Hej!
Jag vet ju inte vad dagis har sett som gör att de funderar på BUN, men det låter lite i överkant i mina öron om man ser till det du skriver. Alla är vi väl olika?
Jag är ju ingen expert då, men kan ändå inte låta bli ett inlägg med några exempel från mina barn och vårt dagis.

På vårt dagis fick vi titta på videofilm, som de tagit på våra barn, på föräldramötet. Bla målade de med fingerfärg. Där skrattade personal och föräldrar gemensamt åt de olika stilarna. Några barn var oerhört skeptiska att röra färgen överhuvud taget. Andra kladdade ner hela sig.

Mina barn tycker absolut inte om att bli blöta när de är inne. Just när de diskar eller tvättar händerna (eller vad de nu gör) går det bra, men sen vill de BESTÄMT byta ex tröja om de blivit blöta.

I början på dagis hade prinsessan aldrig samma kläder hem som dit, men nu är det sällan helombytt, ibland strumpor.

Prinsen avskyr hemma att bli kletig vid matbordet PAAPIIE, PAAAAPIIIII (papper, papper).

För att inte tala om sand i sandalerna i sandlådan, de åkte av fortare än kvickt.

Och hur härligt är det i ärlighetens namn när snoret rinner in i munnen

Mina barn verkar dock ha vant sig lite eftersom vi är konstant förkylda sen dagisstarten. Men när snoret når munnen blir det för mycket även för dem.

I helgen var prinsessan ute och cyklde på en gårdsplan (lite härligt guppigt och lerigt) när hon ramlade. Hon var GÖRilsken. Inte för att hon ramlade utan för att hennes favoritfjärilsjacka blev smutsig.
Båda barnens galonisar på dagis däremot ser ut som sand-ler-klägg, så helt rädda för lite skit är de inte. Och bakar och kletar gör de gärna, men sen vill de tvätta sig.
Jag har inte tänkt tanken att de skulle vara onormala

.
Men det du avser med din goding kanske har helt andra proportioner
