-ljud och ibland är det mer frustrerat gnäll men han får hållas! Det är absolut inget han behöver hjälp med. Det ingår väl i hans projekt. Som det är nu är det morgon kl 7 och ensamleken börjar kl 8. Han leker 30-45 min innan han somnar och sover oftast 30-35 min, vaknar och leker vidare. Eller så väcker vi honom om han sover hela 45 min. Är det rimligt att han ska ha tid för sig själv i 1.5 h med möjlighet att sova 45 min och leka resten? Sover han mindre blir det mer lek, somnar han tidigare och sover länge väcker vi honom.
Massor av utevistelse, social delaktighet och mat.
Den har krånglat från och till hela tiden i stort sett. Det märkliga är ju att han verkar sova så gott på natten. Är han otrygg och rädd för vargen på dagen ändå? (Ja ibland har han ju vaknat på kvällen också men bara en gång och somnat om efter en stund.) Han får betryggande ramsa direkt han börjar skrika. Jag hör inget innan utan rätt vad det är så börjar bara skriket. Han brukar inte tystna före mig på ramsan så att säga utan jag får tystna och avvakta. Fortsätter han så får han ramsa igen osv. Tystnar han själv får han bekräftelse. Så kan vi hålla på i kanske 5 min. Han går ofta igång på bekräftelsen om man är för snabb. Är det okej att ge bara en vers på bekräftelsen i det läget? Vi går aldrig in till honom. När vi lägger honom går vi bara ut med ramsan och stänger dörren. Tillrättaläggandet har ingen större effekt utan han sätter sig upp direkt och rumlar sedan runt i sängen innan han somnar. Ibland med ljud och ibland utan. Då får han vara i fred och får ibland en bekräftelse om han låtit mycket. Upplever att han är tystare när han ska somna om han inte är så tokigt trött när vi lägger honom. Det är svårt att få honom att skratta före luren och på kvällen. Han tycker mest vi är jobbiga.