Att inte ha det som alla andra...

[Aquarius]

Började med sm då min dotter var ca 1 månad, och det har varit tufft, men har varit värt allting för att komma dit vi är idag, jag älskar min vardag och mitt liv som mamma. Till er här inne så behöver jag ju inte berätta mer om varför för ni alla vet ju varför...

Det jobbiga är och som min rubrik syftar på är ju att "ingen" annan gör det, t ex i mammagruppen, vi är några st som träffas ganska ofta, och alla andra gör som alla andra mammor gör och de har därför oftas samma problem och samma frågor...alla utan jag...för jag har ju inte det som alla andra....

Det svåra är att jag har oftast andra råd och andra lösningar, jag märkar att många anammar vissa saker och håller med men ibland kan jag känna -"undra vad dom pratar om när jag inte är med, lägger sitt barn på mage etc etc (den pucken var särskilt jobbig att erkänna tog lång tid innan jag gjorde det....)

Det är svåra är också att inte "frälsa" andra när man träffas, man ser en mamma som har t ex problem med sömnen på dagarna och som man vet hur det kan lösas. Men sedan vill man ju inte trampa någon på tårna, inte framställa mig som en bättre mamma utan man vill ju bara väl, försöker alltid vara ödmjuk.

Det är detta som jag tycker är jobbigast, skall jag bara var tyst och "sköta mitt eget" eller skall man ge råd, idag ger jag råd men mitt problem är att jag ibland blir så exalterad att jag tror att jag har svårt att få fram helheten. Försöker säga enkla meningar men känns ändå alltid som jag missar hälften...den andra hälften kommer man ju alltid på efteråt....

Antar att ni är fler där ute som upplever samma sak, hade varit kul att höra om era erfarenheter och hur nu brukar bemöta detta.

Hej hopp!

P.S Vill också berätta att många har blivit nyfikna av vad vi gör och jag märker att dom tycker det verkar bra, några har provat men ingen har väl följt modellen/kuren fullt ut utan mest plockat vissa godbitar, så vissa saker har ju gått fram... D.S

[/LO]

Hej
Åh vad många det är som känner igen sig i det du skriver. På pricken! Och det är precis som du skriver. Det är inte lätt att ge råd och på så sätt tro att man kan och vet bättre - vilket du ju gör

Det man kan göra är att hänvisa till denna sidan eller de böcker du läst som gör att vissa saker inte är problem för dig/er. Det gör ju att du frånsäger dig äran - förutom att du genomfört...

/LO

[TorpSara]

Ja, oj vad jag känner igen mig. Och samma människor som med någon sorts gapande förundran såg och hörde vad jag gjorde för ett halvår sedan har ju faktiskt sett facit idag, och har ju också insett att rutiner ju är grejen. Så lite frön sår vi ju. Många funderar mycket över hur det kommer sig att det är så enkelt att natta Edvard, och då brukar jag anse dörren öppen att kort och sakligt berätta om Anna och SM. Och just det att man slipper sömntrassel biter på rätt många, ffa de som inte har barn ännu.

Till saken hör att jag ofta får stöd från helt okänt håll. Fler än vad man tror har kört standardmodellen från Barnaboken har jag märkt, framförallt de som fick barn när den var rätt ny.

[annikaM]

Jaa, jag stämmer in jag med.
Vanliga kommentarer/frågor:
- Är hon alltid så lugn och glad?
- Lägger du bara henne sådär?
- Vill hon verkligen sova nu, hon verkade ju inte trött?
- Men då var väl storasyster jobbig när denna är så lätt? Man får ju en av varje.

Jag tar det mycket försiktigt med råd och tips, upplever att det är känsligt att opåkallat tala om för andra hur man kan/ska göra. MEN om någon frågar så svarar jag gärna! Och tar det gärna från det ödmjuka hållet att "vi gjorde fel i början och fick rätta upp det för att hjälpa henne att få sova ordentligt (vilket också var fallet, vi hade glömt allt på bara 2 år). Och då gjorde vi såhär och såhär....o s v... och det har funkat för oss."

