typiskt!

Hegro · Inlägg av **Hegro** » lör 16 apr 2005, 06:52

Som jag skrivit om flera gånger tidigare så får vi inte morgnarna att fungera. Igår vaknade han så tidigt som 6.12 (morgonon 7). För någon vecka sen gav jag mig tusan på att hinna dit med verktygen INNAN han hann vakna till för mycket och satte därför klockan på 6.00. Tre minuter över sju fick jag väcka honom

Idag ska jag iväg på kurs och har varit upp sen 6. Ska hinna amma Emil innan jag går så det hade inte gjort jättemycket att han vaknade vid 6.45 sådär, men vem ligger och sussar så gott i sin säng.....!?

Jag börjar tro att han driver med mig

I övrig fungerar alla sovrutiner toppen. Han har tom slutat gnälla när man lägger honom utan kurar bara ihop sig och somnar så gott så. Underbart! Det har vi kämpat hårt för, både han och jag.

Gäst · Inlägg av **Gäst** » lör 16 apr 2005, 09:16

Härligt att höra!

Det där med att det funkar när du är beredd på att ingripa - det är själva atttityden personifierad

! Du oroar dig inte "för att han ska vakna" utan är "beredd" att ingripa om han gör det. Fritt översatt

så kan man säga att du genomsyrar lägret med känslan av att allt är ok och om "vargen" kommer så fixar du det - de andra kan vara lugna i den förvissningen. Så jag tycker att det är ett utmärkt exempel på hur viktigt det är med ens egna inställning - om man inte tvekar själv så gör inte barnet det heller. Då blir allt en självklarhet!

Tack för att du ville berätta!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » lör 16 apr 2005, 12:44

Tja, jag misstänkte att jag skulle få detta svar men våra rutiner tillåter det helt enkelt inte!

Det är också därför varför jag väcker henne redan halv 8 och ärlig talat tror jag inte på att hon kommer lägga sig ner "bara" för att jag lägger henne en hel timme senare.

Jag kan tänka mig väcka henne en timme tidigare på morgonen men sen kommer natten ju vara alldeles för kort

Det måste väl finnas en annan lösning