Våra stora tjejer är 3,5 år och har det svårt med språket. De verkar till viss del ha svårt att förstå vad vi säger. Visst, det kan vara trots i sig, men både vi och dagis har reagerat på att de inte alltid verkar förstå uppmaningar och frågor. Sedan kan de inte heller prata så bra vilket leder till skrik och gnäll.
Hur ska vi hantera trotset om de inte förstår vad vi menar. Är det "bara" att försöka visa i handling vad som gäller. Dvs göra och de får göra efter?
En annan fråga är om två 3,5 åringar kan klara av att vara ute själva i trädgården och leka? vi har koll på dem genom fönstret så att inget händer. När började ni låta era barn klara sig själva ute?
En tredje fråga är att vi har blivit uppmuntrade att leka med våra barn för att stimulera deras spåkutveckling. Men jag VILL inte leka med dem. Tycker att de faktiskt är så stora att de ska leka själva. Däremot har de social delaktighet dvs lagar mat, städar,handla osv. Men detta kan de ju inte göra hela tiden. Är det verkligen bra att två 3,5 åringar har mamma hängande med dem hela tiden? Ska de dras med mig i deras lekar som jag inte ens tycker är roliga (ursäkta mig men det gör jag verkligen inte och står för det) Visst vi kan spela spel ibland eller läsa eller rita, åka pulka, gå i skogen osv men det kan man ju inte göra i det oändliga.
Man har ju arton kor att mjölka, tvätt som ska hängas, barn som ska snytas och en mamma som ska hinna lite annat också
Summan av kardemumman: Hur mycket ska man leka med sina barn?
Kramar Pimm
