Hei!
Jeg skrev i gjesteboken og fikk flott svar av Anna på mine første spørsmål. Prøvde spørre om en ting til - nemlig dagslurene - men forstår at det nok er her jeg må spørre. Og jeg håper på svar, for nå går det på morsfølelsen løs!
Vi satte i gang med Sove Hele Natten kuren på tirsdag, og nå er vi inne i tredje natten. Lille Fredrik sover som bare det - han har nå sovet i 10 timer i strekk for første gang i sitt 6 måneder lange liv...! Fantastisk! Men jeg ligger selvfølgelig litt på ank, og tenkte benytte denne våkenstunden til å søke hjelp mht dagslurene som vi sliter så med...
Problemet er ikke at han ikke sovner - det gjør han etter kun veldig små protester nå som vi har fulgt Annas råd og lagt ham i sengen sin (det ble trangt å sove på magen i vognen - han er 9,5 kg og Voksiposen tar sin plass nå på høsten...). Vi har lagt opp til tre lurer - kl 10 (1,5t), kl 13:45 (45 min) og kl 17 (45 min). (Han sover fra 20 til 8, så tilsammen blir dette 15 timer)
Som sagt - han sovner relativt greit, og første luren har jeg måttet vekke ham (skal jeg det???? Er litt usikker her også..). Men de andre gangene våkner han før - etter ca 30 min - med litt smågråt/knirking. Og sånn som jeg har forstått det, skal jeg altså da ikke ta ham opp, men legge ham kontant på plass igjen og bruke puffing (buffring) og regle for å roe ham igjen så han evt kan sovne litt til. Stemmer det????
Her ligger nemlig vår krise: dette har jeg forsøkt, og har fått ekstremt sterke protester til svar. Han skriker og gråter - han virker trøstesløs, og til tider hysterisk og veldig ulykkelig. I går ettermiddag holdt jeg på i en hel time! Så kveldsluren ble 30 minutter søvn pluss 1 times kamp! Han roet seg av utmattelse, og jeg tok ham opp når han hadde vært rolig lenge nok til at jeg skjønte han hadde "gitt opp" - med et gledesstrålende smil "har du sovet så godt!?" Jeg måtte legge alle mine skuespillerevner til, for inni meg hadde jeg bare lyst til å gråte. Det føltes ikke som jeg gjorde noe godt for min lille gutt, men mer som en form for mishandling. Hva skal jeg gjøre??? Hvordan får man et barn til å sove lenger enn han vil - om det så bare er 15 minutter mer? Eller er det ok å f.eks snakke til ham i sengen når han er våken - evt hjelpe ham å snu seg så han kan pludre for seg selv (noe han likte å gjøre før, da han sov i vogn på ryggen. Han forsøkte det i går, tror jeg, men lyktes ikke - dynen var i veien...). Å ønske ham velkommen tilbake fra drømmeland og pludre litt med ham til tiden er ute er vel kanskje tabu? Så han får en vennlig oppvåkning, mener jeg?
Jeg begynte å "rote" litt med dagslurene første dagen (la ham først på rygg i vognen, snudde ham etter protester, osv - han fikk nok kjenne min usikkerhet - var ikke like forberedt som på natten...). Kan det være derfor vi har fått et problem/en utfordring her?
Jeg håper noen kan råde og hjelpe meg med dette - vil så gjerne gjøre det som er riktig, og hjelpe ham med dagslurene også. Det har gått så fint med nettene! (Og takk igjen, Anna, for det!!!)
Emma Rowena
_________________
Hipp hurra for Sove Hele Natten Kuren!
Trenger hjelp med dagslurene!
-
Emma Rowena
- Inlägg: 7
- Blev medlem: fre 28 sep 2007, 06:08
- Kontakt:
Trenger hjelp med dagslurene!
Mamma til Fredrik Den Skjønne! 
-
Kantarella
Hej Emma
Och grattis till det fina resultatet med nätterna.
Hade det handlat om uppvak i långa luren hade jag givit dig rådet att jobba på ett omsomnande. Men att han vaknar efter 30 minuter får mig att tänka på att hans sömnrytmpass är som min Ellas - nämligen halvtimmar och inte 45-minuter. Det är inte så vanligt men det förekommer. Återkommer till det.
Han har ännu inte sovit någon tolvtimmarsnatt och det kan vara svaret på varför du får väcka honom på första luren. Men att väcka honom är precis vad du ska göra. Se det som att du ska lära honom klockan och det blir svårt för honom att få tiderna att sitta om du flyttar runt visarna hela tiden. Så håll schemat till punkt och pricka - med marginalkvart vid behov - men helst inte nu så här i början. Angående de korta lurarna så skulle jag inte bråka med honom om han vaknar och är glad. Men inte heller ta upp honom innan utsatt tid - eftersom tiderna ska sätta sig som berget. Ni har kommit så långt i kuren nu att ramsan ska ha tagit över så jobba med den vid ev. uppvak. Ge honom en påminnelse när han vaknar och är han fortsatt nöjd så kan han få vara det. Sitter problemet i om en vecka och han inte har somnat om så kan man nog dra slutsatsen att han inte har 45-minuters sömnrytmpass. Då skulle lösningen kunna vara att han får sova två halvtimmar och att du förlänger första luren till 2h. Men ändra inte schemat nu - han måste få en ärlig chans att lära sig detta.
