Vi har startat Barnaboksdagis i miniformat....

[SusanD]

Sagalinda, du är för rar du

Tvillingar ånej, denna gången ska det bara vara en precis som förra gången även om vi har tvillingar i släkten.

Vad roligt att innehållet i vår dagisvardag kan inspirera andra att låta små barn göra saker och ting för egen maskin. Vi vuxna är så otroligt snabba att alltid "hjälpa till" som om de små inte kan någonting själva. Här gäller det att se sanningen i vitögat och ta sig i kragen.

Kram Susan

[alltomdagis.se]

Vad skall man klassa detta som för pedagogik? Filosofi kanske eller finns det någon genomgripade pedagogisk tanke bakom barnaboksdagis?

Hälsningar alltomdagis.se

[annawahlgren]

Formen, kan man säga, är själva verkligheten.

Med verkligheten förstås då den verklighet som gäller för de vuxna i kampen för tillvaron, i vilken barnen deltar - och som de underlättar, i allas gemensamma intresse.

Innehållet, inom denna givna form av verklighet, kan sammanfattas i begreppet social delaktighet.

Social delaktighet är en av Barnabokens hörnstenar. Ordet är inte vackert, men det bästa jag kunde komma på

Saken kan också uttryckas komprimerat så här:

Ju mindre verklighet
desto mer pedagogik.

Ju mindre tillgivenhet
desto mer psykologi.

Ju mindre en människa behövs
desto mer terapi.

* * * * *

Tack, kära strålande skickliga, underbart barnatillgivna och vuxeninspirerande SusanD, du glädjekälla för oss alla, stora som små, för en alldeles makalös berättelse \:D/

=D>

[SusanD]

Oj här händer det en massa och jag hänger verkligen inte med.

Anna du underbara kvinna du besvarade frågan så bra så jag blev alldeles tårögd. Klar och tydlig som alltid.

Kram Susan

[annawahlgren]

Det är du som ska ha allt pris och beröm {|= i världen.

Exakt som du illustrerar det i din oefterhärmliga berättelse skulle mitt dröm-Barnaboksdagis se ut. Personalen skulle då förstås bestå av idel SusanD-ideologer - det vore en omistlig del av konceptet O:) O:)

Bortsett från det beklämmande faktum att SusanD:s inte växer ymnigt på trän, förstår man av din arbetsbeskrivning glasklart tydligt att ett Barnaboksdagis värt namnet aldrig skulle kunna låta sig gestaltas i en konstruerad värld tillrättalagd för barn, en kromosombarnkammare.

Där får man i stället förlita sig på just pedagogik, psykologi, terapi.

På papperet, åtminstone.

I praktiken vet vi ju hur det hela stavas: sluten förvaring.

[Mamma S]

Gud så bra och fint detta har varit, jag har insupit vartenda ord och lärt mig och använt mig av hos min egen lille kille som varit hemma tills han var 3. Du har varit min dagisguru så att säga Jag bor i Lund och om det hade gått att köra till Ängelholm för att låta killen gå på ditt dagis så hade jag gjort det, tro mig, bättre kan det nog inte bli.

Vad händer med Emil ni, ska han också börja gå på dagis?

[Mamma S]

kan jag bara få slå ett slag för waldorfpedagogiken på dagis som ett ett bra alternativ (om än ej lika bra ) om det är någon som efter att läst denna tråd ligger och gråter för att Susan D inte bor i just din kommun (jag gör det nämligen och funderar klart på att flytta till Ängelholm omedelbums).
Där får barnen hjälpa till på dagarna, plantera träd, fixa i trädgården, diska, städa tvätta stryka och leka leka leka helt utan vuxnas intrång eller medverkan och utan en massa sk leksaker. dessutom är ofta dagisen placerade på landet elleri en stor fin trädgård, eftersom omgivningarna är a och o.

[tomtenärfartillallabarnen]

Hittade den här kanontråden igår kväll och har nu på fm skrattat och myst mig igenom alla nio sidorna.
Du beskriver så målande exakt hur sköna, charmiga och coola ettochetthalvtåringar kan vara, bara de får var sig själva och insupa omvärlden i sin egen takt.
Jag känner igen min lilla storkille i det mesta du skriver om Emil och Tösen.

Tidigare var Ängelholm för mig synonymt med Pollenkungen, Kenny Jönsson och en plåtlada fylld med högljudda snapphanar. Nu toppas listan istället av Minidagiset där man skulle unna alla småttisar att få tillbringa den tid då deras föräldrar måste jobba.

Hur såg upplägget ut mellan dig och Tösens föräldrar?
Betalade de självkostnadspris för denna superba omsorgsplats, eller är du så ideologisk att det var pro bono?
Eller följde ni bara kommunens taxa för ordinarie barnförvaring?

Ingen förälder som läst denna tråd kan ju ha undgått att ha tänkt tanken att göra nåt liknande själv eller att få ha sitt barn på ett så naturligt ställe istället för ett fyrkantigt dagis.