Trassel med dagsömnen (långt)

[TorsMamma]

[Augusts mamma]

Hej!

Jag insåg här ikväll att jag inte har lämnat en rapport på mycket länge. Sömnen för lillfröken fungerar numera nästan helt smärtfritt. Hon kan vara lite för lättväckt när hon sover på dagen men annars går det hur bra som helst. Jag väntar bara på ett bakslag nu.

Däremot vill hon inte gärna ligga på mage. Hon kan tänka sig att försöka ta sig framåt under några minuter men ledsnar väldigt snabbt då hon inser att hon inte kommer framåt utan bakåt istället. Men hon vill gärna stå upp istället så vi får väl se om det blir någon krypning eller inte.

[TorsMamma]

Hej TAck för fin rapport.

Ang magläget så diskuterar jag gärna detta mera med dig, säg bara till.

Under tiden klistrar jag in ett svar från Hege ang. barn som inte "vill" ligga på mage. Det är som allt annat här i livet en vanesak.

Hej Stellas mamma

De säger att deras barn inte "gillar" att ligga på mage

Ja, den har jag hört några gånger...

Jag klipper in en sak som jag skrev i en tidigare tråd :

När barn ska åla på golvet, så är det en JÄTTEJOBB för dom. Ni som inte försökt själva; ner på golvet och åla några meter, fem eller sex. Jobbigt, vad?

Det är TUNGT att åla, och det behövs mycket andning. Ett sätt att få i gång andningan för de små bebisarna, så det kommet mycket syre till hjärnan och till musklerna, är att gråta. Gråting sätter effektivt i gång den respirationen som behövs för att man ska få ålat sig lite bortöver golvet.

Ju mer man tar i med gråt och skrik, ju mer luft till lungerna. Ju mer luft till lungerna, ju mer kan man få rört på sig. Ni vet ju själva hur mycket andning det ska till för att gå upp två trapper, eller hur?

Men vad händer när bebisen "pumpar igång" respirationen med gråt eller skrik? Jo, mamma tror att han är frustrerad, ledsen eller grinig, och "räddar honom" från golvet. Och hindar ålningen. Utan att hon vet det, så hindrar hon utveckling.

Så era frustrerta, griniga bebisar, de fixar och grejar helt enkelt med sin respiration!

Bebisen behöver också sin "frustration" för att komma nån vart!

Bebisen säger "Nu jävlar ska jag komma i väg", och tar i för kung och fosterland. Då ska han ha beröm och heja-rop, han ska inte tas upp från golvet. Han ska få lite hjälp med att skyva i från, stöd gärna hans fotsulor med dina egna händer, men låt honom skyva i från själv. Låt honom låtas medan han gör det. Har ni hört spjutkastare? Har ni hört röten? (Heter det så? När de skriker i det spjutet går i väg??)

Så mistolka inte grinighet och frustration. Era bebisar reagerer helt som de ska, det är tolkningen som inte hänger med. (Och vem kan klandra er för det? När lärde man på BVC om barnets ökade behov av respiration vid fysisk anstrengning?)

Det kan du ju informera lite om nästa gång du möter på "-mitt barn vill inte..." Vaddå vill inte??

Kram, Hege