Känns hopplöst!

[cissii]

Hej

Jag kan inte hjälpa att undra hur kuren funkar för er andra. Är allt perfekt eller har ni också så stora bakslag som vi.

Nej allt är inte alltid perfekt. Såklart tänkte jag säga. Det är barn som utvecklas det handlar om. Så här bakslagas det med jämna mellanrum. Men skillnaden på första bakslaget (som jag antar att detta är för er?) och andra är, att man VET att det kommer ordna upp sig igen. Bara man själv inte ändrar något i rutinerna. Därför kan man behålla självklarheten och inte ifrågasätta vare sig tillvägagångssätt eller barnet.
Själv har jag haft kvällsskrik och nattuppvak i några omgångar under senaste halvåret. Men det är inget jag behöver skriva in och fråga om, jag gör bara som vanligt. Det är kanske därför det verkar som att allt bara går på räls för alla andra? Men det hela är ju en process.

Det ger ju ingen frihet alls! Man sitter ju i ett egenkonstruerat fängelse.

Det viktiga är ju att man förstår varför man gör som man gör. Tycker du att det är bättre att plocka upp dottern mitt i skriket eller låta henne sköta sina sovtider själv på dagarna så ska du ju gå efter det? För då tycker du det. Och då funkar det bäst? Är du med mig?
Om jag får analysera lite efter din text, så tycker jag att det fattas lite personligt ansvar här, det känns som om kuren ska lösa allt och styra upp det för bebisen. Eller lämna över tiderna till dottern att bestämma. Och det kan man ju såklart göra om man tycker det är rätt. Men tycker man inte det så finns kuren som ni kan ta HJÄLP av att styra upp det hela. (Förstå mig rätt, jag vet själv hur jobbigt det är. Jag hade problem med en liten insomningsskrikare i 2 mån, innan jag fick ordning på det.) Ingen kan svara på frågor om hur länge och när dottern ska sluta skrika.
Och här får ni all hjälp som kan uppbådas och säkerligen personlig hjälp med. Så självklart kommer det ordna sig.
Vill även tipsa om Klagomuren här på Forumet. Där kan man ösa ur sig känslor till höger och vänster om jobbiga saker Som det här kanske.

Lycka till

Ps:

Nu säger ni säkert att vi visat henne i handling att om hon bara skriker länge nog så kommer någon och plockar upp henne. Men det ska hon väl veta också.

Ville bara påminna om att alla här inne svarar på sin lediga tid och gör så gott dom kan. Du menade säkert inget illa med ovanstående, men det fick ändå mig att reagera lite. För självklart är det så "vi" kommer svara.
Men kanske läser jag det på fel sätt, och isf ber jag om ursäkt!

[duggan]

Hejsan.

Då blir min följdfråga:
Hon är ju sex månader. Hon börjar nu växa ur sin liggvagn. Hur gör vi då med sittvagnen. Ska hon sova i den?

Jag har haft min son i vagnen tills han var kring 9 månader, i sittdelen, men jag har fällt ner den till fullt ligglägga. Har du en nyare och modernare vagn så brukar dom vara lite trängre, men om så är fallet så kanske en gammal stor begagnad vagn kan tänkas köpas in? Dom brukar kosta ett par hundra på blocket.se.

Och hur länge ska man lägga luren i vagnen? För alltid, ett par veckor, dagar???

Ja du jag skulle börja med att först och främst sätta luren med hjälp av vagnen, sen avgör ni hur länge hon ska sova i vagn, en del föredrar att ha luren i säng, en del föredrar att ha luren i vagn högt upp i åldrarna. Det av gör du.

Ska även läsa på om säkerheten och attityden. Känns, som du säger, som att den sviktar.

//Malin

[Pappsen Alexnder]

Hej

Själv har jag haft kvällsskrik och nattuppvak i några omgångar under senaste halvåret. Men det är inget jag behöver skriva in och fråga om, jag gör bara som vanligt.

