
Tack, alla

Nu kan du snart inte få fler svar

Jag gör ett försök att sammanfatta:

Barnet FRÅGAR. Hon skriker inte för att skrika i största allmänhet, och du kan inte stå med klockan och låta henne skrika i 5 minuter innan du svarar.

LYSSNA. Vad är det hon uttrycker med sitt skrikande

Är hon ilsken? Svär hon

Morrar hon över sakernas tillstånd, vad det nu är

I så fall ska du ingenting göra. Vi vill inte förbjuda folk att reagera. Vi vill inte tysta små barn till varje pris. De måste få "säga" vad de tycker. Kanske säger hon: "Ja ja, sluta tjata, jag SKA sova och jag VILL sova men jag KAN inte genast och nu med detsamma

"

Men fortsätt lyssna, noga, noga. Lämna inte din plats där vid dörren (osedd). Går hon "ner" och låter ledsen, plötsligt, och trött - som om hon faktiskt bad om hjälp

DÅ är det läge för ramsa x4. Och den ska vara så rytmisk, så övertygande, så betryggande, så ICKE-frågande utan punktsättande och säker, att hon tystnar under den. Kan du inte ramsa henne på det betryggande viset - gärna med en både glad och bestämd ton - så måste du öva upp ramsan bättre. Jag tror du bombarderar den med både frågor och vargar, som det är nu. Och det är inte barnet som ska svara DIG. Det är du som ska svara barnet. "Du kan vara fullkomligt lugn. Dig kommer inga vargar och tar, inte. Jag ser till den saken." Det är vad din attityd, din röst, hela din känsla ska förmedla.

Hur många frågor hon än ställer, ger du lika många svar plus ett till. Det är ramsan som ska ha sista ordet. (Belkäftelseramsa, blir det till slut.) Men kom ihåg att hon inte kan lyssna till något svar om hon inte får fråga först, så ha inte för bråttom

Ha inte bråttom alls.

Har du vant henne vid att du kommer in förr eller senare, och består henne med diverse underhållning, dröjer det några kvällar - men inte många - innan hon slutar skrika efter läggningen. Så GÅ INTE IN, för då får du börja om från början (igen). Det är när du känner att du absolut "måste" gå in som du ska ramsa. Just precis då och bara då.

Ha lite tålamod nu

Svaret du ger ska vara övertygande för HENNE, glöm inte det. Och det får ta den tid det tar, men ramsan ska ha sista ordet.

När hon har sovit i tio minuter (ine tjugo) kan du snabbt tassa in och lägga över henne täcket eller kolla att allt är som det ska i största allmänhet. Men stör henne inte när hon är vaken

Skrattet-till-go'nattet ska verkligen både höras och kännas i hela lilla barnakroppen. Ta i bättre

Skriker hon ändå så fort hon närmar sig sängen och hamnar i den, så "hör" du det inte. Bär dig åt som om hon fortfarande är lika glad. Och du också

Då tror hon snart att hon är det. Och blir det

Små barn kan precis som vi vuxna fastna i ett trist och tjatigt mönster av gnäll, och då gör man dem en tjänst, anser jag, om man finkänsligt faktiskt inte låtsas om det. Man har positiva förväntningar i stället för negativa. Man gör inte barnet sällskap i gnället, man bekräftar det inte, om du förstår. Man bär sig åt som om allting vore frid och fröjd - så blir det det

Positiva förväntningar är självuppfyllande. Det är (dessvärre) negativa också. Så bestäm dig

Nu har du alltså tre saker att LYSSNA efter, till att börja med. Är hon arg

Sur och gnällig

Uppriktigt hjälpsökande, ledsen, trött

Hur vill du själv bli bemött i respektive känslolägen

Ramsa HÖGT med tonfall därefter
