Vet attAW förespråkar att man kan "jobba bort" kommande jetlag genom att backa eller köra fram schematider under längre tid innan.
Vi ska snart till USA och oroar mig för plutten på 8 mån. Storasyrran fixar mkt mer. Och att ändra schemat i förväg känns inte riktigt realistiskt. Han är och ahr alltid varit morgonpigg till skillnad från syrran som kan "manipuleras" till alla möjliga läggtider. Hur ska jag kunna få över honom på USA tid 6 timmar efter när jag som det är nu inte kan få till senare morgon än kl 7, max halv 8? Är minst sagt lite nervös. Om man åker utan att ha kunnat förbeda ( även att bara skjuta på läggning 50% av tiden känns som ett skämt, innebär morgon vid kl 10-11)hur ramsar man då? Han kommer hojta vid 1-2-3-4 på natten där och tycka att det är morgon? Vi är där ca 15 dagar.
tidsskillnad
tidsskillnad
Matilda född 7 okt 05
Mauritz född 15 aug 07
Lillan född 8 juni 09
Hugo född 15 feb 11
Björn född 23 aug 13
Henry född 25 aug 15
Samuel född 10 mars 17
Amanda född 15 aug 18
Mauritz född 15 aug 07
Lillan född 8 juni 09
Hugo född 15 feb 11
Björn född 23 aug 13
Henry född 25 aug 15
Samuel född 10 mars 17
Amanda född 15 aug 18
Vi har precis gjort samma resa och var borta två veckor med en 12 månaders. Vi gjorde ingen omställning innan. Räkna med att det tar 6 dagar att anpassa sig på båda håll så att säga. Första två nätterna är värst. Vår son var uppe till haöv sju första dagen i usa (alltså halv ett) och sedan vakande han upp vid fyra tiden. Då fick han sitta i vår säng medans vi låtsades sova. Han somnade väl en liten stund och vi gjorde morgon vid halv sju. Dagslurarna hade vi samma tider som hemma fast amerikansk tid. Andra natten tog vi inte upp honom utan ramsade och buffade när han vaknade. Tredje natten tog ramsan över och fungerade sen hela tiden. Han vaknade tidigare på morgonen än vanligt där men det tyckte vi inte gjorde så mycket. Det blir ju lite mindre sömn några dagar men inget att oroa sig över.
När man sen kommer hem är det lite tyngre eftersom de vill vara uppe mitt i natten när man själv är som tröttast. Men efter två dagar var det värsta över och det är bara att köra på som vanligt. Lycka till!
När man sen kommer hem är det lite tyngre eftersom de vill vara uppe mitt i natten när man själv är som tröttast. Men efter två dagar var det värsta över och det är bara att köra på som vanligt. Lycka till!
Anna, mamma till Tim, född 2007-04-26.
Skönt att höra!
Men sov er plutt 15 timmar första natten? Om min slocknar vid sin läggning kl 7 kommer han ( snark) garanterat vakna ca 12 timmar senare. Det är ju vidrigt tidigt...ett på natten! Men ditt stalltips är alltså att på några dagars sikt låtsas som att tiden där är den "vanliga"? Bör man ge lite snålt med dagsömn för att sömnbehovet inte ska vara helt täckt (vilket egentligen är helt fel, sömn föder ju sömn)? Känns lite elakt annars att ramse en pojke som sovit kanske 13 timmar och han är kallpigg? Jag kan tänka mig att läggningen kan skjutas från 19 till 21-22 (kl 15-16 USA) rätt snabbt men dessvärre är han mkt utsövd 12 timmar senare? Fast när jag tänker efter känns det helt orealistiskt att han skulle somna vid ca 15 och snarka på i vagnen eftermiddagen och kvällen igenom då detta är en liten kurad gosse som vill sova på mage i mörker (resevagnen där båda får plats är för ryggliggare, tyvärr måste magläge-singel vagnen stanna hemma). Jag kan föreställa mig att han vaknar till ibland och blir helt förvirrad av dagsljuset (trots skynke kan man inte dölja en skinande sol) och kommer upp ett tag, fast det är natt för honom? Då borde han ju bli supertrött till den amerikanske natten? Vad rörigt det blev...
