Snabba på tankspridd 6-åring?

[Nillan]

Hej alla kloka!

Är det någon som har något bra tips på hur vi kan få vår tankspridda sexåring att bli lite snabbare i vissa lägen?

Hon är världens goaste. Annas beskrivning av sexåringar i barnaboken stämmer dock bra in på henne. Det är bitvis väldigt svårt att vara hon just nu. Hon växlar mellan att vara himlastormande glad, ömhetstörstande och väldigt väldigt ledsen . Glömmer vi bort att "ta henne i bruk" så erbjuder hon snabbt sina tjänster .Hon har alltid haft mycket funderingar och varit väldigt kreativ vilket jag tycker är jätteroligt.

Det som ställer till lite problem nuförtiden emellanåt är att det tar väääldigt lång tid för henne att klä på sig ytterkläder och ibland att äta. Pappa höll på att bli galen ett tag för att han var rädd att komma sent till jobbet när han följt henne till skolan. Morgnarna funkar dock bra nuförtiden. Vi väckte henne helt enkelt tidigare och pushar på henne lite så att hon lägger fram kläder på sin stol på kvällarna. Det går rätt bra.

Däremot är det lite problematiskt i skolan ( hon går i nollan). När jag kommer och möter henne på eftermiddagarna tar det evigheter innan hon kommer ut. Hon tar på sig en sko, pratar sedan lite med barnen som går förbi, tar på sig en annan sko och går och vänder på några saker som ligger framme o.s.v. Jag går in och möter henne i klassrummet och brukar sedan ofta vänta utanför med minstingen medan hon klär på sig. Känner att det lätt blir tjat från min sida här . Vilket förstås är helt verkningslöst...

Har också fått lite menande kommentarer från fröknarna om att barnen får vänta på henne i olika situationer eftersom hon alltid blir klar sist. Det är väl därför jag tycker det är ett problem. Vill inte att de andra ska tycka att hon är jobbig. Fröknarna har försökt med samma strategi som vi på morgnarna. Hon får gå ut lite tidigare än de andra för att börja klä på sig.

Någon som har några andra tips?

[Bjorna]

Det där låter exakt som min dotter. 6 år, världens raraste och bästa men vissa saker som påklädning tar oändlig tid. Precis som du beskriver, en sko där, prata med någon, en sko till osv. Häromdagen blev dottern utskickad i förväg från "lektionen" (det är ju nollan) för att klä på sig "eftersom X tar så lång tid för att klä på sig så får hon gå i förväg och inte höra på den sista sagen" var vad fröken sa enligt dottern. Dottern blev djupt förorättad, stackarn, och var ledsen hela dagen. Så jag känner också att det måste få en lösning. På dagis lät dom dottern ett tag vara ensam i ett rum med sina kläder och då funkade det utmärkt, det fanns ju inga störande element där. Efter ett tag behövde hon inte längre vara själv i rummet utan kunde fokusera på att klä på sig ändå. Så det är vad jag har sagt till dottern nu, samla ihop dina kläder, gå undan och koncentrera dig på att klä på dig. Kanske det kan funka för din dotter också, finns det någon lite avskild vrå i skolan?

Min dotter har i övrigt inga koncentrationssvårigheter, utan kan sitta i all evighet och rita och skriva, men just påklädnad tar all evighet....
Och du, jag vet precis hur frusterande det är när dom sitter där med en strumpa i handen tittar rakt ut samtidigt som dom redan borde vara lämnade på skolan....

[Nillan]

Tack för inlägget. Det är alltid skönt att höra att det finns fler.

Som du beskrev det: (Hur klipper man in citat?) "Häromdagen blev dottern utskickad i förväg från "lektionen" (det är ju nollan) för att klä på sig "eftersom X tar så lång tid för att klä på sig så får hon gå i förväg och inte höra på den sista sagen" var vad fröken sa enligt dottern. " så låter det ju som en ren bestraffning/förvisning även om det möjligen inte var tänkt så och det är väl lite att ta i. Klart att hon blev förorättad!!

Fast hur gör man? De måste ju lära sig att passa tider och inte låta andra vänta etc.

Min tjej har inte heller några koncentrationssvårigheter i andra sammanhang. Men tack för tipset om avskild vrå. Det kan nog underlätta tror jag. Just nu hänger hon sina kläder i ettornas kapprum, p.g.a. platsbrist, och det är förstås väldigt spännande att titta på de större barnen

Vad gäller tider att passa så tänker jag att hon också litar bergfast på att vi (eller personalen i skolan för den delen) ser till att hon kommer i tid. Vilket vi ju gör.... Det är den loopen jag funderar på. Jag vill ju att hon själv ska ta det ansvaret. Att låta henne komma försent till skolan känns ju inte som någon bra idé. Men man kanske kan öva i andra situationer?

[K-ina]

Min dotter har i övrigt inga koncentrationssvårigheter, utan kan sitta i all evighet och rita och skriva, men just påklädnad tar all evighet....
Och du, jag vet precis hur frusterande det är när dom sitter där med en strumpa i handen tittar rakt ut samtidigt som dom redan borde vara lämnade på skolan....

Tror nästan att det är där skon klämmer. Dessa sengångare är fullt koncentrerade på annat än världsliga och praktiska klä-på-sig-övningar. Kanske din dotter har fullt upp med att bearbeta sagan hon nyss hört, fundera över alternativa slut på samma saga och göra associationer till annat hon tidigare hört. Kanske hon tänker ut en egen saga!!!

