"gillar inte farmor"

[T.P]

Detta var min 3 åriga dotters ord igår... Jag gillar inte farmor!
Har aldrig sagt detta om någon annan innan däremot har det hänt 3-4 gånger att hon säger detta om sin farmor. Jasså, svarade jag och väntade in om hon ville säga ngt mer...sen frågade jag -varför då då? Hon skrattar kom till svar! Exakt detta har hon sagt dom andra gångerna innan. Och jag förstår att hon inte gillar när farmor skrattar vilket hon gör mest hela tiden och högt. Problemet är att allt dottern gör skrattas ÅT!! Självklart så menar farmor inget illa med det hela.Men min känslige tar det ganska "hårt"
Har för ett tag sen sagt till farmorn om detta. Men hon tog inte det till sej utan fortsätter.
Det har hänt att farmor kommer för att ta med sej dottern ut men oftast vill hon inte gå med. Detta problemet har vi inte med andra människor i vår omgivning. nu har farmorn börjat "tjata" om att dotterns ska sova över hos henne. känns inte så bra just nu.

hur når man fram? Tips någon??

[Ewa]

Egentligen har jag inget tips, men kommer att tänka på vad AW brukar tipsa om när budskapet hos den vuxne inte går in - behandla den som den gör mot barnet. Så nästa gång farmor är på besök skulle du kunna hitta lämpligt tillfälle att skratta ÅT farmor, med glimten i ögat - men ändå så att poletten trillar ner. Ingen vill väl bli skrattad ÅT, varken känslig eller stark, stor eller liten. Här i världen skrattar man MED varandra. Det tycker jag vuxna människor borde kunna ta till sig - om än de behöver lite hjälp på traven - för att inse hur det faktiskt känns.

Kram Ewa

[Bjorna]

Vi hade det exakt likadant fast med farfar. Farfar är en riktigt skojfrisk typ och inser inte riktigt att han skrattar åt barnet istället för med. Dottern tyckte synnerligen illa om det och ville inte heller riktigt träffa farfar. Det verkar så oskyldigt men barn är ju precis lika känsliga för att bli skrattade åt som vi andra, det vill ju ingen.
Vi hade ett antal allvarliga samtal med farfar innan han förstod, det räckte inte med en gång. Vi fick i detalj berätta exakt vad det var som gjorde dottern ledsen. Till slut så gick det fram, men det tog tid. Jag tror att du ska ta ett samtal med farmor (eller ännu hellre maken, kan ju vara lite lättare , och berätta vad hennes barnbarn sagt, försök verkligen förklara HUR barnet känner sig, när barnet inte riktigt förstår mer än att det skrattas åt.

[Yosa]

Känner igen det där Min Lillas farmor skrattar också en del ÅT barnet och inte MED barnet. Märks att min Lilla blir besvärad och inte tycker om det. Ofta vill vår farmor också ställa en massa frågor hela tiden som om vår Lilla är dagens underhållning. Hon frågar tex vad en viss sak kostat. Då Lilla alltid svarar 8-9 på denna fråga så är det tydligen väldigt roligt. Plus en massa andra frågor till henne för att få roliga svar. Jag blir både ledsen och förbannad och brukar säga att detta inte är något korsförhör. Att hon gör si och så (dottern alltså) för att hon inte tycker om det här. Tex då farmor undrar varför Lilla går in på sitt rum. J-la människa!

Vi ska skydda våra Små från detta. Det som du nu i denna ålder sätter ord på är kanske vad det sedan länge har kännt. Det måste vi Ömma hjälpa dem med!!

[Yosa]

Det som du nu i denna ålder...

Skulle naturligtvis ha stått : Det som DE nu i denna ålder..."