GlennMelody is alive! (förhoppningsvis)

[SusanD]

Tänker på dig kära vän.

Kram Susan

[Elle]

Åsa du finns i mina tankar!

Elle

[Fjällfolket]

oj...

[-o<

tänker på dig och håller alla tummar jag har!

Storkramen
/Fjällmor

[blivandemamma]

Stora kramar! Tänker på er!

Anna

[K-ina]

[ÅsaB]

Det här forumet är bara så vansinnigt underbart!!! Vad skulle jag göra utan alla er???


Min mans företag har 60-årskalas ikväll. Alla anställda med respektive! Totalt är 1200 anmälda!!! Jag erkänner - är måttligt road. Har inte varit så sugen alls, men nu? Nej, du. Hade det varit så att festen var på ett visst ställe, så hade jag kunnat ta bilen och sedan dra mig (har en förkylning att skylla på) hemåt när det blivit för mycket och man har vimlat nog. Men nu är det samling vid en viss punkt klockan sex och sedan skall vi väl forslas ut någonstans och då blir det otroligt mycket mer komplicerat. Så jag vill inte gå och mannen är besviken. Tror att jag behöver distraktionen. Det tror inte jag. Hade det varit MITT jobb eller våra gemensamma vänner, då hade det varit en annan femma. Nu får jag vimla med HANS jobb, några enstaka gemensamma vänner, men mest kallprat med folk jag inte känner. Det känns faktiskt bara skitjobbigt. Tar hellre en kväll framför tvn ensam. Men då blir han sur... Men jag orkar inte gå för att HAN skall bli glad! Det hade jag ju gjort i normala fall, men inte nu!

Fast solen skiner, Walle är underbar och det går hyfsat bra på jobbet. Åsså har jag god lunch (working on a positive attitude!).

Förresten - det var någon underbar människa som skrev att BM inte skulle sagt positiva saker om hon inte vågade tro på det, och det håller jag med om. Hon sade det också i de ordalagen. Hon tror att allt är bra och det känns ju hoppfullt. Bilderna talade ett tydligt språk enligt henne (näsan var otroligt fin och nackspalten prefekt) och då är hoppet ändå stort. Men ni vet ju hur man blir!

Inte älta. Idag om två veckor vet jag. Oavsett vad jag vet så blir det SKÖNT! Och fram tills dess har jag en vardag, ett jobb, en familj och världens bästa son - och forum!

Kramar - det är fredag!

[Gäst]

Hej Åsa! Ojoj, tänker på dig nu och håller också alla tummar!

Om du orkar och vill, får du gärna förklara vad KUB går ut på? Och vad säger 1:78? Vid vilken siffra går man vidare till fostervattensprov? Mäter man alla slags kromosomavvikelser med KUB?

Du får gärna hänga hemma hos oss ikväll om du vill - antar att ni redan ordnat barnvakt om ni planerat att gå sedan tidigare? Vi ska inte göra något annat än att sitta i soffan och amma . Fast jag antar att det inte hjälper mot makens vilja att ha med dig på festen... Skyll på att jag behöver experthjälp!! Från dig alltså! Nej men allvarligt, kom hit om du känner för det ikväll.

I vilket fall - stor kram
/Jenny

[ÅsaB]

Hej Jenny min vän!

KUBen visar kromosomförändringar på 21 (Downs), 13 och 18 kromosomparet. Man kombinerar bilden med blodprovet, på något sätt. Pia (chefen för BMG och UNDERBAR - som alla är där!) sade att man kan lita MER på UL och mindre på blodprovet och varför det är så vet man inte riktigt. Dock kan man inte bara göra UL. Hade UL varit mer svårtolkat och blodprovet bättre, då hade sannorlikheten för att det ÄR något fel varit större, faktiskt. Metoden är lite för ny ännu för att man skall kunna veta varför det är så. Man har mycket diskussioner och forskar massor kring det här. Metoden, när resultaten är bra, är rejält pålitlig, men den sortens situation som jag har hamnat i är inte helt ovanlig. Oftast går det ju bra, men man BÖR gå vidare för att veta säkert. Och även ett negativt besked är ju ett besked! Då vet man och kan gå vidare, oavsett vad man beslutar sig för.

Man undrar ju vad det är i blodet som gör att man ser något! Vare sig det är fel eller inte. Bara UL räcker inte. Det som ändå är bra med FVP är ju att jag får reda på mer än vad jag vet med KUB-testet, även om jag absolut varit nöjd med det, om siffrorna varit lika bra som med Walle (nu är ju han ett A-barn, så man kan ju inte räkna med att det blir lika bra en gång till... ).

