Skrattet till go´nattet, hur göra?

[Mindy]

Är medveten om att vi inte skrattar oss till sängen...
Sömnen fungerar utmärkt, men jag funderar om det här ändå kan ge problem i framtiden

Sonen äter gröt innan badet, ammas ibland också beroende på hur hungrig han verkar. Väl i badet så busar vi och har så kul, så också även på skötbordet efteråt. Sen återstår nattslurken (bröstmjölk) och när han har ätit den så är han så trött så trött
Han sover inte men är väldigt avslappnad och mosig så när jag väl lägger honom är han vaken och medveten om ramsa o.s.v men han skrattar sig ju INTE till sängs. Inte alls.

Hur göra
Det känns fel att busa upp honom efter nattslurken, men är det så jag ska göra eller bara avvakta ju äldre han blir och kanske därmed mindre däckad av slurken :-k Inbillar mig att det skulle vara väldigt svårt att få honom att skratta i det här läget. Troligen skulle ett sammanbrott vara nära.
Insomnandet är inga problem, ibland gnölar han lite men han somnar själv utan insatser.
Räcker det att busa i badet som vi gör?

Jag har haft dåligt samvete för att jag inte gör "som man ska", men har inte tagit tag i det eftersom sömnen fungerar så bra.
Nu har jag börjat tänka på det här eftersom sonen vaknat så ALLVARLIG några morgnar. Mycket svårflörtad, ser bara ut att vilja vara i fred när vi larvar oss.
I natt hade han ett uppvak vid 01.30 då jag tvingades buffa lite och i morse var han så där allvarlig. Igår var hela natten helt ostörd och då var han superglad och på topp. Båda dessa morgnar har han vaknat vid sju själv så allvaret beror inte på att jag väckt honom som jag tidigare spekulerat i.

Kanske är det för att han inte bokstavligen skrattar sig till sömns? Fast...då borde han ju vara sådär allvarlig jämt för vi har alltid samma procedur. Vi bemöter honom alltid med glädje och solsken på morgonen.

[annawahlgren]

Bekymra dig inte Skrattet-till-go'nattet, det superviktiga, det som ska hänga med hela vägen till sängen, gäller ju först och främst små kurbarn, som kanske "normalt" skriker så fort de ser sängen och för vilka ett mönster av sömnsvårigheter och -problem ska brytas. När sömnen sitter och läggningen är frid och fröjd MÅSTE inte barnet vrålskratta det sista det gör. Ungen är förhoppningsvis glad i alla fall som kurade barn ska vara

Så busa och skoja i badet, efter badet, före badet, närhelst det är läge på kvällen (och glöm det inte), men känn för allt i världen inget tvång att det SKA vara si eller så. Det stora tvånget här i världen gäller att små barn ska må bra Och vara glada som grundtillstånd

Och folk i alla åldrar, du och jag också, ska ha sig minst ett gott skratt om dagen i vilket fall Ren folkhälsa

[Isobel]

Anna har ju naturligtvis svarat helt klockrent med all sin visdom, men jag vill också dela med mig lite av mina erfarenheter inom samma område.

Vi hade lite problem med skrattet här förr och det tog ett tag att komma på vad som gjorde att lillan vägrade skratta åt våra tokigheter. Det var det att vi kände oss tvingade att få henne att gapskratta innan hon kom i säng och då blev allt väldigt krystat och faktiskt inte ett dugg kul. Det var som att hon ville säga att "Men sluta tramsa er nu och lägg mig istället!"
Så vi taggade ner och nöjde oss med att hon "bara" var lugn och på bra humör, och genast fick problemet sin lösning. Naturligtvis busar vi och skrattar innan läggdags fortfarande, men det är inget krav på gapskratt längre. Oftast nöjer vi oss fortfarande med att hon är lugn och go bara och det funkar finfint. Och faktiskt så garvar hon mer nu än nånsin

[Mindy]

Oj va skönt
Då fortsätter vi att bara vara glada utan tvångsmässiga beteenden. 8)

TACK för svar!