Idag är lillkillen och jag hemma, för han är lite sjuk. Vi skulle hjälpas åt att duka fram frukost. Men plötsligt sa lillkillen (2,5 år): "Nä, det vill jag inte göla. Jag äl bala barn, du äl vuxen" (dvs, vill du ha frukost får du duka fram själv, mamma). Kunde inte annat än att skratta gott och duka fram frukosten själv.
Så kan det gå.