Vår lille kille Fabian, 3 veckor imorgon, har för oss visat hur sant det är skrivet i BB om överlevnadsångest. Vilken hungrig kille vi fick. Och det är bara mat som har lindrat hans ångest, men inte lätt. NU börjar han se sig om och har börjat hitta ett lugn och lite förtröstan att mat finns, men det tog sin tid. Hans brorsor hade inte alls lika mkt ångest, så jag har inte riktigt hajat sidorna i boken i dessa fulla kraft förrän nu, men igår sa vi till varandra. "Vad rätt hon har Anna", "Ja det har hon alltid, till slut"....
Och det är skönt att nu se Fabian våga tro lite grann att han nog kommer klara sig.
Helena