Pappsen Alexnder skrev:
"Igår funkade det ju att skrika, då kom dom och tog mig. Jag gör det igen."

Kära rara. Det är ju precis det jag menar med maktkamp. Du har inte förstått, trots allt ditt läsande, det fundamentala i kråksången: barn - i likhet med alla andra människor av kött och blod - inte bara behöver sova om nätterna utan VILL det, vill kunna sova i lugn och ro, utan att frukta vargen i någon av alla dess livshotande skepnader.
Din lilla flicka är inte det minsta betjänt av att "då kom dom och tog mig", det vill säga räddade mig från farliga sängen och farliga nattsömnen (som ju inte är ett dugg farliga - därför kommer hon heller inte i längden att acceptera dina/era räddningar, eftersom ingen människa orkar gå i oro för livhanken natt efter natt - inte du heller). Hon är betjänt av säkerhet, som är trygghet.
Förstår du
Du lugnar henne inte genom att ta upp henne. Du bekräftar tvärtom hennes värsta farhågor. Räddningen ger skyddsrumströst. Den är kortvarig, som all adrenalinanspänd livräddning.
Och underkänn inte dig själv! Naturligtvis kan du lugna henne där hon ligger

Det är det du är till för, höll jag på att säga
Det är i varje fall det verktygen är till för. Men de förmår inte mycket utan en lugn, glad och självklar övertygelse bakom. "På natten sover man. På natten händer ingenting. Du kan vara helt lugn. Jag skyddar dig mot allt ont. Ingenting ont kan hända dig. Jag står emellan dig och vargen och gissa om jag har bössan laddad

" (Det är det ramsan ska meddela.)
Försök läsa kapitlen om Lugnet och Säkerheten med nya, lite mer erfarna ögon och trilla inte ner i denna klassiska fälla där osäkerheten vänder på steken och ställer frågorna till barnet. Det orkar ingen liten unge bära, och det är inte fair play. Det kommer hon i handling att tala om för dig, om du envisas med att vägra inse det själv.
Ta en ny tur på safari, vetja
