5:te natten…vargar?

[Mata]

Min dotter är alltså alldeles snart 6 månader och vi är nu under kurningsprocessen.

Så här har det gått, och så här går det…och några frågor.

Första natten vaknade hon 6 gånger, det gick bra med vagning och ramsning.

Andra natten: vaknade 2, somna efter ramsande, lugnt, men tog en halvtimme. 6, vaknade och jag vände (till mage) och ramsa, somnade om direkt. Sov tills jag väckte.

Tredje natten: Jag var så vansinnigt trött att jag inte hade en aning om hur länge hon skrikit när jag vaknade. Jag sov ju i rummet utanför hennes för att inte rycka in för snabbt, men det blev istället kanske alldeles för långt ifrån. Hon vaknade 6 gånger. Men det var inte intensiva skrik och hon vände sig inte till rygg denna natt. Ramsandet räckte, men det tog sina stunder. Och varje gång jag vaknade av att hon skrek så var jag helt borta och vet inte om hon hållit på länge eller ej. (Kan detta vara orsaken till de problem som nu uppstått? Alltså att hon inte kände att jag bevakade hennes intressen?)

Fjärde natten: Vaknade 00.00, ramsa, somna. 4.30, ramsa, somna efter 10 min. (var det så lätt eller är mina anteckningar fullständiga?

Femte natten: Sov ända till 6. Vaknade ramsandet hjälpte ej. Om man ser till skriken så var detta den värsta gången hittills. Under kuren hittills var det frågor, mer eller mindre intensiva, men inga riktigt olyckliga skrik eller riktigt arga heller. Men denna morgon så var det det. Jag kände att det var dags för krisutdelning, eftersom hon skrek så pass intensivt. Jag vagnade därför en kortis för att lugna. Gick sen ut med ramsa. Ramsade och hade mig sen. Jag försökte vara sparsam. Var jag för sparsam eller störde jag (detta dilemma…)?
Hon somnade dock aldrig om utan fortsatte skrika. Tillslut var klockan sju och jag tänkte att jag inte kunde tortera henne mera nu, så jag vagnade för att hon skulle bli lugn och tyst, stannade sen några sekunder och tog sen upp henne. Hon var tyst då , men uppenbarligen hade hon inte somnat om eller själv lugnat ned sig.
Alternativet att försöka utnyttja marginalkvarten för att se om hon skulle somna om till slut, verkade lite grymt när det redan gått en timme på detta sätt och hon inte ätit på 12 timmar (hungervargen? Hon är faktiskt riktigt hungrig nu när hon vaknar på mornarna. Men hon har ätit bra på kvällarna, så jag är inte orolig över detta, men mer än 12 timmar kändes inte bra denna morgon.

Sjätte natten: Sov till 5.30, sen ungefär samma visa som igår, fast inte såna intensiva skrik. Men hon skriker, lugnar ner sig, blir tyst en stund och sen börjar hon om igen. Jag har ramsat bekräftande varje gång hon tystnat. Men då börjar det om. Jag vet att det är meningen att de ska få reagera på detta och att det är meningen att de ska ha med sig en sista bekräftelse in i sömnen. Men som idag så har detta fortsatt om och om igen. Alltså, jag känner verkligen att jag stör med ramsandet… Men jag ramsade endast då precis när hon vaknade till och till en börja verkade det som att det skulle vara tillräckligt. Hon blev tyst, men sen började det om efter en stund och då ramsade jag igen, avvaktade tills hon slutat klaga, bekräftelseramsa osv.

Jag vände henne och ett par gånger eftersom hon blir iskall när hon ligger på rygg. Jag undrar även om det var så att hon vaknade första gången för att hon frös, eller om hon hade svårt att somna om eftersom hon vände sig till rygg och därmed blev kall av att ligga så…
Hon var vaken till 6.46. Alltså mer än en timme.
Nu sover hon och nu tänkte jag utnyttja marginalkvarten så hon får sova en halvtimme i alla fall.

Alltså. Två vargar. Ramsandet och frusenheten, ja, så får man väl kalla det vargtimmestrubbel också.

Jag har satt på henne lite mer än vanligt (långärmad tunn tröja och ett par bekväma strumpbyxor. Men ligger man på rygg med avsparkat täcke i vårt svala sovrum så blir man ändå kall. Att höja temperaturen tror jag inte på. Andra kurnatten så vände hon sig ju faktiskt inte. Det känns som att det var den tredje natten då jag var så långsam i reaktion som hon började krångla. De två första dagarna på kuren så somnade hon fint utan något knorr på dagtid också, men sen har hon börjat igen att ifrågasätta detta enkla förfarande… Men det har ändå gått väldigt bra dagtid, och de skrik som sen kommit i samband med läggning dagtid har inte varit intensiva utan bara lite frågande och inte långvariga.
Dagsschemat funkar jättebra för övrigt. Synd bara att hon inte alltid somnar så lugnt och fint som hon gjorde de 2 första dagarna på kuren. Men ibland så gör hon det.

