Frustrerad och ledsen 2-åring

[Freddie]

Hej
Har någon nått bra tips om hur jag hanterar min ledsena och frustrerade nyss fyllda 2 åring?
Hon vill göra mycket själv och får göra mycket själv med handledning från mig. Nu har hon börjat bli frustrerad först sedan arg och till sist jätte ledsen när hon inte kan själv, och jag får absolut inte hjälpa till. Till slut blir allt bara helt fel även det jag försöker avleda emot och hon börjar skrika; Jag kan inte göra... eller: Mamma vill inte göra...
Ett exepel. Igår hämtade jag henne hos en granne till dagmamman, när vi gick ville hon stänga grinden, själv. Visst sa jag och väntade. Och väntade. Hörde hur hon började muttra, så jag gick dit och förslog att vi skulle göra tillsammans. Ser sammtidigt att hon fixar med fel krok. Visar den andra kroken och hur man gör och föreslår att hon provar med den istället. Men NEJ! Det SKA gå att stänga med hennes krok. Samtidigt mässar hon att hon inte kan. Tillslut är hon jätte arg och skriker, det hela slutar med att jag bär henne till bilen. Och säger käckt: Nu ska vi åka hem och leka med... förslår massor av saker vi kan göra hemma. Men hon vill INTE åka bil och absolut INTE åka hem. Så hon skriker i princip hela vägen hem.
Vad gör man? Hur hanterar jag detta? Är det grymt att bara låta henne vara och skrika av sig utan att läga sig i allt för mycket? Gör så ibland hemma.
Dessa utbrott kommer mest på eftermiddagar/kvällar när vi båda är trötta. Men jag måste hitta ett sätt att komma runt, jag försöker hålla mig lugn sansad och saklig själv men känner inombords att jag inte pallar. (Det går då ibland ut på min man, som jag plötsligt tycker är helt oduglig som inte tar över och vet precis hur man gör )
Normalt, eller annars är hon jätte pigg och glad och vi brukar ha hur roligt som helst tillsammans.
Hur gör du?

[annawahlgren]

Ta till dig det lilla magiska "OJ DÅ" i orförrådet Ha inte för bråttom med förslag till lösningar, avledanden etc. Bekymra dig med henne över den motsträvga världen (som ju ÄR motsträvig ). "Oj då, VILL den inte " I barns värld lever saker, jäklas och krånglar - precis som den egna (bristande) förmågan. Spekulera i om inte Saken är på dåligt humör. Den kanske inte fick någon frukost i morse Visa medkänsla med Saken. Föreslå, i form av öppen fråga (som du verkligen inte heller själv vet svaret på), om inte möjligen den andra Saken kanske skulle kunna visa sig mer hjälpsam. "Ska vi pröva med den andra kroken, tycker du?" Etc. Ge dig - och barnet - bara lite tid Vänta, lyssna, intressera dig. Och var lika nyfiken, "upprörd", beklagande - och inspirerande, med frågor/förslag ("kanske"?) men inte lösningar åt barnet. Minns Maria Montessoris ord: "All onödig hjälp hindrar barnen i deras utveckling." Och lilla utvecklingen tar tid...

[Anthea]

Jag vill bara inflika att Anna (som vanligt) har SÅÅÅ rätt. Jag hade exakt samma problem och skrev ungefär samma frågeställning härinne för några veckor sen och efter Annas svar har jag verkligen ansträngt mig för att ta humorn och världens alla tokigheter till hjälp. Denna värld är SÅ tokig och ibland blir det så tokigt att mamman i den här familjen blir alldeles glömsk och inte fattar hur nånting ska vara och då måste lilla dottern visa flera gånger, kiknande av skratt. Det funkar ofattbart bra och utbrotten glöms av helt. Det där med bruten vanmakt är verkligen inte att förakta...

Använd din fantasi och låt det bli hur knäppt som helst! Ungar som skrattar kan inte vara arga samtidigt.

[Freddie]

Ja, tack. Ska verkligen anstränga mig för att vända vanmakten till skratt. Ojdå metoden är effektiv, den har jag använt mig av massor. Får jobba upp fantasin lite och anstränga mig mer. Är laddad inför eftermiddagen.