Naturligtvis förstår jag, liksom alla andra här inne och på de andra otaliga sidorna runt om på nätet berörande sömnlösa barn att allt är en process och att det är människor vi pratar om. Men jag tycker att det känns lite konstigt när man ifrågasätts kring ens frågor och funderingar. Det kan väl inte vara så att man bara väntas säga "SHN 4-EVER!!!" hela tiden. Jag tycker liksom ni att Anna är ett geni som konstruerat den här metoden. Att den borde läras ut på varenda BVC i hela landet, men det hör väl bara till sund diskurs att ifrågasätta.
Du skriver att DU inte behöver skriva in och fråga om något så uppenbart som det jag nämner. Men den mest triviala fråga måste väl vara viktigare i ett sånt här forum än en till bland tusentals klappar på de egna axlarna för lyckat genomförd kur, eller?


Om jag får analysera lite efter din text, så tycker jag att det fattas lite personligt ansvar här, det känns som om kuren ska lösa allt och styra upp det för bebisen. ..
...jag vet själv hur jobbigt det är. Jag hade problem med en liten insomningsskrikare i 2 mån, innan jag fick ordning på det.)...
...Vill även tipsa om Klagomuren här på Forumet. Där kan man ösa ur sig känslor till höger och vänster om jobbiga saker Som det här kanske.

Jag måste säga att jag tycker att det är en smula presumtivt att säga att det saknas ansvar i mina frågeställningar.
Först och främst så kan man se till fakta. Jag, min fru och vår dotter har kämpat för att genomföra kuren. I boken och här på forumet pratas det om fantastiska resultat. (Uppenbarligen eftersom att de som kommit med lite motstånd bemötts med anklagelser om ansvarslöshet och säkert hittat en annan plats att vädra sina bekymmer). Mina frågor ställs med hänsyn till de resultat alla andra sett i sina barn. Frågorna tigger inte om en lösning utan bara att någon, (som många har gjort) förklarar att "ni är inte ensamma. Allt är som det ska vara". Vi vill alltså inte att Anna ska lösa alla våra problem, vi vill bara veta att vi följer kuren som vi ska.

Det var säkert jobbigt för dig under dina två månader. Men låt mig då säga att om det för oss bara hade rört sig om två månader så hade vi inte ens kurat vår dotter. Vi hade fem månader av "Svår Medicinerad Kolik" Vår dotter skrek dag som natt, upp till tretton timmar per dag. Så emedan jag sympatiserar med dina två månader av insomningsskrikare så känns det ändå som lite av en semester för oss. När vår dotter efter fem månader blev insomningsskrikare så pustade vi ut.

Klagomuren är ju per definition en plats för att spy av sig "till höger och vänster" men det är inte det jag är ute efter Jag vill inte spy av mig, jag vill ha en konstruktiv diskussion som förhoppningsvis kan att förbättra användandet av kuren för andra. Det är väl genom våra gemensamma fram-och motgångar som vi tillsammans med Anna fortsätter att utveckla metoden. Finslipar den. Gör den oumbärlig för andra blivande föräldrar och en skälvklar del av den av den framtida föräldrautbildningen.

Ifrågasättandet måste ju vara en självklar del av den utvecklingen. Eller?

Vår dotter har det svårt just nu men det kommer inte att vara för evigt. Men innan jag rekommenderar kuren för andra vill jag ju veta dess för-och nackdelar. Jag söker svaren på frågorna, dels för min dotter och mina framtida barn, men också för mina vänner och familj som med all säkerhet kommer att stöta på de problem som vi, ni och många andra har stött på.

Så istället för att ifrågasätta mina frågor så kanske du bör ifrågasätta din egen passivitet. Om metoden är perfekt och oförbätterlig så är passiviteten tillbörlig och då räcker det med "SHN 4-EVER" på forumet. Men är den inte perfekt så bidrar passiviteten bara till problemet. Den är orsaken till att det finns en klagomur överhuvudtaget.

Ville bara påminna om att alla här inne svarar på sin lediga tid och gör så gott dom kan. Du menade säkert inget illa med ovanstående, men det fick ändå mig att reagera lite. För självklart är det så "vi" kommer svara.
Men kanske läser jag det på fel sätt, och isf ber jag om ursäkt!