Måste tillägga att det är ju ändå en fantastiskt skillnad detta jämfört med hur det varit innan.
Tyvärr så fick jag inte till det med Standardmodellen. Någonstans slarvade jag till det av olika anledningar, och sen vid 5-månader så började hon vakna flera gånger om natten. Nu har jag ju fått sova lugnt i 4 nätter och hon har sovit mycket bättre. Så nu kommer lite energi tillbaks.
Att SHN-kuren funkar så otroligt bra är jag så tacksam för.

Vore mycket tacksam för råd… men jag vet att det brukar vara rätt dött här i juletider…

[duggan]

Hejsan!

Jag tycker att du har jobbat på bra med kuren.

Ang vargtimmes uppvak, så uppvak efter 04.00 bemöts med en glad, hutig ramsa, en sk pangramsa som upplyser om att natten ej är slut än, den ges vid första vakna pip. Sedan gör ni ingenting som har med lillan att göra, för på natten händer ingenting -det är beskedet. Låt henne svära över er, och hon får vara ilsk för att ni inte plockar upp henne, låt henne hållas. Men blir hon däremot ledsen rent av, då ramsar du EN gång till. Jag rekomendera väckar klocka som ringer utanför hennes rum, barnet lär sig gansak fort att morgonen inte kommer förän klockan ringt. Vargtimmes uppvak kräver en stor skopa tålamod och en stor tilltro till barnet. Men det går över, faktiskt! HÖG klassiskt musik brukar ge bra resultat när man vill bryta barnet när den fastnat i en klagan.

Om du är rädd att hon är kall smyger du in 10 min efter hon somnat om och brer ett täcke över henne. I övrigt så får man försöka hålla sig utanför rummet efter vargtimmen.

Om du känner att du stör med bekräftelsramsandet så kanske det är så att du ramsar för tidigt, att hon blir arg på dig..JA JA JAG VET ATT JAG SKA SOVA, JAF FÖRSÖKER JU! Typ Prova vänta lite längre, och se om det gör någon skillnad.

Hoppas det här ger dig lite mer klarhet!

//Malin

[Mata]

Tack!
Du ingjöt lite nytt mod!

[Mellansyrran]

Hej!

Jag är inne på samma sväng som du, Mata. Min dotter, snart 6 månader, har i lördags flyttats över från vagn nattetid till spjälsäng. Man och dotter, 4 år, har förpassats till ett annat rum så att jag får ramsa ifred.

Vi har avklarat fjärde natten och det går bättre och bättre. I natt vaknade hon 04.30 och jag ramsade mig ut från sovrummet där hon också ligger. Hon svarade direkt men blev olycklig och var definitivt på väg in i den onda cirkel av olycka som hon brukar hamna i. Istället för att vänta ut henne gick jag in på andra "uppvarvningen" och la på täcket, solfjädrade, var tvungen att buffa 3 buffar och ramsade mig ut. Resten av vargtimmarna vaknade hon till då och då och jag ramsade direkt vid första ljud. Därefter fick hon snällt somna om själv utan att jag ramsade. Någon bekräftelseramsa har jag inte lagt in eftersom jag själv somnar på min lilla madrass utanför sovrummet innan hon riktigt har somnat. Det verkar funka bra. Undra om det är helt okej?

Glädjen var i alla fall stor när jag i morse väcktes av min egen väckarklocka och fick gå in och väcka lilla gumman i stor stil. En mycket glad gumma tittade upp och var mycket hungrig.

Nu blir det spännande att se hur natt nummer 5 blir...
Berätta gärna hur det fortgår dig och din tjej, Mata.

Hälsningar Mellansyrran

[Mata]

Jo, inatt sov hon hela natten till 5.50. Jag ramsa, gick och väntade...länge. Struntade i bekräftelseramsan nu för att inte hamna i den där karusellen, och det verkade bra för efter lite svaga gryntningar fram och tillbaks i 20 min så somnade hon. Väckte sen.

JAg misstänker att hon vet vad som gäller nu och inte vill bli störd.

Önskar jag kunde sova lite bättre bara... Vaknade 3 och kunde inte somna om...
Roligt med din dotter mellansyrran, när är din dotter född? Min 29 juni.

