Hur är det att få barn tätt?

[Fru G]

Hej!

Har sett att flera här på forumet har fått barn väldigt tätt. Skulle va kul om nån av er hade lust att berätta lite om hur det är...fördelar, nackdelar, erfarenheter....

Hälsningar nyfikna Fru G

[sömnlös]

Hej!
Det är 1 år och 9 mån mellan mina. Räknas det som väldigt tätt eller bara som tätt?
I vilket fall så tycker jag det funkat jättebra. Stor fördel att de har varandra hela tiden, faktiskt mer eller mindre på en gång. Man blir ganska snart medlare istället för underhållare
Enda nackdelen var sömnbristen som nästan tog kål på mig. Prinsessan sov ingenting på dagen och prinsen inget på natten . Men det var innan han kurades runt ettårsdagen.

[Jannika]

Stor fördel att de har varandra hela tiden, faktiskt mer eller mindre på en gång. Man blir ganska snart medlare istället för underhållare

Haha! Så sant, så sant! Här har vi inga underhållningsproblem what so ever. För nån. Och de diplomatiska färdigheterna utvecklas med raketfart. Framförallt för föräldrarna!

Jag tycker att det kan vara knepigt att få lugn kring amningen de första månaderna men annars är det bara fördelar. Vi har löst det med att båda är hemma de tre-fyra första månaderna. Vi har unnat oss det och det har gått just för att de kommit tätt och det finns dagar sparade från tidigare.

Mina två första är SÅ tajta. Och deras kärlek och beundran för varandra går utanpå allt även om de ryker ihop också. Nu får även trean vara med på det tåget och alla de tre stora AVGUDAR sin lillasyster. Hon släpas runt varhelst de leker. "Ska vi leka i köket? JA! Vem tar Nella? Mamma, får vi ta med Nella?"

Ju tätare i följd ju starkare band känns det som. De har så mycket gemensamt när åldersskillnaden inte är så stor.

Så bara mammakroppen orkar. Det är ju individuellt.

Kram Jannika

[sömnlös]

Just det ja!
Jag glömde en liten detalj . Vi var oxå hemma båda två med föräldraledigt för var sitt barn de första månaderna. Annars hade det nog blivit betydligt tuffare. Då sov jag på dagarna och maken på nätterna. Det var när maken började jobba som det blev tufft med sömnen. Tänk vad fort man glömmer .

[Gablex]

Hej!

I vår familj är det knappt 20 månader mellan Storprinsen och Mellansessan, och sedan ett hopp på 4 år mellan Sessan och Pirayan. Så jag har erfarenhet av både tätt och inte-så-tätt

Jag tror inte att det finns ett enkelt svar på din fråga. Mycket beror såklart på hur du & din man är som personer och hur barnet är. Hur bekväm man är, hur mycket man orkar och så. Även om barnen sover bra så blir det ju mycket mer tillsyn med två (eller fler!) små barn än med ett!

I vårt fall var det lite tufft i början med två barn eftersom min äldste son utvecklade sitt funktionshinder i samband med att han fick sin lillasyster. Hade inte DET hänt så hade det absolut varit lugnt. Storprinsen är väldigt glad för sina syskon och de för honom, fast ibland blir de lite arga på honom när de har svårt att förstå hans agerande.

Däremot har Sessan och Pirayan ett jättefint och nära förhållande, trots att det skiljer 4 år mellan dem. Sessan är en typisk storasyster (även i förhållande till sin storebror :-s ) och tar hand om sina bröder

Det som var skönt med åldersskillnaden på 4 år var att Sessan var relativt självgående när Pirayan kom, gärna hjälpte till med bebisen och inte var svartsjuk alls. Men handen på hjärtat hade nog Pirayan kommit liiiiite tidigare om inte Storprinsen hade haft den läggning han har....

