Nära att införa SHN nu...

[Helene]

Oj vad jag börjar bli trött nu...
Sonen, snart 7 månader, har sedan ca 2 veckor tillbaka vaknat ca 1 gång i timmen på natten. Jag misstänker att det har med förkylning att göra. Han sover hos mig då jag blev galen av att springa fram och tillbaka mellan sängen och spjälsängen nätterna igenom.

Initialt sov han "vettigt", vaknade två-tre ggr på 11 tim natt, men nu är det illa... Han har senaste två nätterna även börjat att "babbla" och vara lite vaken på natten, arrrgh!

Jag har tidigare försökt att "buffa bort nattmål", enl "Barnaboken" men givit upp då det varit noll-resultat efter TRE månaders kämpande. Tillslut var jag galen av trötthet och var tvungen att sluta för jag klarade inte av att buffa i detta tillstånd av trötthet, ledsenhet och desperation - var mkt nära att verkligen "buffa till" sonen rejält .

Jag har ingen möjlighet att ställa ut spjälsängen utanför sovrummet. Kan jag köra SHN ändå?

Jag kan inte få avlastning eller hjälp av min man när det gäller detta med sonens sömn för han är helt hopplös när det gäller de här bitarna.

Jag är mkt osäker som mamma, vet dock att jag sköter sonen bra. Men jag klarar inte av att uppbåda den säkerhet som krävs för att köra SHN.

När jag är på mammaträffar så är det bara min son som sover så dåligt, alla andra bebisar sover och är så himla förnöjda. Min son bökar och klagar mkt mer än deras barn. Detta TROTS att jag ALLTID ler och kramas och är jätterolig och snäll mot honom jämt. Ger honom socialdelaktighet på ett helt annat sätt än vad jag uppfattar att de andra mammorna gör ÄNDÅ är deras barn så himla FÖRNÖJSAMMA! Min son är jätterolig, det är inte det, han kryper nästan och flippar runt på ett helt annat sätt än de andra bebisarna. Han skrattar och skojar så han är absolut ingen suris.
Med detta menar jag att mitt barn har ett kynne som verkar vara lite mer känsligt.

Dagarna har jag verkligen KÄMPAT med 2-2 men det GÅR inte att få honom att sova två timmar i sträck. Jag har försökt att vagna till förbannelse i MÅNADER men det resulterade bara i att jag höll på att skjutsa in vagnen i väggen tillslut!!! Jag är ALLDELES för slut för att fixa det här. Nu vaknar han vid 07 och sover 09, sover så länge som han gör, lägges igen vid 12 sover fritt och lägges vid ca 15-1530 och är efter vaknandet vaken tills 20 då vi lägger oss.

Jag känner att jag inte mentalt klarar av att hantera sonen när han skriker när jag är så slutkörd. Visst, om det tog en vecka eller något sådant och det sedan blev RESULTAT men efter månader av NOLL så går jag i ATOMER känslomässigt.

Jag känner att sonen MÅSTE få bättre sömn men om jag ska ge mig på en kur så behöver jag stöd. 6 månader av "IQgrodfisksömn"(!) förvandlar mig till ett urtidsmonster. Jag vill gråta och klösa mig för att jag inte får sova men det är ingen idé för det hjälper ändå inte.

Nu vill jag inte ha raljerande duktigmosterkommentarer utan konstruktiva idéer om hur jag ska handskas med detta! Gärna från någon som har haft ett (svårt) sömnstört barn som genomfört kuren med gott resultat.

[br]

Hej

Jag vet inte riktigt vad duktigmosterkommentarer är men jag svarar och hoppas att miott svar inte hamnar under den rubriken

Jag kan berätta att vi också försökte med allt för att få sonen att sov! Vi försökte buffa, gunga vagga svyssa , ja allt, men stod iinte ut utan han fick lägga sig tilltätta vid min tutte och suga Vi läste en del på Annas hemsida om shn kuren, men vi ville att det skulle lösa sig av sig själv utan infgripande från oss. När sonen var 5 månader blev situstionen mycket dålig. Jag var tröttt och otrevlig mot restern av familjen. Min man var trött men mindre otrevlig och vår stora tjej var nog inte alltid så glad efter mina ibland helt oförklarliga utbrott.

