
Stort grattis till den lilla fyran!
När vi fick vår lillkille för snart ett år sedan var våra tre tjejer 5 1/2, 3 1/2 och knappt två år

! Tiden sedan dess har gått alldeles för fort, det är ju redan en stor kille som knatar omkring här hemma!
Jag kan bara säga att ju fler desto roligare! Tjejerna underhåller ju varandra och tar väl hand om sin lillebror (ibland nästan för mycket

). Detta första år har jag varit hemma på heltid och pappa har jobbat halvtid. Det har varit fantastiskt att ha mycket tid tillsammans, så vi är verkligen glada för att vi gjort den prioriteringen.
Tack vare våra (i vissa ögon rigorösa

) rutiner så fungerar vardagen utan större gnissel. Det sovs och äts på bestämda tider. Hela syskonskaran sover i samma lilla barnkammare, där det med nöd och näppe går in en våningssäng och två spjälsängar (finns det hjärterum...

). Alla lägger sig samtidigt på kvällen och stiger upp samma tid om morgonen och det är inget som helst konstigt med det.
Anna Wahlgren nämner ju vikten av annektering här ovan, och jag bara måste berätta om när syskonskaran skulle hälsa sin lillebror välkommen. Minsta storasyster (som då var 1 år och 10 månader gammal) fick börja och ville så klart ha lillebror i famnen. Där satt hon sedan i över en timme! Alldeles tyst och djupt koncenterad höll hon honom fint och stadigt. Och de två andra storasystrarna lät henne hålla den lilla bebisen, precis så länge som hon önskade medan de snällt väntade på sin tur. Och bebisen snusade och sov. Jag behöver väl inte tala om att hjärtat svämmade över alla breddar

.

Så än en gång: GRATTIS till det nya lilla livet

! Jag önskar dig och familjen all lycka!
Kram Anna