Jag måste faktiskt säga att jag inte förstår vad du reagerat på. Men om det är så att jag förnärmat någon som läst det jag skrev så ber jag naturligtvis om ursäkt. Vår lilla familj har fått ofantligt mycket hjälp här inne. Massor med tips som vi testat och som har funkat. Jag vet naturligtvis att folk skriver på sin fritid och jag skulle aldrig avsiktligt förnärma någon av alla de fina mammor och pappor vars enda syfte varit att hjälpa oss finna den harmoni alla föräldrar söker och förtjänar.

Det här brevet är ett svar till cissii och är inte menat som en kommentar på alla andra som varit så hjälpsamma under allt det här.

Mvh - Pappsen

[Pappsen Alexnder]

Hej

Själv har jag haft kvällsskrik och nattuppvak i några omgångar under senaste halvåret. Men det är inget jag behöver skriva in och fråga om, jag gör bara som vanligt.

Naturligtvis förstår jag, liksom alla andra här inne och på de andra otaliga sidorna runt om på nätet berörande sömnlösa barn att allt är en process och att det är människor vi pratar om. Men jag tycker att det känns lite konstigt när man ifrågasätts kring ens frågor och funderingar. Det kan väl inte vara så att man bara väntas säga "SHN 4-EVER!!!" hela tiden. Jag tycker liksom ni att Anna är ett geni som konstruerat den här metoden. Att den borde läras ut på varenda BVC i hela landet, men det hör väl bara till sund diskurs att ifrågasätta.
Du skriver att DU inte behöver skriva in och fråga om något så uppenbart som det jag nämner. Men den mest triviala fråga måste väl vara viktigare i ett sånt här forum än en till bland tusentals klappar på de egna axlarna för lyckat genomförd kur, eller?

Om jag får analysera lite efter din text, så tycker jag att det fattas lite personligt ansvar här, det känns som om kuren ska lösa allt och styra upp det för bebisen. ..
...jag vet själv hur jobbigt det är. Jag hade problem med en liten insomningsskrikare i 2 mån, innan jag fick ordning på det.)...
...Vill även tipsa om Klagomuren här på Forumet. Där kan man ösa ur sig känslor till höger och vänster om jobbiga saker Som det här kanske.

Jag måste säga att jag tycker att det är en smula presumtivt att säga att det saknas ansvar i mina frågeställningar.
Först och främst så kan man se till fakta. Jag, min fru och vår dotter har kämpat för att genomföra kuren. I boken och här på forumet pratas det om fantastiska resultat. (Uppenbarligen eftersom att de som kommit med lite motstånd bemötts med anklagelser om ansvarslöshet och säkert hittat en annan plats att vädra sina bekymmer). Mina frågor ställs med hänsyn till de resultat alla andra sett i sina barn. Frågorna tigger inte om en lösning utan bara att någon, (som många har gjort) förklarar att "ni är inte ensamma. Allt är som det ska vara". Vi vill alltså inte att Anna ska lösa alla våra problem, vi vill bara veta att vi följer kuren som vi ska.

Det var säkert jobbigt för dig under dina två månader. Men låt mig då säga att om det för oss bara hade rört sig om två månader så hade vi inte ens kurat vår dotter. Vi hade fem månader av "Svår Medicinerad Kolik" Vår dotter skrek dag som natt, upp till tretton timmar per dag. Så emedan jag sympatiserar med dina två månader av insomningsskrikare så känns det ändå som lite av en semester för oss. När vår dotter efter fem månader blev insomningsskrikare så pustade vi ut.

Klagomuren är ju per definition en plats för att spy av sig "till höger och vänster" men det är inte det jag är ute efter Jag vill inte spy av mig, jag vill ha en konstruktiv diskussion som förhoppningsvis kan att förbättra användandet av kuren för andra. Det är väl genom våra gemensamma fram-och motgångar som vi tillsammans med Anna fortsätter att utveckla metoden. Finslipar den. Gör den oumbärlig för andra blivande föräldrar och en skälvklar del av den av den framtida föräldrautbildningen.

Ifrågasättandet måste ju vara en självklar del av den utvecklingen. Eller?

