Att inte ha det som alla andra...

[annawahlgren]

Jag lyssnar med samma bedrövade öron som jag haft i 45 år, sedan mitt första barn föddes. Då fick jag för första gången - men inte sista, bevars - "frågan" eller kommentaren: "Du kan ju inte ha en minut för dig själv! Vad du måste ha det JOBBIGT "

Jag förstod inte, helt sanningsenligt, vad det skulle vara som var så jobbigt. Jag har skrivit om det i Internationella Sova hela natten. Det var första ungen som lärde mig den devis jag ständigt upprepar:

Små barn ska njutas - och njuta själva

Och de barn som kom efter gjorde inte saken sämre, om man säger.

Så jag lärde mig rätt snabbt, när folk klagade i alla tonarter över hur JOBBIGT allting var med deras eländiga avkomma, att medlidsamt och lagom förvånat bara säga: OJ DÅ.

Och sedan inget mer.

Man kan inte råda eller hjälpa någon som inte ber om det. Man kommer inte en tum närmare folk som odlar ett såkallat legitimt lidande och omhuldar offerrollen. Det enda man kan göra är att i tysthet beklaga deras barn, som inte bett om att få vara till besvär.

Men det hjälper ju inte barnen, precis

[Gäst]

Som om jeg skulle ha skrevet det selv, Gäst !
Om jeg kjenner meg igjen...
Godt å vite at det finnes flere! - og IKKE MINST at du, Anna W, finnes og snakker - slik at noen av oss foreldre hører / leser / erfarer / lever med våre barn !

[AMAMA]

SVaret mitt kom visst som Gäst. Hva skjedde ??!

[annawahlgren]

[Bluna]

Nu skriver jag ner ett litet tack i denna tråden också. För att kuren finns och för att det finns så många människor som faktiskt förstår sig på kuren. Som vet att man inte låter barnet bara ligga och skrika och tjatar med en ramsa och lämnar det och skramlar så att man "slipper höra det".

Det absolut svåraste med kuren är enligt mig inte själva kurningen. Jo det är klart att det är jobbigt i början, när man ska vända på allt och visa hur det ska vara. Men det är ju en sådan kort tid. Sen gäller det att hålla upp attityden, och det kan vara jobbigt att inse att man tappar ibland...

Nej, det svårate är att hålla tyst! Att hålla tyst om hur bra det är, och hur fantastiskt hon sover och hur underbart hon somnar in. Och att sen svara på alla tänkbara "problem" som de anser mig ha. Mörkläggning, usch vad jobbigt och då blir hon ju van vid det! Om man lever efter ett schema kan man ju inte leva! Men varför hålla på och tvinga henne att sova för att schemat säger det? Hon kanske inte är trött! Osv...

Jag vet, jag måste jobba på att hålla tyst. Att bara säga "oj då" när de har problem och bara svara om de vill lyssna, om de är intresserade. Men det är som sagt det allra svåraste för mig.

Kram alla fina människor på forumet!

[annica72]

Det var så underbart och jag blev så glad när jag fick chans att hjälpa Miss K och hennes föräldrar! [-o<

De kom till oss på middag och började med att berätta hur hemska nätterna var. Jag tog ett djupt andetag och sa "Vill ni ha hjälp eller vill ni bara beklaga er?" Hjälp ville de ha, svarade de bombsäkert. Och hjälp fick de.

[annawahlgren]

Tack, annica 72 "Vill ni ha hjälp eller vill ni bara beklaga er?" Det kallar jag rakt på sak Då slipper man ju också höra på gnället. Folk kommer så underbart effektivt av sig Lilla Miss K borde vara i hamn nu, eller Och få sin goda sömn - en gåva för livet

Tack, Bluna :

Jag vet, jag måste jobba på att hålla tyst. Att bara säga "oj då" när de har problem och bara svara om de vill lyssna, om de är intresserade. Men det är som sagt det allra svåraste för mig.

Förstår och begriper. Och beundrar Det är otroligt, egentligen, hur folk kan gå i försvar i evigheten för något de innerst inne VET är fel, nämligen att deras små barn inte sover på nätterna, trygga i sig själva, säkra, lyckliga och glada och fredade för vargen i alla dess skepnader.

Tröttnar du på "Oj då" kan du ju alltid dra till med den gamla pålitliga onelinern: "Ja, var och en får ju bli lycklig på sin fason. Ska vi tala om någonting annat "

[annica72]

Tack Anna för ditt intresse i lilla miss K! [-o<

Jag och Klara var hem till dem och hälsade på igår. Miss K har fortfarande inte förstått att det är skönt att lägga sig i sängen, men hon somnar på 10-15 minuter med lite solfjäder och några ramsor.

På natten sover hon som folk, kan du tro! Vid enstaka uppvak kan de tacksamma föräldrarna ramsa från den egna sängen i rummet intill och älsklingen nöjer sig och somnar om. När vi påbörjade kuren talade jag om för dem att de skulle kunna göra just detta - ramsa från sängen. Förvåning och lite misstro var reaktionen. Nu tackade de mig storligen med innerliga kramar!

Den som har kvar sina egna sovvargar är Mamma. Hon sover lätt och vaknar lite då och då. Hennes kropp vågar liksom inte tro på att den goda sömnen är här ännu. 8-[

Tack kära Anna för Barnaboken! [-o< Det är helt otroligt för min egen del. Hela jag har fått bättre självkänsla i hela min vardag och det känner jag grundas i det underbara Föräldraskap jag bedriver. Jag vet vad jag gör och varför! Tänk, bara det liksom!

Nej nu måste jag sluta innan jag blir pinsam i min dyrkan...

[annawahlgren]

Rara människa och PRIS OCH BERÖM {|=

[TinasDag]

Ett sitat från en klok person:

Det som slår mig ändå är att vi i våra yrkesliv har så mycket verktyg och mallar för alla möjliga situationer. Dessa mallar och verktyg förfinas och utveklas gärna och man pratar så vackert om dem. Men ingen verkar tycka att man behöver några speciella verktyg och arbetssätt för att få vardagen med små barn att fungera.

Helt sant Varför kan folk då inte fatta att det krävs arbete & engagemang i dom små, att dom inte är nåt som "man lär sig" eller bara "blir" utan hjälp?
Kram

[annawahlgren]

Det kan man undra