Hur kom Anna W fram till 12 h natt?

[Kristin]

Hej!

Jag har precis läst en bok som heter "Babyår" av Remo H. Largo och där skriver han (?) att barnet vid 6-12 månader kan börja vakna igen på nätterna trots att det har sovit som en stock (mitt ordval) innan. Orsaken enl han är att barnet får ett ändrat sömnbeteende.

Han skriver:

Blir det för stor skillnad mellan barnets behov och föräldrarnas beteende, blir det sömnrubbningar. Föräldrarna måste på nytt ställa in sig på barnets behov genom att ta reda på, hur mycket sömn deras barn behöver på dagen och på natten.

Han skriver vidare:

Den absolut vanligaste orsaken till att barnet vaknar igen på natten är att det inte kan sova lika länge som föräldrarna väntar sig.

Han understryker:

Barnet skall bara ligga i sängen så länge som det verkligen kan sova.

Detta sista citat är väl det som oftast har gnagit i mitt huvud när plutten har vaknat efter 1,5 h och luren är på 2 h. Eller vaknat efter 35 min och luren är på 45 min. Idag håller jag inte längre på och "kämpar" (om det nu skulle vara så att han skrek) till marginalkvart (om han vaknar efter bara en timme VET jag att något inte "stämmer" och satsar på ett omsomnande), utan jag lugnar och ser om han bara har vaknat till/skriker i sömnen eller om han verkligen är vaken. Är han verkligen vaken tar jag upp honom. Det känns inte rätt att han skall ligga i sängen och vara vaken.

Anna förespråkar ju relativt täta ändringar på antalet sovtimmar per dygn(korrigering efter ca 2 mån) just för att undvika "sömnrubbningar" som han skriver om, eller?

Han skriver:

Eftersom sömnbehovet är så olika, finns det ingen regel som talar om, hur ofta och hur länge ett barn skall sova i en viss ålder.

Nu skriver ju Anna W CIRKA när hon talar om det totala sömnbehovet för barn i en viss ålder. Jag säger också som mannen i boken SJÄLVKLART måste det ju skilja från bebis till bebis, från vuxen till vuxen.

En tanke som snurrar är alla dem som på forumet har skrivit om "för tidigt" uppvak på morgonen (även jag själv). Före 06 tycker jag själv att det är natt. KAN det inte vara så att dessa bebisar verkligen inte behöver mer nattsömn än 11 h (om man lägger barnet 19)? Jag tänker nu på de föräldrar som kämpar månad in och ut utan att "lyckas". Vad är det som säger att alla barn upp till en viss ålder ska ha 12 h nattsömn? Kan det inte t o m vara så att vissa bara behöver ha 10 h nattsömn?

Oj, det här blev långt, men jag tyckte att det var så fascinerande att läsa och jämföra.

Kommentar?

Kram
Kristin

[annawahlgren]

Nej, jag förespråkar inga "relativt täta ändringar". Och jo, det finns "en regel som talar om hur ofta och hur länge ett barn ska sova i en viss ålder"; barns åldersrelaterade sömnbehov är vedertagna forskningsfakta sedan länge och ingenting som jag har hittat på

Och det dråpligaste av allt: "Barnet ska bara ligga i sängen så länge som det verkligen kan sova." Hahaha Säg det till en vuxen "Du får bara ligga i sängen om du sover, Kristin, annars får du gå därifrån!"