Vår dotter har det svårt just nu men det kommer inte att vara för evigt. Men innan jag rekommenderar kuren för andra vill jag ju veta dess för-och nackdelar. Jag söker svaren på frågorna, dels för min dotter och mina framtida barn, men också för mina vänner och familj som med all säkerhet kommer att stöta på de problem som vi, ni och många andra har stött på.

Så istället för att ifrågasätta mina frågor så kanske du bör ifrågasätta din egen passivitet. Om metoden är perfekt och oförbätterlig så är passiviteten tillbörlig och då räcker det med "SHN 4-EVER" på forumet. Men är den inte perfekt så bidrar passiviteten bara till problemet. Den är orsaken till att det finns en klagomur överhuvudtaget.

Ville bara påminna om att alla här inne svarar på sin lediga tid och gör så gott dom kan. Du menade säkert inget illa med ovanstående, men det fick ändå mig att reagera lite. För självklart är det så "vi" kommer svara.
Men kanske läser jag det på fel sätt, och isf ber jag om ursäkt!

Jag måste faktiskt säga att jag inte förstår vad du reagerat på. Men om det är så att jag förnärmat någon som läst det jag skrev så ber jag naturligtvis om ursäkt. Vår lilla familj har fått ofantligt mycket hjälp här inne. Massor med tips som vi testat och som har funkat. Jag vet naturligtvis att folk skriver på sin fritid och jag skulle aldrig avsiktligt förnärma någon av alla de fina mammor och pappor vars enda syfte varit att hjälpa oss finna den harmoni alla föräldrar söker och förtjänar.

Det här brevet är ett svar till cissii och är inte menat som en kommentar på alla andra som varit så hjälpsamma under allt det här.

Mvh - Pappsen

[annica72]

Nu är jag inte alls diplomerad på SHN, men har en undran efter att ha läst dina frågor. Buffar ni alls, eller vagnar, när hon skriker? Jag tolkar din beskrivning som att ni inte går in i sovrummet när hon skriker upp sig. Men då är det väl meningen att man ska buffa eller vagna tills den lilla har lugnat sig.

Kan det vara så att Cissii missförstod dig. Kanske läste hon det som att det var folket i tråden som borde svara på något, när du menade att dottern förväntar sig svar från föräldrarna. Så lätt det är att missförstå det skrivna ordet!

Känner verkligen med dig Pappsen Alexander, men är säker på att det blir bra snart med hjälp av de duktiga här i tråden

[annica72]

Oj, såg efteråt att du och Cissii hade en större ordväxling längre upp...

[Pappsen Alexnder]

Tack för dina stöttande ord och som du är jag säker på att allt kommer att ordna sig med tiden.

Nej, vi går inte in och buffar när hon skriker upp sig. "Får" man det? I krisläge har vi använt oss av solfjäder som funkar när hon är trött. Men ibland, i synnerhet under tvåtimmarsluren, så är hon så pigg att den inte funkar. Hon kämpar bara emot med allt hon har.

En teori som jag har kring bakslaget är att hon är ganska försigkommen, sitter, kryper har fått två små tänder (6 månader). Allt detta har skett under de senaste två veckorna. Kanske är det så att alla dessa nya förmågor skrämmer henne lite eller tröttar ut henne eller kliar osv.

Vet inte men det är en teori.

P.S. Tack till alla som föreslagit MER MAT, vi proppar henne full och sen lite till och det har faktiskt påverkat hennes humör otroligt mycket.

TACK!

[cissii]

Hej

Jag hinner inte skriva nu men jag vill bara säga att jag tror du har missuppfattat mig på varenda punkt. Skriver gärna senare för att försöka förklarar mig bättre. Menade inte att vara dum på något sätt.

[cissii]

Hej igen.

Vill inte ta över din tråd med någon diskussion oss emellan, men vill gärna skriva lite kort bara om några av dom största missförstånden.
Jag menade såklart aldrig att DU inte fick skriva in och fråga. Men eftersom du undrade om alla andra här inne inte har problem med kuren eller sina barn sömn, så ville jag bara visa på att det har dom visst emellan åt men att det kanske inte syns så tydligt på Forumet. Men självklart ska du skriva in och fråga om du har problem. Det är ju det som Kurnbarnens forum är till för. Förstår du mig mer nu?