Vi läste in allt vi kunde och beslutade att genomföra kuren ! Det enda vi ångrade är att vi inte gjprde det tidigare

Men det är tufft och det är kanske svårt att klara det helt ensam?
Ibalnd så blir det skrik och gråt men med hjälp av annas lathundare och tips och övriga forummedlemmar så kan du/ni få hjälp att hantera detta!

LÄs på och läs olika inlägg här för att skaffa dig mod och kraft att bestämma dig för att genomföra kuren!

Du kommer säkert att få mycket mer svar och tips från andra här på forumet

[Susanne*]

Hej,
Min lilla sov otroligt dåligt, vaknade tusen gånger per natt (kanske inte riktigt men kändes så i alla fall ) samt hade kikhosta. Min make var otroligt mycket borta den tiden pga jobb. Har dessutom en större flicka på 8 år som också hade kikhosta samt att jag fick en släng av det.

Jag vet precis hus trött du är och det enda jag kan säga är följande:

Alla barn (och vuxna) behöver sova ordentligt, vilket lynne man än har och speciellt om man är sjuk.

Bebisen kommer inte göra något åt det utan det är din uppgift.

Han måste få en chans att LÄRA sig att somna och somna om själv. Han VET inte hur man gör ännu.

Gnälligheten beror inte på dig eller han utan på för lite sömn.

Prova inte något mer utan bestäm dig och kör på det till 100%.

Jag vet att det känns som man inte orkar - men vad är alternativet? Att ha det som ni har det?

Stöd har du från oss alla här.

Många har löst att sova i samma rum genom skynke eller bo i hallen ett tag...

Läs igenom allt mycket noga. Och sedan en gång tíll. Bestäm dig för att nu ska här läras ut hur man sover. Det är faktiskt en gåva du ger till ditt barn att sova tryggt och lugnt och få krafter till utveckling.

På två dagar bestämde jag mig. Hyrde andningslarm, tog bort nappen, flyttade sängen och slutade amma på natten.

Då lillflickan var sjuk så och hostan väckte henne hela tiden så tog kuren lite längre tid. Har dock inte ångrat mig en sekund eller tvekat på att jag gör rätt.

Så bit ihop och genomför... 8)

Lycka till och varma kramar

[Helene]

Usch, vad jag låter gnällig!
Fy, ska genast skärpa till mig ORDENTLIGT!

Tror att jag ska ge det en vecka för att se om förkylningen ger sig och sonen i och med det sover bättre annars blir det till att sätta igång ordentligt med SHN!

[Susanne*]

Det gör man när man inte sover...och då förstår du ju varför sonen är orolig...

Avvakta du om han är extremförkyld men hamna inte i den "fällan" att bara skjuta upp pga...magen, tänder etc etc. Han behöver sova oavsett (och du med ).

Jag väntade alldeles förlänge...titta nog på Annas hemsida flera gånger om dagen en period. Sedan rann det över...

Men helt ärligt, idag kan jag överhuvud taget inte förstå varför jag oroade mig och för vad. Det är så självklart att hon var tvungen att lära sig sova, precis som att lära sig allt annat.

Och föresten, med tanke på maken...du kommer känna en enorm styrka i din mammaroll när du gjort det själv. Och därigenom övertyga honom...

[br]

hej

Ja, att vara gnällig är svårt att undvika när man är supertrött och man känner att tillvaron gungar. Jag gjorde som susanne, kollade p åannas hemsida och funderade! Hade forumet funnits kanske vi kört igång tidigare!

Det är så roligt att ha två härliga barn och vara utvilad och glad istället för en trött surmamma som bara gnäller!!

Undrar varfördu känner dig osäker som mamma? Men å andra sidan har nog de flesta haft den känslan mer eller midre

[Louise]

Hej Helene
Sonen på fem månader sover utmärkt efter att ha genomfört kuren. Äter bra, klarar sig fint utan min konstanta uppmärksamhet, uppskattar 20 minutersa ensamlek. Och följer schemat nästan lika slaviskt som jag. Bara två saker som vi inte är överens om. Han tycker att drygt elva timmars natt räcker så där har jag kommit honom till mötes och schemalagt elva timmar och 15 minuters natt. Han gillar inte nappflaska.