[Elle]

Hej Mata!

Jag vill bara be dig att hålla dig till en och samma tråd när det berör samma barn. Fyll bara på i den gamla genom att besvara och så kan du skriva in en ny rubrik. Det blir mycket lättare för oss som vill hjälpa er om vi har hela historien.

TACK
/Elle

[Mata]

ojdå, hoppsan, ursäkta

[Mellansyrran]

Femte natten var rätt krånglig...från klockan 22 vaknade hon till varje timme och grät till lite. Jag lät henne fixa detta själv och hon somnade in varje gång på egen hand. Klockan 04.30 pangramsade jag mig i vanlig ordning ut från sovrummet och krånglandet fortsatte men med kortare sovstunder. Under vargtimmarna ramsade jag direkt hon började låta och hon somnade om. När klockan var 06.15 däremot lät jag henne försöka fixa det själv. Till en början gick det bra men när klockan var kvart i sju (väckning är klockan 07.00) var hon hysterisk trots två ramsningsomgångar. Jag gick in och solfjädrade utan framgång i 5 minuter. Buffning som alltid annars brukar tas emot med lättnad blev hon ännu argare av men jag gav inte upp även om min rygg höll på att gå av där över spjälsängen. Tillslut lugnade hon sig och jag ramsade mig ut. Hon låg och gnydde en stund men somnade nästan om. Eftersom jag inte ville att hon skulle behöva bli så olycklig igen väckte jag henne storstilat tre minuter i sju. Hon visste nog inte om hon skulle skratta eller gråta. Jag andades dock ut och tyckte det var skönt att det var morgon igen. Mitt problem verkar vara att hon inte svarar på solfjädringen. Eller kan hon redan befinna sig i ett buffningsträsk?

En halvtimmes tupplur för mig idag och jag känner mig stärkt inför natten. Here we go again!
Mata, min tjej är född den 28 juni. En hel dag äldre än din!

[Mata]

Oj! En hel dag äldre! Det var roligt. Men du kanske den där natten var den där återfallsnatten som kan komma som ett djupdyk för att sen försvinna och bli bra sen? Någon sån har vi inte haft här. Inatt sov hon till 6.15, sen var det krångel tills jag tog upp henne i ett tyst ögonblick 6.50. Jag tror hon är hungrig för hon äter inte mycket annat än min mjölk ännu, men aptiten kommer. Ikväll drack hon nästan en deciliter välling så jag hoppas det var en bra kvällsslurk.
Nu kanske våra änglar blir förrvirrade när vi skriver i samma tråd....
Men det är kul att jämföra lite.

[Mata]

HJÄLP!

Nu har jag gjort något fel!
De senaste två nätterna har hon vaknat många gånger. Innan 5 så somnar hon om (lite gradvis) efter ramsa, men efter 5 har hon varit vaken. Igår var hon vaken 5-6.15, till slut somnade hon och vaknade precis då jag skulle väcka vid 7, men hon hann aldrig göra något ljud ifrån sig.

Idag vaknade hon före 5 och var vaken vid 7 fortfarande, men eftersom hon började tystna väntade jag till 7.15 då var hon tyst med hade inte somnat så jag tog upp henne. Hon skriker, men inte gallskrik utan olyckliga och ibland arga skrik (om jag nu tolkar det rätt).

På dagarna har det också gått sämre nu i slutet av kurveckan. Igår sov hon inte alls på eftermiddagsluren tex. Det är också svårare att lägga henne nu. I början av kurveckan så gnällde hon knappt alls då man la henne. Och nu skriker hon långa stunder. Jag känner nästan för att ge upp, men det går ju bara inte. Nu vet jag ju att det kan funka. Men uppenbarligen har jag gjort något fel.

Jag vet inte om jag vänt för mycket eller varit för sparsam med ramsning…
Saken är ju den att hon vänt sig och inte kunnat vända sig tillbaka (i vagnen, borde jag kanske lägga henne i spjälsängen med mer plats? Jag vagnar ju inte längre ändå.)
Då har jag ofta vänt henne då hon legat och skrikit länge utan att somna. Det var det där om man ska vända när hon somnat eller vända då hon verkligen ber om det så att säga… Enligt AW i SHN-boken så vänder sig inte barnet tillbaka om man gör det just då. Men att avgöra det rätta ögonblicket är svårt. Att vänta är också svårt eftersom hon kan ligga så i en timme och inte somna utan vara sur. Och då blir hon även kall av att ligga utan täcke (som hon ju sparkar av sig.)