[Puffis]

ett år och sju månader är det mellan mina. Det har gått bra. Det jobbigaste var egentligen graviditeten, för jag orkade ingenting. Hur många gånger som helst bönade jag och bad min man att stanna hemma från jobbet, för jag ORKADE inte. Det gjorde han förståss inte
Han var hemma 6 veckor, en vecka innan förlossningen (som blev 2 veckor efter utsatt datum) och resten efter. Det var väl egentligen för lite, men det fick gå.

Det viktigaste är nästan att den stora kan somna på middagsluren själv. Annars krockar det så lätt med amning och liknande innan man satt schemat för den lilla.

Syskonkärleken finns där, även om det inte är så ofta de visar den än. Lillen är ju fem månader strax och han är mest intresserad av att smaka på storasyrrans hår om hon skulle komma i närheten (samma med hunden ) och storasyster bryr sig inte så myckt om honom egentligen. Fast gråter han brukar hon försöka trycka in nån gammal vällingflaska eller hennes gamla napp Det är gulligt! Eller så konstaterar hon helt sakligt "Leo lessen!" Eller "Leo unt, unt i magen!" Hon pratar mest om honom än med honom.

Jag är jätteglad att jag har fått mina tätt. Däremot vill jag inte ha fler på ett tag nu, jag orkar inte graviditeten. Hu!

Kan tänka mig att det bara blir trevligare och trevligare med täta barn. Har man dessutom en pojke först, så blir det väl nästan som om de var precis i samma ålder, eftersom pojkar är lite senare.

[annawahlgren]

Eftersom jag alltid måste vara värst Tre barn på mindre än två år Elva månader drygt mellan de två äldsta i mellankullen, tio månader drygt mellan tvåan och trean. Jag la upp allihop på rad och bytte blöja enligt löpande band-principen. Likadant med grötmatandet

Det var bara, bara roligt.

Ofta stod jag mer eller mindre tårögd och bara såg på dem och tänkte: "Det enda jag behöver göra är att hålla dem hela och rena och se till att de kommer ut varje dag. Resten sköter de själva "

I dag är de kring fyrtio: en fyllde i somras, en fyller nu i sommar, och den yngste fyller nästa vår. Och de är tighta som ler och långhalm. Det är helt fantastiskt att se - tycker inte bara jag numera utan hela världen

De tre yngsta fick jag på knappt tre och ett halvt år. Samma sak där. De är kring 30 och står i daglig kontakt, ofta flera gånger om dagen. De sa i tur och ordning till sin sambos in spe (sedermera äkta män): "Flyttar du ihop med mig, så flyttar du ihop med mina systrar också. Bara så du vet "

Varpå herrarna i sin tur blev tighta som ler och långhalm...

Jag var och är så rik De också. För livet.

[Puffis]

Åh Anna! Om jag bara orkade vara gravid igen, och min man var med på noterna ("Vi har det ju så bra som vi har det nu") så skulle jag sätta igång med en gång! Det låter underbart!

Ville bara tipsa om en av mina gamla trådar. Finns säkert massvis liknande, men det var den jag hittade: http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=

[/LO]

HEj.
Funderade på om jag ens skulle skriva här, för det är så lätt att tolka att jag blir stött eller störd av frågan. Det blir jag inte, inte alls.

Men jag vill ändå säga att det inte alltid går som man planerar. Vi ville ha ganska tätt, eller i alla fall börja försöka i tid för att inte Vera skulle bli för gammal.
Nu kommer hon att vara 4,5 när vår bebis kommer och jag är övertygad om att det kommer att vara jättebra. Men jag tror att det hade varit jättebra (också) om det varit 11 månader, eller 2 år. Som någon annan skrev, det beror på hur familjen är och vad man är för personer.

