Tack snälla för omtanken!
Vi är fortfarande lite halvdöda, men börjar se ljuset i tunneln.
Klara har äntligen börjat äta lite, men inte tillräckligt för att sova hela natten. Vi får nog vänta nån vecka eller så till, för att ge oss på kuren igen. Tiderna som satt rätt bra förut har också blivit lite upp och ner.
Nu siktar vi in oss på att överleva och ladda inför nästa dust.
Vi hörs vidare!
Tusen tack!
