Min blyga pojke

[Trixie]

Min pojke är nu snart 20 månader och extremt blyg/rädd för andra barn. Han har alltid varit försiktig men nu är det värre än någonsin. När vi kommer till öf så kan jag inte klä av mig kläderna för han törs inte stå på golvet själv under tiden jag gör det. Sedan tar det minst en timme innan han törs gå från mitt knä och hämta en leksak. Kommer något annat barn i närheten så kastar han sig i min famn.

Vad kan jag göra för att hjälpa honom? Ska jag göra något eller låta det vara? Vi går på öf och träffar andra barn minst 4 ggr per vecka. Mina äldre barn var inte alls så här när dom var små, tvärtom var dom väldigt framåt och tuffa.

[liw]

Hej Trixie, jag skulle nog göra så här... inte sluta går till ÖF men begränsa det lite (inte så ofta och när ni är där inte så läng tid). Försök träffa andra barn ofta men i lite mindre skala (typ lekparken eller åka hem till någon) så att han får chans att vänja sig i lugn och ro.
När ni är bland andra barn, var bara passiv och låt honom ta det i sitt eget tempo. Sätt er lite på sidan och prata med ngn mamma och låt honom kliva ned och göra små utflykter när han känner sig mogen. När han kommer tilbaka, låt honom komma upp i famnen men gör ingen affär av det, fortsätt bara prata som om ingenting har hänt.

[mia75]

Ja, jag skulle nog också dra ner lite på det hela, fyra gånger i veckan är väldigt mycket! Låt honom vara hos dig så länge han vill det, precis som liw sa.

[Gäst]

Mellan 18-22 månader infaller den första "krisen" för små barn. Då behöver man göra världen liten, begriplig och hanterbar för dem. Läs gärna om 18-månadersåldern i Barnaboken för att förstå!

De mina har varit precis likadana i den åldern men jag kan inte kalla dem för buskablyga idag vid 3 och 4 år !

Lyssna på tidigare kloka råd!

Lycka till!

[KriMi]

Kära Trixie!

Min dotter är också mycket blyg, eftertänksam och försiktig. Jag känner igen din beskrivning precis! Mitt första råd blir att bejaka hennes behov! Men utan att visa henne det för tydligt. Precis som liw och övriga har skrivit. Visa, som Anna säger, att du är hans bästa vän alltid! Nu är detta säkert övergående för din son, men vi bemötte inte vår dotters behov så bra och det är först nu efter de värsta trotsperioderna är avklarade som hon börjar ta egna initiativ och kontakter. När vi fann AW´s bok (och filosofi!) så har det blivit mycket bättre! I Barnaboken finns väldigt fint skrivet om olika personligheter. Och även om hur t.e.x "den känslige" trotsar, vilket kommer senare åldersmässigt (från ca 2,5 år). De raderna har varit oss till stor hjälp och jag hoppas att de kan bli det även för dig!