Det egna ansvaret var inte menat som oansvarsfullt. Bara just att om saker och ting inte går exakt efter boken så kanske man ibland får tänka till på hur man ska göra för att få det resultat man vill ha.Och då måste man ju följa sin egen verklighet. Annars får man lätt det fängelse du nämner. Av vanmakten man känner av att man gör rätt enligt boken, men ändå blir det inte rätt.

Menade inte heller att du spydde någonting vare sig till höger och vänster. Men ibland kan man ju behöva få prata/skriva i det här fallet, av sig sina känslor utan att det är inriktat på konstruktiva lösningar. Och då är Klagomuren just ett bra ställe för det. Var enbart så jag menade.

Sen var det många andra saker med. Men istället för att skriva en roman här och ta tid från dom viktigaste frågorna. Så drar jag jag mig ur här. Skicka gärna PM till mig om det är något. Jag ville absolut inte vara dum mot dig, eller racka ner på dig för att du ställer frågor. Hoppas du förstår det. Ibland är skriven text svår att uppfatta som författaren hade tänkt. Vi läser alla med olika glasögon.
Lycka till med kuren.

Mvh Cecilia

[spindelkvinnan]

Hej pappsen alexander!
Jag vill bara berätta att jag titt som tätt upplever samma som du med min lilla dotter . När jag läser dina inlägg känner jag igen mig jätteväl. Jag har undrat om jag torterar min lilla tjej...Jag är inte proffs på metoden men förstår verkligen dina bryderier. Jag tycker att SHN-kuren är kanonbra men det är krävande att alltid hålla upp Attityden och alldra mest det egna självförtroendet...Jag vill bara säga att jag också ifrågasatt rigiditeten i metoden. Mig har det hjälp att bestämma mig för att jag inte måste tänka i barnabokstermer hela tiden. Det är min unge o min kurning så då blir liksom metoden min också. Jag tror att det är en av poängerna med AWs branaboksteorier, det är iallafall min tolkning.
Vissa dagar följer min tjej schemat exakt, andra har hon kortare tupplurar o en extra. Det funkar bra för oss. Hon sover hela nätterna, skrattar o äter bra. Du får massa bra stöd från proffsen och jag emotsäger inte det som de skriver här men jag vill bara svara på dina tidigare frågor om andra tycker det är svårt ibland. jag tycker det! Men det är små barn som utvecklas som vi har hand om som det kommer gå upp o ner hela tiden tror jag.

[annica72]

Nej, vi går inte in och buffar när hon skriker upp sig. "Får" man det? I krisläge har vi använt oss av solfjäder som funkar när hon är trött. Men ibland, i synnerhet under tvåtimmarsluren, så är hon så pigg att den inte funkar. Hon kämpar bara emot med allt hon har.

Nu måste nån expert komma in här , men jag känner mig helt säker på att när barnet är så upprört ska man gå in och lugna med buffning! Metoden ska inte tillåta ett barn att ensamt gråta.

Kan någon reda ut vad som gäller i detta fall som Alexander beskriver

[Ewa]

Hej!

Jag har kort varit i e-postkontakt med Pappsen Alexander - och frågat om just detsamma. För ett LEDSET barn, ska ALDRIG känna sig övergivet i sängen. Ett ledset barn ska verktygas. Så är det, så du har alldeles rätt annica72. Det är lätt att vara FÖR försiktig här, tror jag, när man läser och man vill akta sig för att hamna i diverse träsk. Men man måste samtidigt ha en kommunikation med sin rara lilla sötnos. Och den kommunikationen består OCKSÅ av att verktyga ledsna barn. Som Anna skriver: Arg får man vara, men inte ledsen. Det är en stor skillnad på ett argt och ett ledset barn. Är man arg är man sällan (eller aldrig) mottaglig för något förrän man klagat färdigt. Då byts tonen, det kan man höra, att barnet går från att vara tvärförbannat till att faktiskt bli ledset. Och DÅ verktygar man. Med vad som tarvas. Ramsa, solfjäder, buffning, vagning - vad som nu är aktuellt.

Hoppas att jag rätade ut något frågetecken här. Och jag bidrar gärna fortsättningsvis, om så skulle behövas. Hojta bara.