Tyvärr har resplanerna ändrats till enbart 9 nätter. Vi kan inte lägga barnen tidigt hemma i sängar då vi desperat behöver få träffa massa familj och har längtat enormt efter denna resa. I vår vardag annars ligger de alltid i sina sängar vid läggning, vi är i princip aldrig ute och "svirar" med dem. Så detta känns minst sagt lite nervöst.
När de är inne i rätt tid är det nästan dags för att åka hem och "betala" priset för omställning. Andra tips?
Men sov er plutt 15 timmar första natten? Om min slocknar vid sin läggning kl 7 kommer han ( snark) garanterat vakna ca 12 timmar senare. Det är ju vidrigt tidigt...ett på natten! Men ditt stalltips är alltså att på några dagars sikt låtsas som att tiden där är den "vanliga"? Bör man ge lite snålt med dagsömn för att sömnbehovet inte ska vara helt täckt (vilket egentligen är helt fel, sömn föder ju sömn)? Känns lite elakt annars att ramse en pojke som sovit kanske 13 timmar och han är kallpigg? Jag kan tänka mig att läggningen kan skjutas från 19 till 21-22 (kl 15-16 USA) rätt snabbt men dessvärre är han mkt utsövd 12 timmar senare? Fast när jag tänker efter känns det helt orealistiskt att han skulle somna vid ca 15 och snarka på i vagnen eftermiddagen och kvällen igenom då detta är en liten kurad gosse som vill sova på mage i mörker (resevagnen där båda får plats är för ryggliggare, tyvärr måste magläge-singel vagnen stanna hemma). Jag kan föreställa mig att han vaknar till ibland och blir helt förvirrad av dagsljuset (trots skynke kan man inte dölja en skinande sol) och kommer upp ett tag, fast det är natt för honom? Då borde han ju bli supertrött till den amerikanske natten? Vad rörigt det blev...
Tyvärr har resplanerna ändrats till enbart 9 nätter. Vi kan inte lägga barnen tidigt hemma i sängar då vi desperat behöver få träffa massa familj och har längtat enormt efter denna resa. I vår vardag annars ligger de alltid i sina sängar vid läggning, vi är i princip aldrig ute och "svirar" med dem. Så detta känns minst sagt lite nervöst.
När de är inne i rätt tid är det nästan dags för att åka hem och "betala" priset för omställning. Andra tips?
Matilda född 7 okt 05
Mauritz född 15 aug 07
Lillan född 8 juni 09
Hugo född 15 feb 11
Björn född 23 aug 13
Henry född 25 aug 15
Samuel född 10 mars 17
Amanda född 15 aug 18
Mauritz född 15 aug 07
Lillan född 8 juni 09
Hugo född 15 feb 11
Björn född 23 aug 13
Henry född 25 aug 15
Samuel född 10 mars 17
Amanda född 15 aug 18
Hej igen,
Jag uttryckte mig lite oklart. Han sov inte 15 timmar första natten. Resedygnet sov han väldigt lite. Han sov kanske en timma på planet, sen trodde vi han skulle somna i taxin hem. Det gjorde han inte. Han somnade sen en stund i vagnen när vi var ute och gick, kanske 1,5 timma. Sen var han uppe till halv sju och var sedan klarvaken vid 4 tiden. Då tog vi över honom i vår säng så fick han sitta där i mörkret. Där somnade han nån halvtimma till slut. Vi landade vid 13 tiden så det var alltså inte mycket sömn det dygnet.
Vi vände bara på dygnet rakt av. Vi la honom 7 nästa natt (usa tid) och vi gick upp klockan 7 som hemma och dagslurarna hade vi samma tider som hemma. Vi drog inte ned på sömnen (förutom resedygnet). Andra natten fick han stanna i sin säng och vi ramsade och buffade när det blev för svårt, men han somnade om. Tredje natten räckte det med ramsan.
Det är ju lite krångligare, man kan ju själv inte sova men det går! Jag tyckte som sagt att de två första dygnen var ganska jobbiga men sen så gick det bra.
Min efarenhet är att det tar sex dagar innan man är helt inne i den nya dygnsrytmen och det tyckte jag stämde ganska bra på Tim också. Eftersom ni inte är borta så länge skulle ni ju kunna flytta dygnet kanske 4 timmar, dag 5-17. Men det är svårt när man har massa annat att göra. Solljus har jag hört också underlättar vid omställningen.
