Anna - Stort tack för dina reflektioner och goda råd!!
Det betyder massor att du tar dig tiden för att hjälpa mig i mitt kurande!
Jag skulle vilja bena ut några detaljer, eftersom jag får känslan av att du missuppfattar mig lite... vilket leder till fel slutsatser av vår situation.
Du har säkert fullkomligt rätt i att min dotters ovanliga känslotillstånd nu antagligen har att göra med sömnbrist sedan vi startade kuren i fredags. Säger som Dalle i Lorry: "Tänkte inte på det"...

Jodå, visst slog den tanken mig. Bara det att dottern
aldrig betett sig så av att hon varit tillfälligt trött.

Någon större sömnbrist lider hon inte av eftersom hon som regel sovit ca 12 timmar per natt sedan länge tillbaka. Med några få undantag då hon varit vaken ett par timmar på nätterna. Jag är hemma med henne och hon har alltid fått sova ut på mornarna fram tills vi nu började med schemat 19:30-08:00 i samband med kuren.
Jag har verkligen inte förväntat mig att allt skulle gå som på räls... och mitt tålamod är det absolut inget fel på. Lovar!!

Kan inte erinra mig att jag känt otålig i sjäva framstegen?

Jo, kände mig lite ensam i alla mina frågor ett tag. Vet att den tiden egentligen var ringa

, men det var endast i min iver av att kura rätt som jag sökte svar så snabbt. Vad det gäller min målmedvetenhet så tycker jag att det faktum att jag de senaste tre kvällarna, med okuvlig saklighet, har solfjädrat ner min vilt skrikande och fysiskt protesterande dotter i sängen under sammanlagt ca 6,5 timmar

talar sitt eget tydliga språk...

Gentemot min dotter har jag
hela tiden haft
Attityden och en stooor skopa LUGN!! 8) Ditt PS var med andra ord ganska malplacerad...
Ni upprepar att jag skall läsa på och jag upprepar att jag läser så ögonen blöder.

Jag
vet att det är min uppgift att ge min dotter förutsättningar för att få sova och jag
vet att jag bara kan hjälpa henne genom att kura rätt. Jag
har stängt av mitt blödande mammahjärta för att vara självklar i attityden och jag har låtit henne ligga och gråta i ensamhet (medan jag har avvaktat eller ramsat) som jag aldrig någonsin gjort tidigare. Anna, jag kan inte nog poängtera att jag tycker att din kur verkar hur bra som helst. Jag använder mig ju av den...

Jag känner bara att den rent praktiskt skapar en hel del frågetecken för min del eftersom jag (precis som du) inte tycker om min dotters skrikande/gråtande. Du säger att det är min uppgift att bryta gråten. Mitt svar är absolut! Gillar dock inte att du trycker på mitt samvete som argument

Jag har gjort helt enligt regelboken

Eftersom ramsandet inte har hjälpt har jag till slut gått in och "kris-solfädrat". Det har hjälpt, känts bra och fungerat eftersom min dotter nu äntligen gett upp och accepterat att mamma inte ger sig med nedläggningarna.

Jag har jobbat med att befästa ramsan genom att alltid ge bekräftelseramsa innan hon somnat.
Mitt dilemma nu är att jag vill slippa solfjädra henne lugn i 15-30 minuter för att hon skall kunna somna. Jag vill inte släppa in vargarna till henne genom att ge fel svar. Jag vill låta ramsan sjunka in och få ta över helt. Jag vet dessutom hur jag skall gå tillväga

Jag är nämligen normalbegåvad och efter att ha läst på och läst på och läst på... så inser jag att jag helt enkelt måste låta dottern vara ledsen (skrika, fråga, vara arg, protestera) i ensamhet ända tills hon inte har så mycket kraft kvar och resignerar, börjar snyfta och blir mottaglig för mitt ramsande. Det är väl först då som den verkligen "tar"? Om hon skriker upp sig till riktig förtvivlan får jag gå in och använda solfjädern, men vad jag har förstått skall man helst inte göra det efter andra natten..? Eftersom jag inte vill låta min dotter gråta i ensamhet, förstår jag inte hur jag skall komma vidare i kuren? jag är verkligen bekymrad över att jag tror att jag är på väg att hamna i "solfjäder-träsket"
Men hur sjuttsingen skall jag komma vidare

Antar att jag redan vet svaret

Jag måste LYSSNA... (och låta hjärtebarnet gråta i ensamhet tills hon går att nås med ramsan...)
Avslutningsvis: Dottern solfjädrades i två omgångar ikväll också och hela läggningen var ganska exakt en kopia från igår. Skillnaden var nog att jag ikväll kämpade på med ramsan länge och med ett magstöd som Pavarotti himself skulle ha varit avis på!

Den gjorde dock ingen verkan varför jag valde att solfjädra om. Snuttan har sovit sedan dess och sover förhoppningsvis hela natten inatt också! [-o<

så gott på er alla!!