Härligt att läsa om att liten tös har god aptit och mår gott!

Kram Ewa

[annica72]

Tack Ewa! Nu är jag förvissad om att familjen är i goda händer!

[annawahlgren]

Tack, Ewa Tack, annica72 och alla ni engagerade

Välkommen är du, pappsen Alexander

Nu säger ni säkert att vi visat henne i handling att om hon bara skriker länge nog så kommer någon och plockar upp henne.

Jag smiter in och lägger mig i därför att jag inte alls tycker om synsättet som citatet förmedlar Vi sysslar verkligen inte med någon maktkamp här där det skulle handla om belöning och guldstjärnor, om du förstår vad jag menar Hon skriker inte för att bli upplockad och ni är inte duktiga som stålsätter er och låter henne skrika, tills ni inte orkar höra det mer och tar upp henne. Jag blir arg när du ens ett ögonblick kan tro att det i Sova hela natten-kuren skulle handla om att överlåta saker och ting åt barnet självt och för den/de vuxna att stå ut eller inte stå ut.

FÖR MIG FÅR INGA BARN SKRIKA ALLS.

Det är därför verktygen finns. För att LUGNA BARNET DÄR DET LIGGER.

Vad jag skulle vilja rekommendera dig, som fortfarande inte vet (förlåt att jag säger det) vad du gör och varför, det vill säga att det handlar om BARNETS intressen här, inte dina eller era i första hand - är att rekvirera själva boken, Internationella Sova hela natten, så att du kan förstå vad det är ditt lilla barn frågar efter och lära dig lyssna till både henne och kuren som den är och ska vara - inte till femminutersmetoden eller något missriktat Nanny-kör.

Lika lite som man får låta ett litet barn ligga och skrika i evigheter eller ens (i min värld) två minuter, lika lite får man misshandla Sova hela natten-kuren.

Förlåt grälet men jag ansåg det nödvändigt Så snälla - läs boken, läs och förstå så får du också den självklara attityden som HJÄLPER ditt barn, i stället för stjälper [-o<

[Pappsen Alexnder]

Tack för ditt inlägg. Jag menar absolut inte att det skulle vara rätt att stålsätta oss och låta den lilla ligga och skrika sig fördärvad.
Jag har läst igenom SHN boken både innan och efter genomförd kur. Den är, som hela tankesättet, helt genialisk. Den ger verkligen verktygen som behövs. Användbara och konkreta. Som jag tidigare sagt så förstår jag inte hur man på BVC centralerna vägrar att ens prata om den och istället förespråkar 5mm. Men det är en annan fråga.

Det jag menade med det jag skrev var att när man har gjort allt som står i ens makt med den lilla, när man har ramsat, solfjädrat, spelat Mozart, når man en punkt där man inte ser någon annan utväg än att plocka upp henne. Det går helt enkelt inte att LUGNA BARNET DÄR DET LIGGER.

Det som frustrerar med det är att man ju faktiskt sätter ett slags prejudikat. Hon kanske drar slutsatsen: "Igår funkade det ju att skrika, då kom dom och tog mig. Jag gör det igen." Det är en hal nedförsbacke man står på och snart befinner man sig i exakt samma ställe som innan kuren.

Jag har förstått att somliga har reagerat på meningen du citerade men jag tror nog bara att jag formulerat den knasigt.

Till allt detta ska sägas att efter att den lillas tänder nu kommit fram så går det mycket bättre. De kom ju samma vecka som hon började krypa så det är kanske inte konstigt att det var en lite bekymmersam tid för henne.

Tack igen för all hjälp och allt stöd!

P.S. Har en föräldraträff på BVC idag. Det blir väl de sedvanliga "hur kunde ni göra så mot er dotter" - blickarna när man berättar om kuren. Men nu har man ju börjat kunna se tecken på föräldrar och barn som inte sover ordentligt. De bleka kinderna, de mörka ringarna.
Man kan ju inte hjälpa att bli lite glad när man ser hur deras blickar förändras när man säger "Vi lägger henne klockan sju och hon vaknar vid halv sju dagen efter."
Kanske dyker de föräldrarna upp här inne snart.
D.S.