Det känns som att detta blir värre och värre, särskilt sen lillasyster verkar ta för givet att allt storasyster gör med henne är av ondo (inte så konstigt) och reagerar med ilska så fort nåt NÄSTAN händer. Idag när storasyster (för en gångs skull) skulle krama lillasyster blev lillasyster tvärarg och knuffade ifrån och skrek. 
Storasyster vill alltid leka med samma grejor som lillasyster. Jag tycker annars att hon har börjat lämna ”MIN-stadiet”så det är nog mest för att provocera. (
)Jag märker ju att det är storasyster som får mest tillsägelser
eftersom det oftast är hon som startar bråken och jag förstår att det inte blir bättre pga det, så jag försöker att komma ihåg att uppmärksamma när lillasyster gör nåt dumt. Jag tar alla chanser att berömma dem då de gör nåt bra med varandra och utgår från att storasyster är en snäll storasyster. Säger tex. att ”du som är en så snäll syster kan väl hjälpa lillasyster att öppna dörren”osv. Dessutom försöker jag hjälpa dem att förstå när den andra är snäll eller gör något roligt bus med den andra genom att kommentera och skratta, eftersom de lätt missförstår varandraOm en av dem sätter sig i mitt knä och myser så ska den andra också sitta där men då blir det bråk direkt eftersom ingen av dem vill sitta där med den andra. Storasyster provocerar genom att ta tag i mig och ropa ”Det är MIN mamma/leksak” eftersom hon vet att lillasyster reagerar så starkt då.
Det känns jättejobbigt eftersom jag tror på det AW säger om att syskon är en tillgång och att syskon inte SKA bråka (alla säger ju annars att syskon ska bråka) Jag önskar mest av allt att de ska fungera bra tillsammans och känna att de behöver varandra
Jag försöker verkligen att analysera om vi gör nåt fel men lyckas inte…
Du skriver att den äldsta får flest tillsägelser eftersom det oftast är hon som börjar först... försöker du tänka på att inte förebrå när du säger ifrån. "Oj då råkade du knuffa lillasyster... oj nu blev hon ledsen. Vad ska vi göra åt det?" På så sätt vädjar du till hennes beskyddarinstinkter istället... Försök också att ersätta knuffandet och tjuvnypandet med en god handling istället. ". Oj då nu knuffade du lillasyster igen, man ska inte knuffas, krama henne istället. (Lägg hennes armar runt lillasyster och krama och beröm som om hon gjorde det helt själv) Titta vad glad hon blev nu!"
Han kan ju verkligen inte det där än men han tycker att det är roligt att få vara med dig du som är så stoooor! Sen när han sover middag DÅ tar vi fram järnvägen så kan du leka med den i fred!
Jag och min man påtalar det ofta till varandra vad glada vi är att de har varandra (och säger det självklart till dem också)
och protesterar då mot den mjuka behandlingen. Är det kanske för att det är lillasyster som får berömmet. 
Följt av "Sådär ja! SÅ gör man med lillasyster! Man slår inte, man KLAPPAR, BRA, bra"!