Jag har satt långkalsonger och långärmat på henne, men hon blir kall ändå. Och då när hon legat vaken så länge och blir kall, då känns det inte bra det här. Dessutom är det då hungervargen på morgonkulan som jag är rädd för. Hon visar inget jätteintresse för mat ännu, men det blir bättre och bättre, men ändå några teskedar välling och puré blir hon ju inte jättemätt av…

Så, på natten har jag ramsat då hon vaknat till, jag har inte ramsat så snabbt för ofta har hon snabbt blivit tyst och somnat om, men då det varit lite mer har jag ramsat. Och det har som sagt funkat bra tills 5-6 tiden då hon i stort sett varje morgon vaknat och inte somnat om så lätt. I början av kurveckan gick det alltså bättre vid denna tid.

Dagtid så har lurarna funkat ganska bra på det hela stora taget sett, men nu sista dagarna så blir hon sur när jag lägger ibland (inte varje gång dock, nu i morse gick det snabbt, men inte så konstigt då hon varit vaken sen 5…).

På lunchen sover hon ute i vagn på rygg (för trångt på mage vintertid med alla kläder, har provat med mindre kläder, men det är ju inte så lyckat när hon vänder sig.). Hon vaknar i skarvarna efter ca 45 min och här har jag kanske fuskat lite , vi brukar vara ute mellan 10-12 och hennes lur är 11-12, första dagarna på kuren så sov hon förresten. Men sen har hon vaknat. Då har jag ofta dragit igång vagnen om den varit stilla så har hon somnat om, men sen där vid 12-13 då vi går in så är tanken att hon skulle fortsätta sova i vagnen utanför huset.
Men hon vaknar och då har jag ramsat, vilket hjälpt föga. Hon har skrikit argt och högt, varpå jag vagnar henne tills sömns för att inte skrämma grannarna…och för att jag försökt ett par gånger redan med att bara ramsa och gå men då har hon som sagt skrikit i högan sky och inte somnat om. Ja, denna lunchsömn fick jag inte att funka så bra med de andra systrarna heller, som också hade sovtid 11-13.
Med de var ju ute hela den tiden och promenerade så sov de utan problem. Men inte om jag stannade vagnen alltså. Och nu med tre barn så funkar ju inte detta. Jag vill gärna gå in och börja laga lunch vid 12. Dessutom sover mellansyster då. Så vi måste in. Jag har inte täckt vagnen med något skynke, kanske det vore bra?
Hur får jag till denna lunchlur utan fusk…?

Många frågor nu och en lite skadad attityd…En annan sak är att jag tror jag stör grannen med ramsande och skrik (bebisens alltså!). Papperstunna väggar en mamma med två små tvillingbebisar precis ovanför vårt sovrum.

Anbelanga mig lite saklighet tack!

[annawahlgren]

Lägger mig i lite tisslande så här på hörnet Tycker ni sköter er strålande bägge två - alla fyra - MEN det finns en liten risk att man förlorar sig i detaljer, vänder på steken och ser till (mer och mer) vad BARNET gör och inte gör, i stället för att envist och målmedvetet hålla just målet för ögonen, nämligen den goda sömnen, som man har tagit på sig att hjälpa barnet till och som INTE kommer av sig själv, d v s inte genom barnets (obefintliga) ledning. Båda har ni börjat stlla frågor, i handling och attityd, till de små barnen - i förhoppningen att de ska ge svaren, gärna med godkännande nickningar ("Du gör så rätt, mamma lilla, precis så här vill jag ha det!") och förstås tacksam snarksömn. Och den vägen leder blixtsnabbt ner i diverse träsk...

Rätta mig så himlans gärna om jag har fel

Ramsan ska exempelvis ha sista ordet. Den ska följa med barnet in i sömnen. Det kan man inte schackra med utan att det straffar sig. Barnet ska ha en lugn, fin, uppskattande, just bekräftande avslutningsramsa med ett mjukt och sakligt tonfall: "Just så gör man, älskling, när man ska sova så skönt. Man ligger ner så fint och somnar så gott, och man bekymrar sig inte för en enda varg i världen. Man är lugn och glad och njuter av att man har det precis så bra som du har det nu. Precis så gör man! Sov så underbart, lätt om hjärtat och glad och nöjd!" Detta är budskapet ramsan, den avslutande, ska förmedla, och hoppar man över det, därför att man tycker det drar igång nya frågor eller för att man somnat själv får man räkna med att barnet vaknar tätare och tätare (igen) därför att frågorna inte fick sina FÖR BARNET tillfredsställande svar, varje gång. Lugnet och ron blev bräckliga och vargaoron väcker barnet igen och igen och igen.

