Vargen tar mig....

heltor · Inlägg av **heltor** » tor 07 apr 2005, 03:21

Hur lång tid ska man räkna med innan man hjälpt en 6,5-veckors bebis att sova över nattammningen? Detta är 6te natten och ingen skillnad märks, hon somnar 23 och vaknar i bästa fall 3, i värsta fall 2, 3 och 4. Vid 5 ammar jag igen. Jobbar med schema på dagarna så hon bör få tillräckligt mycket mat och vakentid.

Min sambo ligger och är arg och kan inte somna om efter lillans senaste uppvak och vill att vi ska ge upp hela projektet och gå tillbaka till nattammning. Själv har jag haft svårt att få någon vettig sömn de här nätterna och blir tröttare och tröttare. När jag ammade på natten visste jag att hon skulle sova några timmar till på raken, men nu ligger jag på spänn för att snabbt kunna få henne att somna om.

Vet ju att detta är BARNENS forum och att detta ligger farligt nära gnäll om hur jobbigt allt är...Men jag är på väg att ge upp, känns som om glädjen med att ha bäbis minskar, hon har blivit ett "projekt" och att allt kretsar kring hennes sovande, dag som nattetid.

Alltså, hur lång tid ska jag räkna med? Om jag hade något slags tidsram skulle jag lättare stå ut med massiv trötthet och arg sambo.

Inlägg av **annawahlgren** » tor 07 apr 2005, 04:04

Så länge du känner att det var bättre förut, när du nattammade och hon somnade om så fint, ska du fortsätta med det. Du ska först och främst känna dig lugn

Om och när du bestämmer dig för att genomföra hel nattsömn, måste du få göra det i kraft av din övertygelse och med målet för ögonen orubbligt. Då kan din sambo antingen ta de första två nätterna - låt honom välja! - eller flytta ner i någon källare och sätta i öronproppar

Då kan du passa på och fråga honom varför det är så viktigt att han får sova - och om han i så fall kan tänka sig att det är lika viktigt för lilla barnet att få sova

Och vad tänker han göra åt DET

Ingenting

I så fall kan han göra sitt ingenting någon annanstans.

Det är hans barn också, och hans ansvar också. Så han bör bestämma sig. Vad vill han? Finns bara han själv i världen eller finns hans lilla flicka också, och finns möjligen till och med du

Köp inte att han är arg. Inte i samma rum som du. Han kan vara arg för sig själv, vad det nu skulle nytta till

Mindy · Inlägg av **Mindy** » tor 07 apr 2005, 09:47

Anna har förstås skrivit ett bra svar men jag måste bara få ge dig ytterligare peppning. Jag blir så f-bannad på egoistiska karlslokar

Vad är det frågan om

Är Ert barn plötsligt bara ditt och därmed är barnets välmående enbart ditt ansvar?!
I såna här lägen brukar det komma en kommentar antingen från mannen eller från någon annan som går i försvar

"Jo, men han måste ju få sova för han ska ju upp och jobba..."

Som om inte du ska upp och jobba

och vad det egentligen handlar om är ju att BARNET

måste få tid på sig att lära sig att sova

Jag har alltid resonerat så att de djur (har alltid haft djur) som jag har hand om verkligen inte bett om att få ingå i min familj. Därför ska de också alltid ha bästa tänkbara vård och sättas före ens egna behov. Naturligtvis så resonerar jag likadant om vår älskade son, med den lilla skillnad att han nu sätts före djuren och jag/vi kommer på tredje plats

Att ha barn innebär ett stort ansvar och en stor FÖRMÅN - påminn pappan om det. Att skicka ned honom till källaren är förstås en riktigt bra lösning men trots allt ligger där något fundamentalt kvar i vassen och lurar...

Vid din bebis ålder (fast korrigerat för tidig födsel i vårt fall) åt vår son i sömnen (jag tog upp honom) vid 23-tiden och sedan vid 04.30 och sov sen vidare till ungefär 7.30. Han hoppade självmant över det där målet som var vid 01.30 men vargtimmesmålet fick vi kämpa rätt länge med. Mest på grund av MIN sviktande attityd för jag inbillade mig att han faktiskt var hungrig. 8)

Hoppas att ni får lugn och ro på ett eller annat sätt !

Kram på er!

heltor · Inlägg av **heltor** » tor 07 apr 2005, 10:11

Tack för era svar! Nu känns mycket bättre!

Måste säga att sambon vaknade upp på rätt sida i morse och beredd att ta tag i lilla "projektets" sovande igen. Även om jag nog får flytta ut på soffan med vagnen igen vardagsnätter (den får inte plats i sovrummet så jag körde buffning i natt).

Ett problem är nog att sambon inte främst ser till barnets behov av sammanhängande sömn, utan att en utsövd mamma är hans målsättning. Inte så konstigt kanske när omgivningen ofta anser att barnet ska få hitta sin egen rytm osv. Hur som helst är han en mästare på buffning och tar kvällspassen, så det är ju iaf skönt.

Ska jag tolka det som att det inte finns några ungefärliga tidsramar för hur länge man ska nöta? Att det kan ta veckor eller till och med månader? Det är inte så att det faktum att hon inte svarar inom, säg ett par veckor, ska tolkas som att hon faktiskt BEHÖVER nattslurkarna?

Mindy · Inlägg av **Mindy** » tor 07 apr 2005, 10:20

Vad bra då!

Ja, nog ställer omgivningens tyckande till det.

Dubbla budskap till pappan främjar försås inte rätt attityd.

Att bli av med alla mål utom det tidiga morgonmålet ska inte vara några bekymmer. Alltså inte alls ta hur länge som helst. Några dagar bara med STANDARDMODELLEN i ryggen (mat, mat och åter mat på dagtid - en grundförutsättning för att lyckas) och rätt Attityd (och lugn och ro

)

Läs på i verktygslådan och TIPS PÅ VÄGEN

Kanske kan Marie och Samuel ge dig vägledning? http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=334

Lycka till!

heltor · Inlägg av **heltor** » tor 07 apr 2005, 11:16

Tack Mindy, du är en klippa!!
Jag har ju kört standardmodellen med schema a la Marie och Samuel i en vecka nu (standardmodellen sedan födseln), så då kan man ju tycka att det bara borde vara en fråga om dagar nu.

Mindy · Inlägg av **Mindy** » tor 07 apr 2005, 11:41

TACK!

Japp visst är framsteg att vänta inom kort!

Forumet finns ju kvar för stöd också!

Inlägg av **annawahlgren** » lör 16 apr 2005, 23:28

Evinnerligen envisa uppvaknanden på nätterna kan betyda 1. för lite mat till kvällen (man får ibland inse att man måste spä på med flaska), 2. taskig vagningsteknik

Buffning kan funka bättre, och/eller "överkursen": man slår ner vagnhandtaget en rejäl gång, övergår till "skak" i handtaget, kort, slår ner igen, skakar, osv, fyra varv. Detta om man risker att fastna i ineffektiv vagning.

Det hela går inte på räls - det kan vara fem steg fram och två tillbaka - men det ska definitivt gå framåt, om man gör rätt. Fyra nätter och uppföljningsvecka, då saker sätter sig - mer ska inte behövas. Händer "ingenting" på den vägen har man fastnat i ett mönster som barnet tar till sig som just mönster. Man måste tänka i termer av process, inte mönster som upprepas likadant natt för natt