Jag tycker alltså inte att du ska gå in och lägga tillrätta/buffa en nöjd och glad kille. Inte ens en småkinkig och grinig kille. Det skulle du ju inte göra nattetid eller hur. Utan påminn med ramsan och låt honom sedan vara. Utbryter kris kan du ta till krisverktygen (tillrättaläggning och buffning) men inte innan.
Det allra viktigaste med alltihop är att det sker i en attityd av absolut självklarhet. Ingen osäkerhet från din sida, inga frågor till barnet om det mamma gör är ok eller inte. DU ska ju visa HONOM hur det funkar här i världen, eller hur!?! Han förlitar sig på att du gör det, du som är hans överlevnadsgarant. Och jag skulle inte ge honom det uppvaknande som du beskriver, med att prata med honom utanför hans rum. Sömnen (och uppvaknandet) är hans egen, DÄR har vi som föräldrar inget att göra. Vi kan hjälpa dem att få en skön och sammanhängande sömn, men vi kan inte sova åt barnen.
Så fortsätt jobba på i den självklara attityden så är allt det här snart ett minne blott.
Återigen - stort grattis till det fina resultatet och stort lycka till framöver. Hör av dig om du har fler frågor!
/Åsa
Och grattis till det fina resultatet med nätterna.
Hade det handlat om uppvak i långa luren hade jag givit dig rådet att jobba på ett omsomnande. Men att han vaknar efter 30 minuter får mig att tänka på att hans sömnrytmpass är som min Ellas - nämligen halvtimmar och inte 45-minuter. Det är inte så vanligt men det förekommer. Återkommer till det.
Han har ännu inte sovit någon tolvtimmarsnatt och det kan vara svaret på varför du får väcka honom på första luren. Men att väcka honom är precis vad du ska göra. Se det som att du ska lära honom klockan och det blir svårt för honom att få tiderna att sitta om du flyttar runt visarna hela tiden. Så håll schemat till punkt och pricka - med marginalkvart vid behov - men helst inte nu så här i början. Angående de korta lurarna så skulle jag inte bråka med honom om han vaknar och är glad. Men inte heller ta upp honom innan utsatt tid - eftersom tiderna ska sätta sig som berget. Ni har kommit så långt i kuren nu att ramsan ska ha tagit över så jobba med den vid ev. uppvak. Ge honom en påminnelse när han vaknar och är han fortsatt nöjd så kan han få vara det. Sitter problemet i om en vecka och han inte har somnat om så kan man nog dra slutsatsen att han inte har 45-minuters sömnrytmpass. Då skulle lösningen kunna vara att han får sova två halvtimmar och att du förlänger första luren till 2h. Men ändra inte schemat nu - han måste få en ärlig chans att lära sig detta.
Jag tycker alltså inte att du ska gå in och lägga tillrätta/buffa en nöjd och glad kille. Inte ens en småkinkig och grinig kille. Det skulle du ju inte göra nattetid eller hur. Utan påminn med ramsan och låt honom sedan vara. Utbryter kris kan du ta till krisverktygen (tillrättaläggning och buffning) men inte innan.
Det allra viktigaste med alltihop är att det sker i en attityd av absolut självklarhet. Ingen osäkerhet från din sida, inga frågor till barnet om det mamma gör är ok eller inte. DU ska ju visa HONOM hur det funkar här i världen, eller hur!?! Han förlitar sig på att du gör det, du som är hans överlevnadsgarant. Och jag skulle inte ge honom det uppvaknande som du beskriver, med att prata med honom utanför hans rum. Sömnen (och uppvaknandet) är hans egen, DÄR har vi som föräldrar inget att göra. Vi kan hjälpa dem att få en skön och sammanhängande sömn, men vi kan inte sova åt barnen.
Så fortsätt jobba på i den självklara attityden så är allt det här snart ett minne blott.
Återigen - stort grattis till det fina resultatet och stort lycka till framöver. Hör av dig om du har fler frågor!
/Åsa
-
Emma Rowena
- Inlägg: 7
- Blev medlem: fre 28 sep 2007, 06:08
- Kontakt:
Trenger hjelp med dagslurene!
Hei, Kantarella.