Dock tänkte jag berätta hur det var med hans storasyster som inte sov hela nätter förrän hon var 2,5 år.
Jag var också mycket osäker i min föräldraroll och ställde säkert 1000 frågor i timmen till mitt barn istället för att besvara hennes. Jag var glad och käck och ägnade dagarna åt att underhålla min dotter så att hon inte skulle skrika och gnälla. Sova dagtid lät sig bara göras i rullande vagn så jag promenerade ungefär fem timmar dagligen. Provade än det ena och än det andra med klent resultat.

Så inför barn 2 tyckte jag att jag förberett mig mentalt och var helt säker på att det skulle bli helt annorlunda med rutiner och sömn. När sonen var 6 veckor insåg jag att jag började känna mig osäker, hopplöst trött och på väg att ha det likadant som med första barnet.

Jag fann Anna Wahlgrens forum och insåg att det finns en bruksanvisning till hur man sköter ett barn så att det får alla behov tillfredsställda. Läste på om kuren och Barnaboken och fick maken att läsa åtminstone grunderna i kuren. Vid åtta veckors ålder körde vi igång. Det gick inte bra! Vi fastnade som så många andra i vagningen. Fyra veckor senare tog vi nya tag och var mycket noga med att backa hela tiden så att sonen verkligen skulle lära sig somna och somna om själv.
Vad jag vill ha sagt är att jag tycker att du ska förbereda dig ordentligt: läs på och tänk igenom schema mycket noggrant, ta stöd av forumet och genomför och inte låt minsta tvekan smyga sig in under kuren och den efterföljande processen.
AW skriver på ett ställe i Barnaboken är att det är bättre att göra tveklöst fel än tveksamt rätt. Det är bra att tänka på ibland.
Det är klart att du klarar det. men det vore nog bra för dig om du kan få några timmars avlastning dagtid så att du får sova lite under kuren.

Louise

[HelBoB]

Hej Helene,

Jag är inne på andra natten på kuren och har några få saker som kanske kan hjälpa dig.

1) Funkar kuren?

Ja det har jag varit övertygad om hela tiden. Däremot har jag varit tveksam på om jag kan klara av att "besvara" dotterns frågor (skrik, gnäll) utan att lyfta upp henne ur sängen? Jag har också varit tveksam till att göra allt på en gång, dvs bort med mat hela natten samtidigt som man skall lära henne somna om själv.

Sååå, i söndags gjorde jag ett halvhjärtat försök, och tog upp henne när första "fråge-skrik-passet" kom runt 01:00. Nu kan jag jämföra med natten efter då jag verkligen körde kuren och lät henne ligga kvar. Det tog nästan LÄNGRE tid för henne att komma till ro i min famn efter att jag lyft upp henne än vad det gjorde att lugna henne i sängen. Jag körde dock extra med sång under buffningen. Om hon skrek så sjöng jag HÖGT in i hennes öra och hon hörde mig, definitivt. Så fort hon minskade skriket så minskade jag sångrösten och buffandet. det funkade för mig. Det tog 25 minuter, sen kunde jag gå ut med ramsan. Sen fick jag springa ut och in som en tätting, men nu visste jag ju ATT jag kunde få henne lugn. Det svåraste var att ramsa efter att hon tystnat, för då väcker man henne lite och hon sätter igång igen. DET var jobbigt när allt man vill är att hon ska somna.

Efter de 25 minuterna, och efterföljande 1 timme så hade hon fått svar på sina förvirrade frågor så det där med att inte få nån mat, det tror jag hon glömt. Hon frågade och jag SVARADE. Mina svar var klart mer bestämda än hennes frågor. Jag VET ju att det inte är farligt att sova.

2) Kan inte maken hjälpa till?...

Jag har kämpat med att få maken att läsa lite mer, men han säger att han tycker det räcker att ha läst lathunden. Först blir jag arg för att han inte är mer engagerad, men sen fick jag faktiskt mycket hjälp, fast på hans sätt. Jag insåg att vill jag göra detta så får jag ta den hjälp jag kan få, och slutade att vara irrriterad på honom och tog hjälp istället. Det varf framför allt skönt att ha någon som kunde sitta bredivd och bedömma hennes skrik (fråga? arg? ledsen?).
Gör maken motiverad. Låt honom ta en natt (som den är nu). Åk hemifrån och sov borta. Han är ju 7 månader, det finns säkert sätt att ge honom mat om det nu skulle vara så att du ammar fortfarande. Då blir han nog motiverad, så att han kan stödja dig lite mer, fast kanske på sitt sätt.