Tack för din underbara inbjudan! Jag skall fundera på saken, men lilla mamma (som får spela ut alla mamma-kort i en så'n här situation!) har erbjudit att komma förbi ikväll, om jag stannar hemma. Tror faktiskt att gubben får dra det kortaste strået, trots allt. Känner inte att hans kommentarer är så stöttande direkt! Han tycker att jag har gett upp, men jag kan inte bara säga "Det blir nog bra!" och bara bestämma mig för att allt är kanon. Jag måste hålla dörren öppen för det värsta - jag kan inte hjälpa det.

Fasen, nu blev det en ny roman. Värst vad effektiv jag är på jobbet idag, då...

[Susanne*]

Åsa
Det är tufft och väntan är ännu tuffare. Men ta inte ut något i förskott.

Pia har följt mig genom tre graviditeter och komplicerade förlossningar. Hon är enormt erfaren och folk kommer till henne från många olika håll för hon är den som kan UL bäst. Hon är dessutom rakt på sak och inget för att säga saker för att bara vara snäll. Ha DET framför dig de närmaste veckorna istället. Sorgen blir inte lättare annars för det. Lätt att säga dock...

Som Nancy så har jag också gjort forstervattensprov på Östra och risken för missfall är minimal. Inte för att det är någon garanti, men Pia har aldrig varit med om något (säger hon). De är otroligt kompetenta och mycket informativa.

Många kramar
Susanne

PS. Förstår dig angående kvällen men också din make. Om det hade varit tvärt om och han hade struntat i det så hade du nog också reagerat. Sedan gör man som man själv känner bäst, och mår bäst av totalt sett, men förståelse kan man ha. DS

[Susanne*]

Åsa
Det är tufft och väntan är ännu tuffare. Men ta inte ut något i förskott.

Pia har följt mig genom tre graviditeter och komplicerade förlossningar. Hon är enormt erfaren och folk kommer till henne från många olika håll för hon är den som kan UL bäst. Hon är dessutom rakt på sak och inget för att säga saker för att bara vara snäll. Ha DET framför dig de närmaste veckorna istället. Sorgen blir inte lättare annars för det. Lätt att säga dock...

Som Nancy så har jag också gjort forstervattensprov på Östra och risken för missfall är minimal. Inte för att det är någon garanti, men Pia har aldrig varit med om något (säger hon). De är otroligt kompetenta och mycket informativa.

Många kramar
Susanne

PS. Förstår dig angående kvällen men också din make. Om det hade varit tvärt om och han hade struntat i det så hade du nog också reagerat. Sedan gör man som man själv känner bäst, och mår bäst av totalt sett, men förståelse kan man ha. DS

[Gäst]

Hej Åsa! Tack för svaren på mina frågor .

Bara att höra av dig om du vill soffa ner dig hos oss ikväll... men mamma är ju alltid bra också. Pm:a om du inte har kvar mitt nummer.

Kraaaaam Jenny

[TorpSara]

Jag skulle inte oroa mig för FVP-risken om jag var du. Tyvärr är det ju delvis en hantverksfråga, och vi som har förmånen att ha stora sjukhus i vår närhet har ofta tur att träffa doktorer som gör detta ofta. Och då är risken mindre.
Jag håller alla tummar för er.

[Emma80]

Stort grattis Åsa, vad underbart att det växer liv i dig! Jag tänker på dig och hoppas, hoppas, hoppas att alla tester är bra.

Kram Emma

[ÅsaB]

Det är aningen bättre nu. Väntan är ju det allra värsta, men livet måste ju gå vidare. Helgen har varit trött trött trött och full av avsteg från rutiner i sonens fall. Det har vi fått betala för... Nyttigt!

Har för övrigt världens bästa chef! Berättade för en stund sedan och trots att jag, med nedkomst i november, sätter hela avdelningen på pottan, kunde hon ändå säga grattis med ärlighet. När jag sedan berättade om situationen just nu blev hon blek och kunde utan vidare sätta sig in i hur vi hade det. Det kändes ohyggligt skönt att berätta och att spela med öppna kort. Någon bov gentemot jobbet skulle jag inte känna att jag var: Vi har bara ett liv och den biologiska klockan är som den är. Vi småbarnsföräldrar måste hålla ihop osv osv. Jag nästan grät när jag gick ut. Nu trodde jag nog att det var så här det skulle gå, men man vet ju aldrig. Vi ÄR överbelastade på jobbet och det blir ännu värre framåt hösten. Men nu skall jag tänka på MIG och vår situation hemma!

Skall ta avdelningschefen efter lunch, men det skulle förvåna mig om det inte lät ungefär likadant. Hon hintade till mig förra veckan att hon nog måste försöka få ett barn till, men att jag inget fick säga... Då kom jag precis från BM och var sprickfärdig av chock och känslor! Skall bli skönt att berätta för henne också!

[Tessan]

ÅSA!!!!! Jag har ju missat denna tråd helt.
{|=
Grattis i stora lass! Lille Walle storebror, sötaste kurbarnet i stan liksom....

Håller nu alla tummar och tår för att dina tester går bra vilket jag är övertygad om att dom gör. [-o<

Kram Tessan