Det kan vara en bil som låter ovanligt högt, flera mopeder som drar förbi samtidigt, grannens hund som skäller eller "rymdraketer" - dvs fyrverkerier (tack och lov inte så ofta).
Han är också rädd för katter, flugor, hundar, bin och reagerar på samma vis om han är ensam när han träffar på dem. Om någon vuxen är med är det inga problem, då vill han gärna titta närmare på katten etc, även om han inte gärna klappar dem.
Jag har läst om rädsla i Barnaboken och att man ska låtsas att man själv är rädd, men jag tycker det är jättesvårt! Det känns helt fel att gå in i hans sovrum på natten och låtsas på det viset, det känns som om jag blåser under hans rädsla snarare än lindrar. Och flugor... Ja, hur ska man spela rädd för dem?
Det känns naturligare att vara lugn och visa att det inte är nån fara, men det funkar uppenbarligen inte heller
Tacksam för råd!!!
- därefter blev han nöjd och efter en veckas ramsande var det inte mer om den saken 
När han började hänga läpp och ta ton så bröt jag honom med att göra något komiskt. Då kom skrattet direkt och jag fnittrade mig ramsande ut ur rummet! Spöken spricker i solsken 
Tvärtom, tvärtom 