Du skriver: "Det känns inte rätt att han ska ligga i sängen och vara vaken." Då känns det väl inte rätt heller att han ska sitta vid bordet och inte äta, eller ligga vid bröstet och inte dia? Då ska han väl slippa Då ska du väl ta upp honom och trösta

Förlåt mig, men jag måste - efter att ha följt dig här i månader - varna för överkoncentration. Norpa nio tiondelar av den och lägg på dig själv, ditt eget liv, din egen person Inför och med barnet: odla en attityd av självklarhet och lyssna till ditt simpla bondförnuft

[mammamy]

Halloj Kristin.
Söndag morgon, solen flödar över fjällen vid horisonten, fåglarna kvittrar, Indalsälven blänker nere i dalen och jag har turen att ha "morgonpasset" med min fantastiske glade och underbare lille E som ligger här och jollrar på mattan. WOW, vad livet är underbart ibland!!!
En liten tanke har slagit mig också angående att det är MÅNGA som har problem med att barnen vaknar vid 06 (vilket ju i huvudsak är ett problem för oss vuxna som vill att dagen ska börja senare, för alla andra biologiska varelser är dagen igång sen en eller flera timmar). Jag har funderat på om barnen inte uttrycker det biologiska, dvs att människan faktiskt sen urminnes tider levt i takt med ljuset, då det inte fanns artificiellt ljus hade man inte så mycket annat val. Man kom och gick med solen. Jag tror att våra kroppar vaknar lätt i gryningen eftersom det hittills har haft ett överlevnadsvärde. Sen kan vi med vår kultur forma oss till en anna dygnsrytm och få det att fungera. Kanske kunde man lägga de barn som vaknar sex redan sex på kvällen och de skulle ändå ine vakna tidigare?
Vad vet man, kunskap är ett klot med ytan mot det okända som sagt.
Trevlig söndag!

[Kristin]

Hej Mammamy !

Jag tror faktiskt att du har rätt! Jag tror att vi människor "lurar" vår kropp att det fortfarande är natt genom att vi har rullgardiner/persienner. När vi kom hem till Sverige satte jag upp ett svart lakan för hans sovrumsfönster + en rullgardin så att det skulle bli kolsvart. Jag tror aldrig jag har upplevt så många gånger sedan dess att han har sovit till 06.30/06.45 (eller när han nu vaknar ). I Japan har vi ett svart lakan som vi har lagt över spjälsängen, men nu har han blivit så stor att han kan dra ned lakanet. Visserligen ligger han glatt och leker med detta lakan, men jag hade ju föredragit om han hade sovit till 07 för då klarar han av tiden fram till fm-luren bättre.

Betr mitt inlägg om "Babyår": det är inget fel att ligga vaken i sin säng OM MAN ÄR GLAD, men har man legat vaken i 45 min och inte kan somna om, har behov att sova mer, DÅ tycker inte jag att man skall "behöva" ligga kvar bara för att det är 20 min "kvar" av luren. Vår plutt vaknar nästan alltid 30 min före "God Morgon" (ibland mer), men han är då GLAD och därför plockar vi inte upp honom förrän 07 (VI är ju fortfarande lite sömniga...).

Ha det!

Kram
Kristin

[anna]

Hej!

Det finns väl ingenting som säger att natten MÅSTE vara 12 timmar.
Vi har själva, fram till i höstas haft 10,5 timmar natt, och desto längre sovpass på dagen.
Bara barnet får det antal timmar PER DYGN som det behöver, behöver ju inte natten vara 12 timmar.
Det där får man anpassa som det passar familjen.
Nu har vi ändrat till 11,5 timmar natt, och dragit ner dagssömnen.

anna

[liw]

Hej Kristin, jag tänker inte komma med några smarta tankar om nattsömnen men om lite annat. Helt i linje med AW:s inlägg så vill jag uppmana dig att släppa lite på överkoncentrationen. Jag ser mig själv (för lite drygt ett år sedan) lite i dig och dina inlägg. Jag ville så väl och ville inget annat än att göra så rätt och så bra som möjligt. Det ledde till att jag vred och vände på allt, läste allt jag kom över och efter det så vände jag upp och ner på allt en gång till. Och till min förskräckelse så fick jag ju olika råd i alla tidningar och böcker. Det betydde ju att jag hur jag än gjorde ALDRIG gjorde rätt!
Så här höll jag på... det ledde till att jag til slut tyckte att det var jobbigt att vara mamma. För hur jag än gjorde så var det ju aldrig rätt (trodde jag), men jag glömde att sätta mig ner och titta på mitt barn. HUr mådde han egentligen... som en prins, men jag var för upptagen med att försöka vara en bra mamma så jag såg det inte.
För att jag ska må bra så har jag bestämt mig för att det är EN käla som gäller när det ev ska inhämtas information och det har blivit barnaboken (med tillhörande forum såklart ). Och avgörandet (utöver det tilltalande innehållet) var nog texten i inledningen där Anna beskriver ganska exakt samma scenario.