Fråga dig själv:
Varför skulle inte jag kunna köra kuren?
Vad är det värsta som kan hända? För mig var det värsta som kunde hända att jag skulle ta upp Rebecka för att hon skrek så mycket och då skulle det inte funka med kuren, och hon skulle fortsätta sova som förut. Den situationen var vi ju redan i, så det var inte så mycket att snacka om.

Första natten var lätt på så sätt att man FÅR vara inne hos barnet och hjälpa så gott man kan. Nu måste man ju börja låta barnet reagera och lära sig att somna själv "bara" med ramsan, och det blir svårare tror jag. Men vi kämpar på för jag är MOTIVERAD, ÖVERTYGAD och BETSLUTEN!!

/Helena

[mammamy]

Hej Helen!
Du skiver att du inte har någon möjlighet att få hjälp av din man. Men hallå, det är väl hans barn också? Be inte om hjälp, kräv det!!! Eller hjälp förresten, han ska dela arbetet med dig anser jag, inte "hjälpa till".
Jag uppfattar att det är du som sköter barnet mest och har huvudansvaret för det, eller? Alltså talar du om för din man att du har bestämt att nu är det följande som gäller: SHN-kur, verktyg a la AW osv. Det kanske är din man som har huvudansvaret för tex bilen, inte skulle varken du eller din man väl drömma om att du inte följer de regler som gäller för bilen, regler som din man satt upp?
Det är du som har problemformuleringsprivilegiet när det gäller barnet, använd det!!
När det gäller din juvel på 7 månader låter han som en motoriskt väldigt aktiv krabat och jag tror att dom kan ha svårare att vara förnöjda innan dom kan utnyttja son kropp helt, dvs krypa eller gå. Känn lugnet, det kommer att bli bättre!
Spontant tänker jag att du kanske ska tagga ner vagnande och buffande till förmån för ramsa, har du infört den än? När det gäller sovtiderna tycker jag du ska spika dessa enligt ett schema som i teorin skulle passa er båda och sen bara INFÖRA. Gossen måste inte sova dessa stunder men han ska ges möjligheten, dvs ligga i säng eller vagn (om han sover under promenad så gå under tre dar tills tiderna satt sig, sluta sen). Slutligen är mitt råd när det gällerna nätterna: sluta vara tutte! Ge honom inte bröstet alls, han behöver det inte!
Jag tror du är en bra mamma så sluta tveka och go for it! Heja!

[br]

Hej
Ang skrik så skrek vår son betydligt mer och ihärdigare de första 5,5 månaderna när vi vyssade och bar och gungade oc vad det nu var vi gjorde än han gjorde när vi tog tag i sömnen och genomförde shn-kuren!

[ia]

Hej Helene!

Ett par tankar (inga duktigmosterkommentarer alltsa, utan konstruktiva idéer ):

Konstruera ett schema, precis som redna forelagits har ovan. Med papper och penna. Tank till sa att det passar sa era dagar kommer att fungera. Din lille pojke sover 3 ggr per dag om jag fattat det ratt? Vara sma strulade alltid vid den 3e luren nar de var pa vag att bli 7 manader. Han kommer alldeles snart att bara behova 2 lurar per dag gissar jag, sa skissa utefter det. Han behover ca 14.5 h per dygn. Forsta luren kan du behalla vid 9, precis som han har redan nu. Skippa 3e luren och kor natt vid 7 ar mitt tips.

Jag ar daligt palast om standardmodellen eftersom vi inte hade last Barnaboken nar vara var nyfodda... men jag tror att er lille ar for gammal for 2-2-modellen vid det har laget, och han behover inte sova 2 h i strack alls, sa finns ingen anledning att kampa med det.

Backa med buffandet! Buffa bara vid kris...

Du har ingenting att forlora! Sa las allt som finns har pa hemsidan och forumet och bestam dig. Du och din lille pojke har ju bara allt att vinna -- god somn, gladare och mer harmoniska dagar for er bada, battre mamma-sjalvfortroende (fast det kommer automatiskt med battre somn alla ganger )

Las, samla kraft och kor!
ia