För mycket skratt till go´natt?

[MCE75]

Angående skrattet till go´nattet. På kvällarna från ca kvart i åtta när vår ena son druckit upp sin kvälsslurk så har vi fått han att skratta så han kiknar och hållit på till precis innan åtta och gått in och lagt honom nästan direkt i sängen. Då har han varit otroligt uppspelt och några gånger har han fått utbrott när vi har gått ut ur rummet så jag har varit tvungen att gå in igen och solfjädra några minuter. Jag är ganska petig och har velat följa SHN som jag förstått den till punkt och pricka."Lägg det kanonglada barnet i sängen". Men vi tycker det verkar som att det vore på sin plats att skoja ordentligt till ca 5 i åtta och sen ta det lite lugnare de sista 5 minuterna innan läggning. För just läggningen har aldrig varit ett problem tidigare innan vi började spela upp han riktigt ordentligt precis innan läggning.
Hur gör ni?

[Skruttfisens mamma]

Jag tror du kommer bli tillsagd att fortsätta i din tråd och inte starta en ny men jag svarar här ändå

Vi har haft skrikiga läggningar (är inne på dag 7 på kuren) och de senaste kvällningarna har gått jättebra. Vi har annamat skrattet till gonattet på RIKTIGT! Skrattar så hon kiknar i soffan, sen mitt i allt tar jag henne hon får pussa pappa godnatt, vi flyger flygplan till lampan i sovrummet, säger godnatt till den, flyger vidare till sängen, lägger tillrätta, solfjädrar 2 sekunder, på med täcket sen ut med ramsan.
Jag vet inte om det är en tillfällighet men tidigare kvällar har hon skrikit upp sig totalt och till slut kräkts och de kvällar har vi INTE skrattat tillräckligt mycket och de läggningar har vi skrattat enbart när vi lagt henne i sängen, dvs 1-2 minuter och sen vänt henne på magen osv. Det har inte alls varit bra för oss.

[TorpSara]

Detta är en diskussion som pågår i flera trådar, så jag tror att den är aktuell som egen tråd kanske.

Det verkar som att vissa barn behöver få någon minuts ro innan dörren stängs om skrattet, medan andra absolut ska "skratta ända ner i sängen".
Jag skulle säga att huvudprincipen är att det ska vara en skitglad, tröttskrattad unge som nattas. Om man sedan varvar ner en eller tvåminuter för att det blir en bättre läggning stör ju inte om barnet är nöjdare då.

Vi gör tex så här: Busar järnet i storsängen och runt tandborstningen. Sedan går vi till sovrummet och väljer mjukdjur. Drar ner rullgardinen, säger godnatt till lamporna och stoppas i säng. Nattas där väldigt raskt, med ramsan ut och förhängen runt. Detta tar väl ca 2 minuter, och känns som en lagom avrundning för oss.

Andra gör så att de busar massa och flyger flygplan ner i sängen i redan nattat och mörkt rum. Då tar läggningen max 10 sekunder.

Smaksak, som sagt. Det viktiga är ju att man inte fastnar vid själva läggningen inne i sovrummet och att man inte varvar ner så att det hinner bli tråkigt igen. Skrattkramperna ska fortfarande kännas, kan man väl säga...

TorsMammas eminenta sammanfattning här:

Tänk att man skall gapskratta så mycket att man kiknar och själv säger "sluta". Typ du är på "stand-up komedy"-kväll. Du börjar skratta, skrattar mera, gapskrattar. Till slut har du ont i magen! Visst, då orkar du inte skratta mer och kanske även välkomnar lugnet.

SÅ skall de känna sig när de lägger sig. Så skrattet till gonattet tar TID!

Om vi har en skojig kväll och skattar och busar redan vid kvällsbadet och ju mer vi skrattat under dagen och kvällen, desto "skratt-tröttare" är man inför "skrattet till go nattet". Då kommer de snabbt att skratta och ha "skrattat av sig" för att lugnt lägga sig med ett brett leende och sovagott. För att inte säga! Vakna med ett skratt!

[MCE75]

Ok. Vad vi gör för fel är nog att vi inte har någon bestämd och alltid samma tillvägagångssätt när vi går från skratt ute i vardagsrummet in till sovrummet och sängen. Vi har alltid mörkt och oftast färdigt där men ibland går vi direkt in och bara lägger ner ungarna och ibland blir det att jag pratar lite med han innan han läggs ned i sängen och ibland är det inte helt färdigt inne i sovrummet så jag grejar med täcket medan jag håller i han och ibland medan han ligger i sängen.
Så vi ska nog införa någon slags sista minuter innan läggning rutin som tex flyga runt och släcka eller liknande. Då förstår han väl efter några kvällar att det är dags att sova alldeles snart. Jag tror det är det som har varit felet att han har blivit överrumplad av att han ska sova ibland.

[Puffis]

Har ett tips: "Mamma KAN inte släcka lampan!! Kan DU göra det??" Medan man håller upp barnet (om det inte når), kanske handen om handen i början. Man kan till och med låtsas att man försöker släcka genom att man trycker på fel ände av knappen.

Då blir de aldrig överrumplade, utan är fullt medvetna vad som händer. Svårt att missa något man gör själv, liksom.

Eller vad säger experterna? Funkar här hemma i alla fall.