Lycka till!
Jag uttryckte mig lite oklart. Han sov inte 15 timmar första natten. Resedygnet sov han väldigt lite. Han sov kanske en timma på planet, sen trodde vi han skulle somna i taxin hem. Det gjorde han inte. Han somnade sen en stund i vagnen när vi var ute och gick, kanske 1,5 timma. Sen var han uppe till halv sju och var sedan klarvaken vid 4 tiden. Då tog vi över honom i vår säng så fick han sitta där i mörkret. Där somnade han nån halvtimma till slut. Vi landade vid 13 tiden så det var alltså inte mycket sömn det dygnet.
Vi vände bara på dygnet rakt av. Vi la honom 7 nästa natt (usa tid) och vi gick upp klockan 7 som hemma och dagslurarna hade vi samma tider som hemma. Vi drog inte ned på sömnen (förutom resedygnet). Andra natten fick han stanna i sin säng och vi ramsade och buffade när det blev för svårt, men han somnade om. Tredje natten räckte det med ramsan.
Det är ju lite krångligare, man kan ju själv inte sova men det går! Jag tyckte som sagt att de två första dygnen var ganska jobbiga men sen så gick det bra.
Min efarenhet är att det tar sex dagar innan man är helt inne i den nya dygnsrytmen och det tyckte jag stämde ganska bra på Tim också. Eftersom ni inte är borta så länge skulle ni ju kunna flytta dygnet kanske 4 timmar, dag 5-17. Men det är svårt när man har massa annat att göra. Solljus har jag hört också underlättar vid omställningen.
Lycka till!
Anna, mamma till Tim, född 2007-04-26.
Tack för tips.
Det blir nog lite snurrigt med tupplurar i vagn och sova i säng usa-tid rätt snart, för vi har så mkt att göra under kort tid: kan inte sitta hemma från e.m. Mitt dåliga samvete stillas av att tänka på vår extremt monotona tidsexakta schema som väntar hemma...
Det blir nog lite snurrigt med tupplurar i vagn och sova i säng usa-tid rätt snart, för vi har så mkt att göra under kort tid: kan inte sitta hemma från e.m. Mitt dåliga samvete stillas av att tänka på vår extremt monotona tidsexakta schema som väntar hemma...
Matilda född 7 okt 05
Mauritz född 15 aug 07
Lillan född 8 juni 09
Hugo född 15 feb 11
Björn född 23 aug 13
Henry född 25 aug 15
Samuel född 10 mars 17
Amanda född 15 aug 18
Mauritz född 15 aug 07
Lillan född 8 juni 09
Hugo född 15 feb 11
Björn född 23 aug 13
Henry född 25 aug 15
Samuel född 10 mars 17
Amanda född 15 aug 18
Hej hej! Jag har varit på semester några veckor och kom precis in genom dörren och såg att Duggan pm:at. (Hej på dej också )
Till temat!
Jag har åker ju fram och tillbaka över Atlanten med våra små hela tiden, känns det som, och i princip klarar man sig lättare desto mindre unge man har med sig! Några grejer dock...
Resan över från Swe är jobbigast! Det är dagsflyg och utanpå det lönar det sig att hålla ungen (ungarna!) vakna så länge som möjligt (om man inte varit smart och tagit in några timmar med att flytta dygnsrytmen innan förstås..) Små "lurar" (om ungen går på två lurar lägger ni in en tredje, men väcker efter något sömnpass!) här och var, men i princip betona att det är dag (mitt i allt ihopa!) och inget annat! När man sedan väl kommer fram lägger man pyret för natten när det är kväll. (Man har en VÄLDIGT TRÖTT krabat vid det laget!) Åker ni "bara" till NYC gäller det alltså att hålla ungen vaken ända till hotellet!
Natten borde gå relativt bra (aldrig haft några bekymmer själv men första natten) och dagen efter kör man på med det vanliga schemat. Efter det kör ni på som om ni vore Amerikaner! På natten sover man och får man ett uppvaknande då sköter man det med en ramsa och inget mer. Ordentlig mörkläggning och ingen onödig trafik signalerar att nu är det natt! Bör väl sägas att våra ungar aldrig haft jetlag, förutom en gång då, men då var det en öroninflammation inblandad!)
