Hur snart ska barnet lägga sig utan gråt?

[lied76]

Vi håller på att kura vår son som är snart 7 mån och är nu inne i uppföljningsveckan (natt 5 från kurstart). På nätterna går det bra, han lyssnar till ramsan och somnar om igen utan större problem - jätteskönt! Men vid själva läggningen är han förtvivlad, skriker så snart vi släcker lampan Ikväll fortsatte det i tio minuters ramsande och sedan 5 min av bekräftelser följt av svarsgnäll. Är det normalt eller ska alla kurbarn lägga sig utan protester efter kurnätterna. Vi märker ingen större skillnad på natt tre, fyra och fem.

[annawahlgren]

Välkommen är du

Ni har "fastnat" och håller på att etablera ett mönster här för hur läggningarna "ska" se ut, och då tror förstås lilla älsklingen att det ska vara så.

SHN är en process - man kan liksom inte stanna på samma ställe och tro att lilla barnet, eller kuren själv på något vis, ska ta över jobbet. Man måste fortsätta.

Lilla barnet kan fortsätta göra framsteg bara om man själv som kurare gör "baksteg", först och kontinuerligt.

Läs månadens krönika och se om det inte går upp ett ljus eller två

Odla under tiden den glada Attityden av självklarhet och mycket, mycket mer förtroende för lilla barnet O:)

[lied76]

Tack för snabbt svar. Vi har fastnat, helt klart och får ändra på detta från och med nu. Så vi ska helt enkelt trappa ner ramsandet? Kan jag fortsätta att lägga som idag (gonatt, släcka lampan, lägga ner, lägga till rätta, gå ut med ramsa utan att vänta på att han är helt lugn), en ramsa x 4 och sedan avvakta några minuter (idag bara någon minut) innan jag gör något mer. Bara ramsa om skriken stegrar betydligt och det verkligen behövs en påminnelse?
Bekräftelsen sedan, jag verkar ha fastnat även där... men hur gör jag för att komma ur det, det är ju viktigt att låta bekräftelsen få sista ordet.

På natten, ska jag även där låta honom lugna sig själv utan ramsa? Ska jag bekräfta i ett sådant fall eller bara låta honom vara?

[annawahlgren]

Pass på nu så du inte letar efter ett nytt mönster

SHN är en process. Nyckeln är att LYSSNA. Du ska känna att du har en dialog med barnet, och i takt med den känslan ska du också kunna backa alltmer, i allt större förtroende för honom.

Det går inte att säga exakta tidsrymder eller ge exakta regler - SHN är inte, tvärtemot vad många vill tro, en metod. Det är ett förhållningssätt. Man har verktygen till hjälp men inte till självändamål.

Läs Lathunden igen och ta en titt på månadens krönika, om jag inte just sa det Förlåt i så fall. Det är mycket nu

[Gäst]

Hej på dig!

Anna har gett dig det viktigaste redan: Processen, att det inte finns några regler.

Jag ger mig dock på ett försök att möta dina funderingar rent konkret:

Är det normalt eller ska alla kurbarn lägga sig utan protester efter kurnätterna. Vi märker ingen större skillnad på natt tre, fyra och fem.

Skulle säga att det är synnerligen normalt. Inte alls alla kurbarn har fått sina frågor nöjaktigt besvarade efter kurnätterna. Det tar oftast hela uppföljningsveckan och enligt min erfarenhet någon vecka till innan läggningarna blir sådär ljuvligt frågefria. Det viktiga är nu hur ni bemöter detta. Ni ska stå bergfasta i era betryggande svar. Jag skulle jobba mer med ljud utanför dörren nu och ramsa lite mer sparsamt. Se till att han verkligen skrattar sig i säng. Och var snabb och fast på handen när ni nästan slänger ner honom i sängen , trycker till och går ut med ramsan. Väntar ni bara någon sekund för länge börjar han ana er (faktiska eller befarade) tveksamhet. Ut med stadig, glad, betryggande ramsa x4 och sen hade jag gjort husljud utanför hans dörr. Dammsug, sätt på musik, prata i telefon engagerat och högljutt. Ge honom en påminnelse bara om det verkligen behövs. Och var fortsatt noga med bekräftelsen, den ÄR viktig! Han ska inte ha sista ordet!