Här har vi en grabb som är likadan, har alltid varit sådan och kommer alltid att sådan förbli?! Eller? Har gått från att vara en stressad och i vissa sammanhang smått desperat stressad morsa till att ha lärt mig att gilla läget. Mer eller mindre. Ibland kommer stressen rasande över mig och situationen blir inte bättre. Alls.

Jag har under vissa perioder klätt ungen från topp till tå medan han varit ute i rymden eller i sagornas värld, fullständigt omedveten om alla praktiska bestyr. Och det är inte curlig - det är det enda som faktiskt fungerar vissa mornar!

Sonen har med tiden blivit medveten om hur "andra alla gör" och vill faktiskt också vara med på rasten. Man märker att han försöker på ett annat sätt än vad han gjorde förut. Han blir åtta i vår och skolan har "speedat" upp honom. Jag tror inte att det är något som de vuxna gjort eller inte gjort. Jag tror det är han själv plötsligt landat i verkligheten. Mitt enda råd till dig/er är att försöka förbereda i god tid. Precis exemplet med kläderna på stolen... Prata också om hur viktigt det är att koncentrera sig på en sak i taget - men tjata inte när ni väl är i den situationen.

[K-ina]

Just ja... Mitt gamla knep som jag faktiskt inte behöver använda lika ofta längre... Väckarklockan eller mobilen på snooze... Varje gång det ringer klagar jag högljudd:

-Ja ja! Dumma klocka!!! Vi SKA gå till skolan!!! Vi måste bara hinna klä på oss!!! och sedan till barnet:
- Nu försöker vi hinna innan klockan piper igen!!!

Funkar faktiskt ganska bra! Introducera stress verkar ju helknasigt men vad göra? 8)

[Nillan]

Ja, gilla läget är väl det som är mest välgörande för en själv åtminstone. Svårt när man själv tillhör bråttomtyperna bara . En av mina kompisar brukar påpeka hur bra det är för mig att ha fått en dotter som tar det lugnt ( klar underdrift) eftersom jag själv är lagd åt andra hållet och det ligger ju en del i det .

Samtidigt vill jag ju inte att det ska bli ett problem för henne vilket det delvis redan är. Nåväl ett pyttelitet i alla fall.

Introducera stress verkar ju helknasigt men vad göra? 8)

Håller helt med om det.

Förbereda i tid, lugn och ro för att kunna fokusera och samtal i förväg är ju trots allt bra verktyg. Ska kanske pröva det listiga knepet med telefonen också....

På tal om förberedelser så hade jag igår kväll pratat med barnen om att vi fick hjälpas åt lite extra på morgonen idag för att komma iväg i tid eftersom pappa skulle iväg med flyg tidigt och inte kunde lämna. Vår väckarklocka ringer just nu vid fyra på morgonen för att det är dags att amma minstingen. Döm om min förvåning i morse när jag i godan ro låg och ammade (fortfarande klockan fyra alltså) och fick se en fullt påklädd Hanna passera ner för trappan. Sedan följer konstiga ljud från köket varpå pappa skyndar ner och får se henne duka fram frukost. Snabbt tillbaka i sängen efter det men med kläderna på.... Inte nog med det. Upprepning klockan fem när pappas klocka ringer för att han ska hinna med flyget.

Lika glad i morse när det verkligen var dags var hon dessutom. Så kan det gå...

[K-ina]

Men gud så gulligt av henne! Fixa fram frukost och se till att vara påklädd! =D>

Och det är ju faktiskt fördelen med att de blir äldre - man kan resonera och komma överens! Har du pratat med henne om situationen i skolan. Berättat om hur skönt du skulle tycka att det var om ni kom iväg hemåt litet snabbare? Hon kanske kan komma på en lösning själv...

[Nillan]

Hej igen,

vi har pratat om det någon gång. Då var jag nog inte så pedagogisk utan undrade mest varför det tar sådan tid. Tja, jag har så mycket tankar i huvudet vet du mamma, kom det då.

Ska nog försöka mig på ett bättre samtal. Det är ju som sagt en av fördelarna med att de blir äldre...

[K-ina]

Ja! Och gör det inte på väg hemåt när du fortfarande är litet grinig! Gör en kopp choklad var åt er och bulla upp med några saffransbullar och sätt er ner och snacka! Bara ni. Prata om allt möjligt! Kom på god fot med varandra - först!

Axel och jag har såna stunder. Han BER om det. Vi pratar mer mamma, säger han. Det är många knutar som löser upp sig och du: Be henne berätta om vad hon tänker på... Alla de där tankarna i huvudet som tar så mycket av hennes tid! Hon kanske har kommit på något revolutionerande!

[Nillan]

Det låter verkligen jättemysigt.

Ska defintivt jobba på det!!

Jo man vill ju gärna höra vad de tänker. Jag har inte lagt så mycket energi på det på sistone med nykomlingen i familjen och allt. Dessutom är ju andra lillasyster som är fyra hemma mycket mer än Hanna för tillfället. Det har inte varit så lätt att få till något spontant den sista tiden. Men med lite hjälp ska jag nog kunna få lite tid själv med den äldsta så vi kan prata i fred. Det ska nog gå. Hon ber också om det kan man säga. Bara man lyssnar så....