Bekräftelseramsa behövs inte separat från och med den stund barnet tar emot påminnelsen, det vill säga tystnar under den - vilket man ser till sker redan under andra natten - utan då hakar man bara på bekräftelsen med ett par tre extra "verser" i samma svep.

Målet man har, måste ha, för ögonen, är oförtrutet att ramsan ska få sista ordet. Och det får ta den tid det tar. Man ger sig inte med mindre. Ens uppgift är att ge så betryggande svar att barnets slutliga reaktion blir LÄTTNAD. Det är en lättnad som visar vägen till äkta trygghet. Barnet blir tryggt i sig själv, till slut. Och då - först då - kommer de små älsklingarna också att kunna / våga sova gott hela natten lång

Så lyft lilla näsan från detaljerna och se helheten

Bra för Attityden av Självklarhet (=säkerhet) är att läsa på mellan varven och läsa igen, under pågående arbete, och på så vis hålla sig kvar på banan, så att man inte ramlar in på första bästa stickspår. För vem lurar där Vargen

[Mata]

Hej!

Ramsan ska exempelvis ha sista ordet. Den ska följa med barnet in i sömnen. Det kan man inte schackra med utan att det straffar sig. Barnet ska ha en lugn, fin, uppskattande, just bekräftande avslutningsramsa med ett mjukt och sakligt tonfall: "Just så gör man, älskling, när man ska sova så skönt. Man ligger ner så fint och somnar så gott, och man bekymrar sig inte för en enda varg i världen. Man är lugn och glad och njuter av att man har det precis så bra som du har det nu. Precis så gör man! Sov så underbart, lätt om hjärtat och glad och nöjd!" Detta är budskapet ramsan, den avslutande, ska förmedla, och hoppar man över det, därför att man tycker det drar igång nya frågor eller för att man somnat själv får man räkna med att barnet vaknar tätare och tätare (igen) därför att frågorna inte fick sina FÖR BARNET tillfredsställande svar, varje gång. Lugnet och ron blev bräckliga och vargaoron väcker barnet igen och igen och igen.

Just exakt vad som hände här. Jag kände klart och tydligt att det gick lite åt skogen efter den där tredje natten då jag sov som medvetslös och var sen med ramsandet varje gång hon vaknade. Men man ska ju inte gå och gräma sig, utan blicka framåt…

(Ehhh…hops, hade precis lagt henne nu för natten, 10 sek gnöl, tyst, jag bekräftelseramsa och nu sover hon. Bra! Dessutom rekord i vällingförtäring ikväll, en hel deciliter)

Jag släppte alltså in en del vargar den där natten då jag inte gav henne beskydd. Men sen har jag ramsat på en del.
Jag tycker det eviga dilemmat är, släpper jag in vargar för att jag inte betryggar henne med ramsa, vagning eller öververktygar jag…

Jo, jag förväntade mig att det skulle gå lättare för det har varit så enkelt med storasystrarna. 1:an räckte det att jag vände till mage när hon var 4 mån, så sov hon 12 i ett streck utan minsta ramsa eller verktyg…2:an sov hela nätterna från tredje natten och har fortsatt med det. Jag inbillar mig att om jag hade varit vaken den där tredje natten så skulle…hmmm…nu blickar jag bak och grämer mig igen.

Jag läser på allt jag kan hinner här i forumen. Ser dock att en del haft det kämpigt i flera veckor.
För mig känns det som det svåraste är att vara konsekvent, särskilt dagtid och då särskilt när man har grannar som iakttar en… Med en skrikande bebis i vagnen.

Nu är det faktiskt så att hon sov rätt bra innan kuren, men det gjorde inte jag…
Blev lite romantisk och sentimental för jag tror vi ska vänta några år till nästa bebis, så jag fick för mig att vi skulle prova samsovning . Vilket funkade bra för henne, hon sov hela nätterna som en gris, en eller två gånger om natten snuttade hon en korts för att sen somna om… Men hon ville ju inte att jag skulle gå från sängen (en annan har ju ingen lust att sova 12 timmar) och jag låg som en stel pinne i sängen.
Så kurningen är dels för att jag vill att hon ska kunna sova själv, somna in med glädje som systrarna och känna sig säker där hon är.
Och för att jag ska kunna sova bra och vara glad om dagarna (detta har vi i alla fall uppnått.)

Ja, nu tar vi nya tag!

[Mata]

Det är en hel del mystik inblandat i det här. Man får några uppmuntrande ord och vips! Inatt sov hon fint, ett par frågor i vargtimmen, rams, rams så somna hon om.

[duggan]

Det är det som är attityden -den berömda!

[annawahlgren]