Nattliga uppvak ska han klara själv i stor utsträckning nu. Lyssna noga, han ska inte skrika upp sig eller bli ledsen på riktigt, då ramsar ni. Om ni låter honom klara sig själv så bekräftelseramsar ni inte heller. Behöver ni ge en ramsa så är ni noga med att den också får sista ordet.

Målet för ögonen nu och vidare mot den sköna nattsömnen!

Kram Tinis

[lied76]

Tack igen Anna och tack Tinis, jättebra med dina konkreta svar och råd. Hann tyvärr inte få med detta i kvällens läggning men ska följa dina råd med start imorgon, med snabb läggning utan tveksamhet och sedan göra ännu mer bakgrundsljud än vad vi gjort idag (TV, diskmaskin har stått på). Idag backade vi nog lite för mycket, så det blev en ganska ledsen läggning, men det är väl bara att ta nya tag imorgon. Skönt att höra att det inte är något ovanligt i att det tar någon vecka eller mer innan läggningarna sitter som de ska.

På nätterna har det hittills räckt med en ramsa, någon gång har han somnat om utan ramsa. Han vaknar en gång på kvällen och sedan någon gång på morgonsidan. Ska låta honom få mer utrymme att klara sig själv i natt, och tror att det kommer att gå bra. Bra att du förtydligade att vi inte ska bekräfta om vi inte ramsar... det hade jag inte helt klart för mig.

[lied76]

Natten gick fantastiskt bra, lillkillen vaknade ett par gånger men somnade om helt själv utan ramsor eller annan hjälp. Underbart! Nu laddar vi inför läggningen ikväll...

[Gäst]

Åh, vilken ljuvlig rapport!

Duktiga ni och duktiga sonen!

Visst är det magiskt?!

/Tinis

[lied76]

Nätterna flyter jättebra (lillkillen sover tryggt, vaknar ibland men somnar om utan hjälp), men vi kämpar på med våra läggningar. Vi tar på pyjamas och busar hejdlöst, går in i sovrummet och drar ner persienner, skrattar lite till, den som inte lägger säger glatt gonatt och går ut, sedan släcker den andre och lägger, går ut med ramsa. Ikväll börjar han gråta redan när jag säger godnatt (pappa lägger). Kände mig inte ett dugg orolig, osäker eller tveksam så om jag förmedlade fel känslor till honom vet jag inte riktigt vad jag ska göra annorlunda.

[Gäst]

Vad skönt att nätterna är bra.

Vad gäller läggningarna tycker jag ni gör lite stor affär av det hela. En säger gonatt först och så ska den andra lägga och göra proceduren. Nu tycker jag ni ska snabba upp saker och ting. Ni behöver inte alls vara två om läggningarna nu. Busa och skratta gärna tillsammans och sen tar en av er killen och flyger honom i säng. Pang, bom, jättesnabbt.

Det viktiga är inte att han inte låter något när han läggs, utan att ni konsekvent och betryggande ger honom svaren han söker: är det verkligen tryggt att ligga här och sova? Finns ni där ute och håller vakt?

Och det gör man så länge det behövs!

Tinis

[Gäst]

En säger gonatt först och så ska den andra lägga och göra proceduren.

Göra OM proceduren menar jag... dvs att det blir lite gonatt på gonatt...

[lied76]

Tack igen för dina konkreta tips och råd, låter väldigt logiskt att det räcker med ett gonatt Provar från och med ikväll så ska vi se hur det går!

[duggan]

Hur går det för er?