PS grattis TorpSara till det kommande syskonet !

[Aquarius]

Hej tjejer!

Kul att läsa era svar, kände igen mig i det ni skrev, särkilt det du skrev AnnikaM, om det frågor du punkta upp, får också alltid dessa, man blir ju stolt men jag försöker alltid påpeka att hon föddes inte sådant utan vi har följt SM, också drar man lite kort om rutinerna etc. För vår Anna skall ju ha sin cred...

Sedan, tror det var du Torpsara som skrev om att när ni började med rutiner tidigt så följde de flesta " barnets rutiner..." upplevt samma sak, de personer har nu vid ca 6-8 mån ålder börjat med sov och matrutiner...så visst är det bra med rutiner! Skillnaden jag då märker är att dom har inga fasta sovtider och dagarna går nog upp och ner då det inte är samma varje dag.

Ett tag tyckte jag också det var jobbigt att just prata om magläge och att det var Anna Wahlgren vi följde, för tyvärr mötte/möter vi många förutfattande meningar om henne, vilket är såå synd. Men sedan ett tag tillbaka har jag börjat sträcka på mig, vara stolt över det vi har gjort så nu nämner jag mer än gärna Annas namn. Upplever ni också detta? Och hur brukar ni göra/säga?

[annawahlgren]

Tack, Aquarius

Tack alldeles särskilt för stoltheten.

[Aquarius]

Det är jag som skall tacka, utan dig hade jag inte kunnat njuta så av att vara mamma, och jag är verkligen STOLT över hur vi har det!

P.S Kul att du läste mitt inlägg och svarade, det värmer D.S

[annawahlgren]

Ljuv musik för mina öron {|=

[TorpSara]

Ja, jag tycker också att äras den som äras bör. Vi brukar helt krasst konstatera att är det något Anna kan så är det små barn och deras sömn. Men sen har jag ofta tryckt på maten, att maten är nyckeln för det mesta i välbefinnandet. Det köper alla utan att blinka, och då är det lättare att komma in på sömnen.
"Hon har ju rätt i att det ju inte är så mycket spädbarn behöver", brukar jag säga. "Tillräckligt med mat och sömn och lite kunskap om världen de fötts till, så är alla barn nöjda." Och det är riktigt, riktigt okontroversiellt, alla håller med om det, annat kan man ju inte!

[annikaM]

[/quote]Ett tag tyckte jag också det var jobbigt att just prata om magläge och att det var Anna Wahlgren vi följde, för tyvärr mötte/möter vi många förutfattande meningar om henne, vilket är såå synd. Men sedan ett tag tillbaka har jag börjat sträcka på mig, vara stolt över det vi har gjort så nu nämner jag mer än gärna Annas namn. Upplever ni också detta? Och hur brukar ni göra/säga?

Jajamen. Och förväxlingar med 5-minutersmetoden! Det finns ett jättebra PM om det härnånstans på sajten som reder ut skillnaden, det läser jag lite då och då. Och liksom TorpSara så tycker jag att maten är en bra ingång, för INGEN argumenterar med att man har ansvar för lilla barnets mat. Och då kan man enkelt komma in på att man har samma ansvar för lilla barnets sömn och att det hänger ihop på ett rätt så logiskt sätt.

[annikaM]

Oj mitt inlägg ser ju heltokigt ut... att det ska vara så svårt att citera

Det första är mitt citerade från Aquarius och sen det som står i boxen är det jag skrev.