Så jobba du på det

/LO

[vanna]

Vi har tretton månader mellan ettan och tvåan och 23 månader mellan tvåan och trean. Lillasyster föddes tre år och sexton dagar efter sin störste bror Kroppen har tagit stryk och orkar nog inte så mycket mer i barnväg. Men annars har det varit så väldigt roligt och jag tycker verkligen att det är mycket enklare att vara hemma med tre små än det var att vara det med den lille förste ensam.
Rutiner, rutiner och rutiner har jag fått med mig från Barnaboken. Och att tänka efter före för att undvika urspårningar. Handlaget och självtänket har kommit mer och mer för varje barn och det är också en jäkla befrielse. Får jag inte till standardmodellen? Ja men då täljer jag väl till den så att det blir vår egen modell. Slår åskan ner i syskonskapet så läser jag nog på om tekniker men försöker hitta mina egna gester och tankar innan jag tar tag i ungar som skriker, kastar eller bara är verkliga i största allmänhet

Jag är ganska trög och valhänt vad gäller sånt så jag tror att det hade varit svårare för mig om inte barnen slipat till mig så pass tätt och snabbt.

[annawahlgren]

Men jag vill ändå säga att det inte alltid går som man planerar.
/LO

Ja, se DET är någonting helt annat (än det frågan gällde)

Jag hade inte precis "planerat" att den ömme fadern - i båda fallen - skulle försvinna ur bilden, när yngsta barnet - i båda fallen - var blott fem månader gammalt.

Allt är sannerligen relativt.

[Gablex]

det inte alltid går som man planerar

Ska vi vara riktigt filosofiska, så är det väl Livet i ett nötskal?!

[Fru G]

Det här var spännande läsning!

Först måste jag bara säga till Lo:
Lo, det blir jättemysigt med fyra och ett halvt år mellan barnen! Jag är själv mellanbarn i en gles syskonskara med fem respektive tre och ett halvt år mellan oss. Vi lekte mycket alla tre och hade jättekul trots ålderskillnaden. Min storebror hittade på en massa bus och lärde mig ALLT! Och yngsta systern och storebrorsan har också haft massa kul och gemensamma intressen trots att det är så mycket som nio år mellan dem! Syskon är ju syskon oavsett ålderskillnaden!! Och det blir ju som det blir, man kan ju inte planera helt och hållet...

Helst vill jag inte planera alls, utan bara låta naturen ha sin gång och låta barnen komma när de kommer. Önskar mig många barn (inte nio dock ) och då gäller det väl att ligga i nu, innan vi blir gamla och orkeslösa!

Som ni allihop beskriver det så låter det ju helt fantastiskt jättemysigt med täta syskonskaror!! OCH fruktansvärt jobbigt! Hm... Sömnbrist är verkligen inte kul!!

Egentligen förstår jag inte mig själv att jag redan är sugen på fler!
Är trött, trött hela dan och längtar efter en liten liten stund för mig själv, att bara få sitta med kaffekoppen i lugn och ro... Men när jag lagt Bianca vid sju och hon somnat så sött...då SAKNAR jag henne så och vill bara att det ska bli morgon så jag får busa med henne igen!!! Och glömmer helt att jag önskade mig lite egentid! Knäppt...

Anna Wahlgren, det du skrivit om syskon i Barnaboken är något av det vackraste jag läst!! Kramen till försoning, att lära dem att de hör ihop istället för att lära dem att hålla på sitt... Det är så bra! Precis så vill jag uppfostra mina barn (om det blir fler...)!!

Hur gör ni alla, låter ni barnen dela rum och saker, eller??

Kanske att man ska våga låta naturen ha sin gång då och så får man helt enkelt se hur det blir...

[Fru G]

Ps Tack Puffis för tråden, där var ju en hel massa att läsa och tänka på!!

[Puffis]

Hur gör ni alla, låter ni barnen dela rum och saker, eller??

Japp. I och med att leo började soav 12timmarsnätter fick han flytta in i barnkammaren. Det går faktiskt bra, även om nätterna inte sitter riktigt som de ska alltid. Leo kan vakna för tidigt, men Tuva vaknar inte för det, och Tuva har sina nattliga monologer (ibland skriker hon högt!) men leo vaknar inte för det.

Sakerna, däremot är det ju lite för tidigt att säga än. Leo ser bara lite förvånad ut ifall Tuva tar nåt som han håller på med (han är ju bara fem månader). Men tanken är att de ska dela på det mesta. Just nu delar de till och med på kläder ibland, Leo är stor och Tuva ganska liten...