På vägen hem är det trolgtvis nattflyg och då lönar det dig att ha med sig ett mörkt tyg (själv använder jag flygets filtar, men man gör som man tycker), och det viktigaste av allt, EN BILBARNSTOL! Jag och alla andra som reser med barn kan inte nog prisa värdet av en bilbarnstol när man flyger. Lite extra att bära men helt kanon när det gäller att hålla små barn på plats och sovandes! MAO, så fort planet lyfter (på kvällen) lägger man tyget över barnstolen, ramsar (folk tittar lite konstigt på en, men försök ignorera det!) och bebben sover hela flygresan. Vid uppvaknande används ramsan. När ni landar i Europa kör ni igång schemat som vanligt, oberoende på hur många timmar sömn det nu blev. I vårt fall brukar det bli ca 8 h under flygresan, men välsövda barn klarar sig galant på det en natt. Första natten hemma hade vi den här gången ett pytteuppvaknande vid 11 på kvällen, men året innan när ungarna var mindre sov de 16 h i sträck istället!
Så det kommer att gå kanon det där! Det viktigaste är som vanligt attityden, eftersom ungar inte kan klockan, eller världsdelar!, så gör dom som ni gör!
Kör hårt och ha en trevlig resa!
)Till temat!
Jag har åker ju fram och tillbaka över Atlanten med våra små hela tiden, känns det som, och i princip klarar man sig lättare desto mindre unge man har med sig! Några grejer dock...
Resan över från Swe är jobbigast! Det är dagsflyg och utanpå det lönar det sig att hålla ungen (ungarna!) vakna så länge som möjligt (om man inte varit smart och tagit in några timmar med att flytta dygnsrytmen innan förstås..) Små "lurar" (om ungen går på två lurar lägger ni in en tredje, men väcker efter något sömnpass!) här och var, men i princip betona att det är dag (mitt i allt ihopa!) och inget annat! När man sedan väl kommer fram lägger man pyret för natten när det är kväll. (Man har en VÄLDIGT TRÖTT krabat vid det laget!) Åker ni "bara" till NYC gäller det alltså att hålla ungen vaken ända till hotellet!
Natten borde gå relativt bra (aldrig haft några bekymmer själv men första natten) och dagen efter kör man på med det vanliga schemat. Efter det kör ni på som om ni vore Amerikaner! På natten sover man och får man ett uppvaknande då sköter man det med en ramsa och inget mer. Ordentlig mörkläggning och ingen onödig trafik signalerar att nu är det natt! Bör väl sägas att våra ungar aldrig haft jetlag, förutom en gång då, men då var det en öroninflammation inblandad!)
På vägen hem är det trolgtvis nattflyg och då lönar det dig att ha med sig ett mörkt tyg (själv använder jag flygets filtar, men man gör som man tycker), och det viktigaste av allt, EN BILBARNSTOL! Jag och alla andra som reser med barn kan inte nog prisa värdet av en bilbarnstol när man flyger. Lite extra att bära men helt kanon när det gäller att hålla små barn på plats och sovandes! MAO, så fort planet lyfter (på kvällen) lägger man tyget över barnstolen, ramsar (folk tittar lite konstigt på en, men försök ignorera det!) och bebben sover hela flygresan. Vid uppvaknande används ramsan. När ni landar i Europa kör ni igång schemat som vanligt, oberoende på hur många timmar sömn det nu blev. I vårt fall brukar det bli ca 8 h under flygresan, men välsövda barn klarar sig galant på det en natt. Första natten hemma hade vi den här gången ett pytteuppvaknande vid 11 på kvällen, men året innan när ungarna var mindre sov de 16 h i sträck istället!
Så det kommer att gå kanon det där! Det viktigaste är som vanligt attityden, eftersom ungar inte kan klockan, eller världsdelar!, så gör dom som ni gör!
Kör hårt och ha en trevlig resa!
Mamma till lilla Skruttis som föddes 1. nov. 2005 och lill-Skruttan som föddes 7.nov. 2006