Kom ihåg Kristin att ingen är en bättre mamma till din son än du!

[Kristin]

Så här höll jag på... det ledde till att jag til slut tyckte att det var jobbigt att vara mamma. För hur jag än gjorde så var det ju aldrig rätt (trodde jag), men jag glömde att sätta mig ner och titta på mitt barn. HUr mådde han egentligen... som en prins, men jag var för upptagen med att försöka vara en bra mamma så jag såg det inte.

Peppande ord Linda .....

Det HAR faktiskt gått så långt att jag ser mitt barn som lurar, matning, blöjbyten, kink, skrik etc etc. Självklart inte varenda stund på dagen, men tyvärr alltför ofta. Jag tänker liksom inte själv längre heller. Vad vill JAG? Vad tycker JAG? Ingen aaaaning säger jag då. Och visst vet jag, måste bara våga försöka själv.

Självklart spelar det stor roll att jag i och med japanvistelsen tar så stort ansvar för plutten då min sambo jobbar häcken av sig. Jag får aldrig vara JAG. Vi sitter liksom ihop jag och plutten. Behöver få längta lite. Ikväll, trots att jag är superstressad pga att vi skall lämna hemmet och åka till mina föräldrar sista sverigeveckan, gick jag på bio med en tjejkompis och det var JÄTTESKÖNT! (Sedan att plutten skrek i 30 min vid nattningen gjord av min pappa är väl sånt som händer..... Pappa var "duktig" och bet ihop. Han sa "jag var på väg att ta upp honom men så lugnade han ned sig". Vi hann inte ha så mycket genomgång betr pluttens rutiner men det gick ju "ok" ändå).

Jag skall tänka på det ni sagt och för femtielfte gången ta tag i "det".

God natt!

Kristin

[br]

kristin ! "skaffa" ett syskon det brukar automatiskt innebära att man inte har tid att fundera på en massa detaljer 8) lyss p åde kloke när det behövs men lita p ådig själv . min BVC sköterska sa att jag skulle få massa råd från alla håll och att jag inte alls behövde bry mig om dessa!

[Susanne*]

Hej Kristin
Några reflektioner bara när jag läser denna tråd. :-k

Misstolka inte och tro att "lita på sig själv" betyder att "ej ta hjälp". Fråga och ta in råd av kunskap och erfarenheter men lyssna samtidigt på dig själv och lyssna även före du samlar kunskap så du har ett utgångsläge.

Fokusera på motsatsen och se det som bra att du "tvingas" ta "ensamt" ansvar om Plutten. Känn en styrka av att du roddar det ensam och vet att du klarar dig själv. Det är underbart att man är två men det kommer ändå många tillfällen när du kommer känna dig ensam i din föräldraroll av en eller annan anledning.

Detaljer (dvs överfokusering) är inte det som gör skillnad för barnet i långa loppet. Det är hur du visar världen och vad du förmedlar.

Försök finna en "jag" känsla även när du är hemma med Plutten. I perioder blir man självklart lite låst och då måste jaget finna andra vägar än att "komma ifrån".

Nu låter jag sådär redig...men som sagt...bara lite reflektioner. Och du - han äe ganska liten och du växer varje dag. Vi föds inte färdiga...inte ens mammorna.

Kram