Og takk for fint svar. Jeg er enig i at når han er fornøyd, skal jeg ikke forstyrre. Og jeg forstår at endring i natterutinen kan forårsake endring i dagrutinen. Fredrik sov godt første dagsluren inntil i dag. I dag ble også den vanskelig. Han sov faktisk 12 timer uavbrutt i natt! og trodde selvfølgelig at han var uthvilt. Så det er naturlig - det forstår jeg. Dessverre tenkte jeg ikke på det da jeg satte i gang med kuren, så jeg ble usikker og inkonsekvent den første dagen. Det har nok gjort også han usikker. For han hadde mange protester da jeg la ham i dag kl 10: 15 minutters protester - høylytt, frustrert og desperat! Så jeg gikk inn og tilrettela og puffet etter først å ha forsøkt reglen. Etter å ha sovnet 17 min over 10, våknet han igjen 25 min senere. Med gråt og protest. Planen var 1,5 t, så jeg tenkte at her måtte jeg hvert fall forsøke å roe ham. Først regle...venting...regle igjen...osv. Men hans protester bare økte og toppet seg. Så jeg gikk inn for å puffe. Og holdt på i 15-20 minutter før han i det hele tatt begynte å roe seg. (Hodet måtte stadig legges ned igjen, og armer og ben...). Protestene startet med én gang jeg forsøkte å avslutte med Solfjæra. Det virker ikke riktig...!? Jeg la ham med den største selvfølgelighet, og jobbet intenst med meg selv for å gjennomføre det hele med en aura av selvfølgelighet, moderlig autoritet og "jeg vet hva som er godt for deg - i det lange løp...". Men kan det være riktig med så intens protest på dette stadiet? Og at han bruker så lang tid på å reagere og roe seg når jeg puffer? Jeg gjør det på samme måte som 1. natten, tror jeg. Og da holdt det med 10 minutters puffing første kveld, så bare én liten økt til...!
Ang de kortere blundene i går, forsøkte jeg virkelig å snakke til ham med reglen når han våknet, for å berolige ham med den. Men det gikk ikke. Hans protester bare økte. Jeg opplevde at jeg ikke nådde fram - at han gikk "i lås". Derfor puffing...
En erfaring jeg har gjort av dette, er at man ikke må glemme å være forberedt på å ta dagslurene like alvorlig som natten, og ikke tro at han fortsetter å sove på dagen som han gjorde før kuren... Jeg forsto nok ikke den virkelige betydningen av "ikke se deg tilbake. Ett skritt frem og to tilbake, osv..." Ble rett og slett overrumplet, og er redd jeg har spolert muligheten for å komme på rett spor... Lille Fredrik er nok enda mer forvirret på dagene enn før. Virkelig en utfordring å lære av!
Godt med et forum som dette. Setter pris på råd...igjen...!
Og takk for fint svar. Jeg er enig i at når han er fornøyd, skal jeg ikke forstyrre. Og jeg forstår at endring i natterutinen kan forårsake endring i dagrutinen. Fredrik sov godt første dagsluren inntil i dag. I dag ble også den vanskelig. Han sov faktisk 12 timer uavbrutt i natt! og trodde selvfølgelig at han var uthvilt. Så det er naturlig - det forstår jeg. Dessverre tenkte jeg ikke på det da jeg satte i gang med kuren, så jeg ble usikker og inkonsekvent den første dagen. Det har nok gjort også han usikker. For han hadde mange protester da jeg la ham i dag kl 10: 15 minutters protester - høylytt, frustrert og desperat! Så jeg gikk inn og tilrettela og puffet etter først å ha forsøkt reglen. Etter å ha sovnet 17 min over 10, våknet han igjen 25 min senere. Med gråt og protest. Planen var 1,5 t, så jeg tenkte at her måtte jeg hvert fall forsøke å roe ham. Først regle...venting...regle igjen...osv. Men hans protester bare økte og toppet seg. Så jeg gikk inn for å puffe. Og holdt på i 15-20 minutter før han i det hele tatt begynte å roe seg. (Hodet måtte stadig legges ned igjen, og armer og ben...). Protestene startet med én gang jeg forsøkte å avslutte med Solfjæra. Det virker ikke riktig...!? Jeg la ham med den største selvfølgelighet, og jobbet intenst med meg selv for å gjennomføre det hele med en aura av selvfølgelighet, moderlig autoritet og "jeg vet hva som er godt for deg - i det lange løp...". Men kan det være riktig med så intens protest på dette stadiet? Og at han bruker så lang tid på å reagere og roe seg når jeg puffer? Jeg gjør det på samme måte som 1. natten, tror jeg. Og da holdt det med 10 minutters puffing første kveld, så bare én liten økt til...!
Ang de kortere blundene i går, forsøkte jeg virkelig å snakke til ham med reglen når han våknet, for å berolige ham med den. Men det gikk ikke. Hans protester bare økte. Jeg opplevde at jeg ikke nådde fram - at han gikk "i lås". Derfor puffing...
En erfaring jeg har gjort av dette, er at man ikke må glemme å være forberedt på å ta dagslurene like alvorlig som natten, og ikke tro at han fortsetter å sove på dagen som han gjorde før kuren... Jeg forsto nok ikke den virkelige betydningen av "ikke se deg tilbake. Ett skritt frem og to tilbake, osv..." Ble rett og slett overrumplet, og er redd jeg har spolert muligheten for å komme på rett spor... Lille Fredrik er nok enda mer forvirret på dagene enn før. Virkelig en utfordring å lære av!
Godt med et forum som dette. Setter pris på råd...igjen...!
Mamma til Fredrik Den Skjønne!