Datorklantiga hälsningar från mig

[annawahlgren]

Tack, annikaM Och välkommen är du - det har jag nog inte sagt förut 8-[

Ja, det är ett märkligt liv i cyberspace. Mig tog det typ två år att lära mig citera ö h t, och jag kan fortfarande inte få till mer än ett citat, medan resten av forumistvärlden så skickligt citerar i långa rader, det ena efter det andra

Underbar ingång, detta med maten Det har jag inte tänkt på så, att man därifrån kan glida över på sömnen utan att stöta på patrull. Det är ju så rätt

Folk blir ju kolossalt bekymrade när lilla barnet inte äter ordentligt. Alla vet att det är ett måste för överlevnaden, att äta - och alla vet också, i alla fall om de tänker efter en smula, att detta att äta GOTT och MYCKET är ett måste för välbefinnandet. Som i sin tur borgar för allmän livsaptit Och alla vill ha ett nöjt och belåtet barn.

En så enkel sak som en försiktigt meddelad hypotes - "Hon/han kanske är för trött för att orka äta så mycket " - kan ju då göra all skillnad.

Tack för vackert arbete för de små barnens NJUTNING här i världen

Små barn ska njutas - och njuta själva

[cissii]

Hej

Jag brukar komma in på SHN väldigt ofta och med väldigt många haha.
Om en tant i affären tex säger åååh vad hon (ja eller han brukar dom säga för hon har blå jacka..) är glad! så brukar jag svara Ja, hon äter ordentligt och sover 12 tim varje natt, då har man inte så mycket att gnälla för. Svaret blir alltid -12 TIM!? Ja, säger jag, vi har följt Anna Wahlgrens råd, känner du till henne? Känner dom inte till Anna, så frågar jag om dom vill jag ska berätta. (iofs om dom känner till Anna, så berättar jag ändå )Sen gör jag det, med stolthet.
Jag har alltid utgångsläget att såhär gjorde jag, och det kan jag verkligen rekommendera.

Kan berätta att jag blev erbjuden en resa till San Diego, i helgen för kura. Kom på något sätt in på ämnet med en affärsman vars fru hade såna problem med barnens sömn. Men jag kunde ju inte bara lämna Celeste och åka.

[västsverige]

Hej! Man ska nog vara lite försiktig med att säga till andra föräldrar att barnet är nöjt för att hon äter och sover 12 h per natt. Detta kan vara oerhört jobbigt när man själv inte lyckas få sitt barn att varken äta eller sova, och kännas som ett påhopp som får föräldrarna att känna sig misslyckade. Alla barn är olika och deras beteende är inte enbart beroende av hur föräldrarna är och gör, tror JAG -bör tilläggas. Ska alla kolikföräldrar klassas som dåliga för att de inte får skriket att sluta? I min omgivning finns familjer med fler än ett barn, metoder och fostran har varit lika men barnen utvecklar helt individuella behov och betenden vad gäller sömn, mat och "trots". Bara en liten tanke...

[Sköldis]

Spännande läsning. Jag känner också igen mig. Numera frågar inte mammorna i mammagruppen någonting längre. Dom tycker att jag är knasig, men då kan dom ju tycka det 8)
I sonens jornal eller vad man nu ska kalla det, har dom skrivit in att pojken sover på magen och att vi kör Anna Wahgrens kur. Jag kände i början att jag var ensam och helknäpp. Då var det skönt att ha sin egen mamma som sa att det var självklart att pojken ska sova på magen osv.

Det som är jobbigast nu är att se barnen i mammagruppen som sitter med en tröttblick och gäspar och mammorna säger att deras barn inte kan sova på dagarna Men vad göra, jag har talat om att det finns en bok som handlar om att lära barnen sova, lite fint har jag sagt det. Men jag kan ju inte tvinga någon att läsa.
Det som jag saknar nu är att få träffa mammor och pappor som följer Anna Wahlgrens barnaboken. Att få vara glad ihop, att få vara stolta ihop, det skulle vara nått de.
Det är kul att vara här inne och skriva men det skulle vara roligt att ses också. Jag kanske låter lite översocial

Någon annan som också är det